Gott Nytt År!

Efter några sköna dagar på Zanzibar tillsammans med familjen Guditz är det nu dags att åka hem till Sverige. I kväll kl 23.50 bär det av. Det ska bli väldigt kul och gott. De senaste dagarna har vi drömt om olika maträtter vi ska äta när vi kommer hem. Korv med bröd (Clara), kebab (Gustav och Filip), Mc Donalds (Alla), skinka, prinskorv, sill och potatis, lax osv osv

Vi har även en lång "Sverige lista" med noteringar om saker som ska inhandlas. För att sedan släpas över halva jordklotet tillbaka till Dar Es Salaam. Det dröjer ju ett halvår innan vi är tillbaka i Sverige igen, så det är bäst att bunkra upp.

Gott Nytt År!

Lotta, Claes, Gustav, Filip och Clara

God Jul & Gott Nytt År

Igår var det lilla Julafton. Och tänk, det kom en lite nisse och hälsade på. Hon hade väldigt många fina paket med sig. Gustav, Filip och Clara hälsar och tackar så väldigt mycket till alla i tomteverkstan. Jag tror aldrig de blivit så glada för några julklappar tidigare. "Äkta svenska produkter" var länge sedan de fick uppleva.

I eftermiddag åker vi till Zanzibar och vill därför önska alla en riktigt God Jul.

Ps Jag kan hälsa från familjen Guditz att Calle är på bättringsväg. Febern börjar gå ned och det är konstaterat att det inte är malaria. Skönt Ds

Jullov/sommarlov ?!

Det känns mer som sommarlov när vi tittar ut genom fönstret och ser solen skina och fåglarna kvittra. Men enligt kalendern så är det jullov.

I fredags slutade barnen skolan för den här terminen. De börjar igen den 13 januari. Ett långt och härligt jullov ligger alltså framför dem. I Claras skola hade de en gemensam samling för alla barn, lärare och föräldrar för att fira den stundande ledigheten. Det var sång och dans uppvisning och Rektorn läste en juldikt. Sista uppträdandet framfördes av några Tanzaniska lärare på skolan som sjöng och spelade afrikansk musik. Mycket medryckande så det hela slutade med att alla elever, lärare och föräldrar ställde sig upp och började dansa till de afrikanske rytmerna. Ni må tro att det "rockade fett" i den stora gymnastiksalen.

Det är verkligen en upplevelse att få vara en del av en internationell skola. Mångfald är skolans stolthet och framhävs i alla lägen. Tänk vad mycket vi får vi får lära oss om andra kulturer.

Barnen har jobbat hårt och helt anpassat sig till skolan. Över förväntan måste jag säga. De har fått många kompisar och livet här är nu vardag. Efter varje termin får alla elever skriftliga utvärderingar som beskriver vad de uppnått under terminen, hur väl de deltagit i respektive ämne och potentiella utvecklingsområden inför kommande termin. Mycket professionellt och värdefullt både för elev och föräldrar.

Det är måndag morgon och vi har vinkat av familjen Guditz som åkte till Zanzibar. De stannar först en natt i Stone Town för att sedan åka upp till norra Zanzibar där vi tillsammans ska fira jul. Vi övriga åker i morgon eftermiddag. Dessvärre blev Calle sjuk med hög feber i går kväll. Vi får hoppas att han snart kryar på sig. Våra planer är att åka ut och simma med delfiner och snorkla på julafton.

I kväll ska vi ha lilla julafton hemma hos familjen Nyqvist. Vi har julpyntat så gott det går med tomtar och juldukar. En liten plastgran gör ett desperat försök att sprida julkänsla i den annars så somriga omgivningen. Julmaten får nog vänta till vi kommer hem till Sverige. Det är svårt att få tag på sill och Janssons frestelse i Afrika. Men julklapparna som flugits ner från Sverige med Cilla och Janne ska delas ut. Kanske av någon nordisk tomtenisse.....

Efter en utvilande julhelg på Zanzibar flyger vi sedan hem till Sverige för att fira nyår och träffa familj och vänner. Vi flyger via Amsterdam till Stockholm den 29 december och stannar till den 12 januari. Det ska bli kul att träffa alla och förhoppningsvis känna lite kyla och njuta av den svenska ordningen.

Vi vill önska er alla en riktigt God Jul och Gott Nytt År!

Med önskan om ett snart återseende.

Claes, Lotta, Gustav Filip och Clara

Hapo Zamani za Kale

Det var en gång......









Vi har för en stund sedan kommit hem från en otroligt professionell föreställning i Claras skola. En föreställning som framfördes av alla elever i grade 2 på IST Elementary School. Jag gissar att det var ca 60 barn som deltog och alla var fantastiskt duktiga.


Föräldrar, syskon och lärare hade bjudits in för att vara med och fira Tanzania ! Föreställningen bjöd på sköna rytmer från afrikanska trummor, Ngoma danser, teater och sång. De hela inleddes med att alla sjöng den Tanzaniska nationalsången.



Nu kunde föreställningen börja. Hapo Zamani za Kale.......

Claras saga handlade om en bonde som var ute och gick. Han var väldigt hungrig och vandrade genom flera byar där han erbjöds potatis, bananer och glass. Varje gång han blev bjuden på någon av dessa mumsbitar såg han i horisonten någonting som var ännu bättre och godare, varför han vandrade vidare. Det slutade med att han kom hem till sin by igen utan att ha ätit någonting. Ingen i byn trodde på hans berättelse om alla goda maträtter han gått miste om. Budskapet i sagan var att inte vänta på ett bättre tillfälle, för du kan snabbt förlora allt.
Alla elever i klassen hade minst en replik, vilka framfördes högt och tydligt i någon av scenens mikrofoner.


Att de hade tränat länge och intensivt för att lära sig alla sånger, danser och repliker märktes väl. Som ni ser på bilderna har de även låtit sy upp kläder till alla barnen. Kläder som de sedan har fått ta med sig hem. Kanske blir det Claras nyårsdräkt. Jag kan tillägga att den såg fantastiskt fin ut när hon viftade på höfterna till de afrikanska rytmerna. Oj vad det svängde!

På bilden ovan ser ni Clara och Albin. Visst är de fina!!!!!!

Idag duggar inläggen tätt. Jag har lite problem med att publicera bilder så jag får skapa ett nytt inlägg per bild. Ville ändå visa en bild på våra gäster. Här sitter vi och väntar på att maten ska serveras på en lokal liten krog, Barberque House. Dessvärre syns inte alla på bilden men det kommer fler bilder en annan dag.

Luciafirande i Tanzania

Så här stämningsfullt firade vi lucia i Tanzania. Clara står längst till höger på bilden, bredvid tomtarna. Ca 200 gäster var inbjudna till det svenska residenset för att lyssna på vackra lucia sånger och för att äta pepparkakor, lussebullar och dricka glögg. Mer stämningsfullt än så här kan det inte bli.

Men ljuset kom till Tanzania redan kvällen innan. Då anlände nämligen våra kära vänner, familjen Guditz, till Dar es Salaam. De anlände sent på kvällen, så mörkret låg tungt över himmelen. Att ljuset var ovant för långväga gäster från norden kunde vi bevittna morgonen därpå. Var och en av våra gäster kisade mot solen, satt handen för ögonen och sa - Oj vad det är ljust.... Men de vande sig till slut.

African moment

Jag vill understryka att Tanzania är ett underbart land med vänliga och trevliga människor. Landet där solen alltid skiner och havet alltid är badkarsvarmt.

Men ibland märks kulturskillnaderna! Och det är då man får ett "African moment".

Det hände idag. På förmiddagen hade jag varit ute och seglat Laser med Sofie och de andra tjejerna/damerna i Laser sektionen utanför Yatch Clubben. En underbar förmiddag helt enkelt. Jag var på utmärkt humör och njöt av livet. Tills allt började krångla.

Efter att ha hämtat alla barnen från skolan drog Gustav och jag iväg till ett litet shopping centrum för att inhandla ett par nya basketskor inför morgondagens resa till Moshi. (Gustav och Filip ska dit på tävlingar med IST. Fotboll, basket och simning).

Visst fanns det basket skor. Men alla modeller i storlek 44. Men hallå, har alla män i Tanzania storlek 44 i skor??? Eller?????

Bara att gilla läget. Iväg till nästa butik. Även där hittade vi basketskor i storlek 44. Efter mycket provande, och tålamod, hittade vi ett par som "passade perfekt". Ja de var tvungna att passa, annars skulle Gustav inte få några skor till Moshi.

Jag kan också tillägga att detta fenomen hände förra veckan när Filip och jag skulle köpa nya fotbollskor till honom. Vi var runt i ett flertal butiker och alla kunde erbjuda fotbollskor, i storlek 44. Jag började känna igen situationen.

- Perfekt sa jag ändå. Låt mig bara springa ner till uttagsautomaten och hämta ut lite pengar. (Här betalar man ju inte med kort som bekant). Och nu började nästa jakt. På pengar!!!!!!!!!


Efter många kilometrar på dåliga vägar, hektisk trafik och 5 icke fungerande uttagsautomater, hittar jag slutligen en bankomat som fungerar. Då var det bara att åka tillbaka till butiken och betala för skorna.

På vägen hem var jag även tvungen att handla snacks till killarnas långa bussresa i morgon och samtidigt hämta Clara på fritids.

När jag äntligen kom hem var jag helt slut. Då ser jag att hantverkarna, som hjälper oss att fixa badrummet, hängt upp den nya spegeln nästan ända uppe i taket. Clara når nätt och jämt upp med näsan över nedersta ramkanten på spegeln. -Dessutom har de repat glaset i spegeln...

Det blev för mycket för mig. Det är i sådana tillfällen man längtar till ordning och reda.

I natt kommer i alla fall jag att Sova Gott.

God Natt

Om jag var ung...

.... skulle jag också vilja gå i en internationell skola i Afrika.




Idag fick Gustav besked om att han blev uttagen till skolans Kilimanjaro-expedition som ska försöka bestiga "Killi" i april. Det har varit 60 stycken som varit med och tränat och han blev en av 20 lyckligt lottade studenter. Visst kommer det att kosta en slant, men tänkt vilken upplevelse. Vi håller tummarna för att han kommer ända upp till toppen. Höjdskillnaden är den största utmaningen, har jag hört. Även vädret kan försvåra expeditionen. Inte nog med det, i februari ska han till Zanzibar en vecka med skolan. Då kommer han att få ta dykcertifikat, PADI.


Inte hade vi något liknande på schemat när jag var ung. Tacka vet jag utflykten till Skansen eller en promenad i skogen.

Julrusch?

Vad är det? Igår kväll var jag ute med några tjejkompisar och det slog mig då att julen var nära förestående. När vi alla skulle skiljas för kvällen så var det en som sa -God jul och gott nytt år!! Oj oj oj tänkt jag. Snart är det verkligen jul. Det som känns så långt bort.... här är det fortfarande sommar.

Den enda rusch jag känner är väl att det är lite fler aktiviteter än vanligt. Igår kväll var det sång och musik uppvisning på killarnas skola. Underhållningen var av varierande kvalitet kan jag ärligt säga. Men Gustav och Filips uppträdande var naturligtvis av "världsklass". Den 17;e december har Claras klass bjudit in till dans uppvisning. Det blir Ngoma danser. Vet inte riktigt vad det är för något men det låter spännande. Vi har fått sett lite smakprov här hemma. Man viftar med rumpan både hit och dit och sjunger sånger på kiswahili.

Många av våra vänner åker hem i jul eller far iväg på andra spännande resor. När skolan slutar den 19:e december kommer det säkert att bli tomt på den lilla halvön. Själva kommer vi att fira jul på Zanzibar med familjen Guditz. Vi har bokat in oss på ett hotell på nordvästra sidan av ön där vi ska njuta av livet och umgänget i största allmänhet. Det blir säkert några utflykter också som att simma med delfiner, en kryddtur och snorkling.

Nu väntar en skön lång helg. Alla är lediga även på måndag och tisdag. På måndag firas en muslimsk högtid Idd El Hajj och på tisdag är det Independence Day. Vi får se vad vi hittar på. Själv hoppas jag på en utflykt till någon skön beach......

Gäst-blogg

Hemma igen!

Det här inlägget var tänkt som en gästblogg när vi var kvar i Tanzania. Det blev dock strul med Internet så vi tar det nu istället.

Tillbaka i vintermörkret kan vi se tillbaka på 24 dagars fantastisk vistelse i Tanzania. Resan startade den 6 november med flyg till Kilimanjaro. Därefter följde en veckas safari i jeepar på skumpiga vägar då vi färdades runt i Tarangire, Lake Manyara, Ngorongoro och avslutningsvis Serengeti. En helt fantastisk resa då vi såg alla de djur vi bara kunnat drömma om. Vi flög också luftballong över Serengetisavannen då solen just gått upp. Det var magiskt!

Därefter flög vi till Zanzibar där stränderna verkligen är vita. Vi badade, solade, snorklade, besökte Stenstaden och bara kopplade av. Den 24:e åkte vi tillbaka till fastlandet och Dar Es Salaam för den sista anhalten och ett besök hos familjen Nyqvist.

Gissa om vi var nyfikna på hur de har det i det nya landet! Vi kan meddela att de bor helt fantastiskt i ett fint hus med en stor tomt där det växer bananer och papaya och med en härlig pool. Barnen visade oss den internationella skolan och det är mycket imponerande att höra hur studierna planeras. Något för våra skolor att ta efter! De har alla tre fått kompisar och har mycket aktiviteter och läxläsning på fritiden. Claes var oturligt nog på tjänsteresa till Sydafrika men vi fick träffa honom första kvällen och sista dygnet då vi gjorde en rundtur med bil i Dar Es Saalam. Lotta slutligen fungerar som familjens centrala punkt. Barnen ska skjutsas och hämtas till skolor, kompisar och olika aktiviteter. (Det är inte att tänka på att de ska gå eller cykla med tanke på olycksrisken. Det räcker att man kan köra framåt och backa för att det ska anses att man kan köra bil i trafiken.) Hon har gjort ett imponerande arbete för att skapa ett fungerande hem och en bra vardagstillvaro för hela familjen i ett land som är så annorlunda vårt. Bara att handla mat är ett mindre företag med besök i otaliga butiker för att inhandla det som behövs. Hon skjutsade glatt runt oss till olika försäljningar av hantverk vilket vi (läs China) uppskattade mycket. Vi stötte här och var på andra skandinaver som bor tillfälligt i landet och kunde se att de har fått ett fint fungerande nätverk med trevliga vänner.

Avslutningsvis kan vi konstatera att de har det mycket bra därnere även om längtan kan bli svår ibland efter McDonald’s och ICA Viksjö!!!

Tack Lotta, Claes, Gustav, Filip och Clara för att vi fick se hur ni har det, vi kände oss verkligen välkomna och hemma hos er. Ni gjorde avslutningen på vår resa till ett mycket fint minne.

Kramar från China och Björn

I går såg vi en helt fantastisk bild på himlen. Det var Venus och Jupiter på vardera sida om månen. Tydligen händer det en gång på 1000 år. Det var verkligen jättehäftigt!!!!! I övrigt var det alldeles svart på himlen, inte många stjärnor lyste.

Några har frågat om vi har julstämning här nere. Inte mycket kan jag säga. Vi försöker så gott vi kan med lite adventljusstakar och stjärnor. Men det är svårt att hitta den riktiga julstämningen när solen skiner och det är över 30 grader varmt. Men det gör inte så mycket. Vi trivs bra ändå. På söndagarna tränar alla svenska barn inför Lucia. Traditionsenligt ska Lucia firas på det svenska residenset inför ca 200 gäster. Så ni förtår att de ligger i hårdträning.

Magsjuka

Ja då var det dags igen för familjens andra magsjuka på bara 5 dagar. I går var det Gustavs tur. Han hade både diarré och kräktes. Usch, fy och bläää.... Det var säkert en elak bacill i hamburgaren som han åt på restaurang kvällen före. Det är inte lätt att skydda sig mot dessa baciller. Även om vi är noga med att alltid tvätta händerna innan maten och även undvika de "farligaste fällorna" så händer det ibland. Förra veckan när Filip var på skolresa i Pangani så blev han akut magsjuk som avslutning på hela resan. Han vaknade tidigt fredag morgon med magsmärtor, illamående och en känsla av att någon slängde runt med hans huvud. Han kröp ut ur tältet, då han inte själv kunde stå på benen, och kräktes. Hans lärare blev väldigt orolig och ringde Skolans doktor kl 04.30 på morgonen för konsultation. Han blev till slut bättre och sov hela bussresan hem, 7 timmar. Även denna gång besökte vi IST Kliniken för att utesluta malaria eller någon annan sjukdom.

Båda killarna är nu friska, och några kilon lättare......

Kan för övrigt konstatera att vi har väldigt bra sjukvård här. Vilken känns väldigt tryggt och bra. Om vi är de minsta tveksamma åker vi bara in till IST kliniken där blodprov tas och snabbt analyseras. (Vilket för övrigt kan göras 24/7/365) Efter en kort stund träffar man en professionell läkare som gör en sista undersökning. Både bättre och snabbare läkarvård än hemma i Sverige alltså.

För att ändå befästa situationen som mycket bra, kommer här en bild på China och Björn från gårdagens shoppingtur. Jag tror Björn uppskattade lunchen vid havet bättre än shoppingen, om jag säger så. Men idag fortsätter vår färd i de Tanzanska små Dukas (dvs småbutikerna).

Bilden är tagen på "Wonder Welders". Ett ställe där handikappade personer gör konsthantverk av skrot, glas och papper.

Sverigebesök!

Så har äntligen vårt första Sverigebesök kommit. Som vi har längtat.

China och Björn, som har varit på rundresa i Tanzania sedan 6 november, kom idag från Zanzibar med ett litet 5 manna flygplan. Resan började med Safari i norra Tanzania med många spännande upplevelser och minnen för livet. Därefter flög de till Zanzibar där de har bott bra och ätit gott. Tänkte att de själva skulle få skriva och berätta om deras upplevelser. Så håll utkik efter gäst-bloggare framöver.

I kväll väntar middag på restaurang och i morgon SHOPPING.

Tutaonana Kesho!

Golfrunda

Jag vill bara säga att jag spelade 18-hål idag på Lugalo Golfklubb. Det var väldigt varmt och jag är helt slut. Det är jobbigt att vara "dependent-hemmafru".

Någon kanske undrar hur det gick? Bitvis bra men mestadels ut i ruffen. Tänk att det ska vara så svårt att slå en rak boll.....



Men Louise och jag hade mycket trevligt. Som vanligt!

Swimming Gala

Så var det dags för säsongens andra och sista Swimming Gala. Den här gången tävlade de på HOPAC (Haven of Peace Academy). En skola som drivs av missionärer. Hörde att lärarna där inte får någon lön utan all undervisning drivs ideellt En skola som förövrigt har fått väldigt bra rykte.



Clara var väldigt nervös innan hon åkte iväg. Nästan så nervös att hon var beredd på att inte följa med skolbussen som skulle ta dem till HOPAC. Men väl där släppte nervositeten. Hon simmade 25 meter ryggsim, bröstsim, frisim och lagstafetten.



En fin T-shirt fick hon också med IST på bröstet och Swim Squad tryckt på ryggen. Stolt visade hon upp tröjan för sin storebror när hon kom hem. Den andra storebrodern Filip är på skolresa till Pangani och får vänta till på fredag då han får se den fina trofén.

En varm och solig söndag i november

Visst låter det overkligt?! Men helt fantastiskt härligt. Så härligt att man nästan får nypa sig i armen för att inte tro det bara är en dröm.

Familjen Eggert har köpt in sig på en 16 fot Hobie Cat. I veckan frågade Håkan om jag ville vara gast över till Bongoyo. Ingen tvekan. I går morse var det uppställning kl 09.00 på Yatch Clubben. Båten var redan fixad, så det var bara att ge sig av. Kanske inte den bästa vinden så tidigt på morgonen men mycket spännande. Under tiden jag och Håkan antog utmaningen att segla över till den lilla paradis ön Bongoyo, utanför Dar Es Salaams kust, tog Claes, Ulla och alla barnen färjan kl 09.30.

Tävlingsmänniska som man är så ville naturligtvis både Håkan och jag komma först till ön. Men vinden ville uppenbarligen inte samma sak. Vi angjorde ungefär samtidigt som de övriga Bongoyos underbara vita sandstrand. En dag med sol, bad, snorkling och ny fångad Fish & Chips väntade.

På eftermiddagen när vi seglade tillbaka var det perfekt vind. På snabba 20 minuter var vi tillbaka på Yatch Clubben. För Claes, Ulla och barnen tog det naturligtvis längre tid. (Redaktionens egen kommentar)

Ett äventyr som gav mersmak. Så mycket mersmak att vi hoppas på att kunna införskaffa en egen segelbåt till familjen Nyqvist framöver.

- Mamma, sa Gustav. Jag hoppas du inte bara snackar den här gången. Vi vill se lite action.

Jag förstår inte kommentaren men det är säkert sant.

Till mitt försvar får jag väl säga att just nu är det lite svårt att hitta någon Laser, vilket vi är spekulanter på. Men vi får hålla utkik runt jul då många familjer säkert flyttar här ifrån.

Utbildning åt folket!

Kommer ni ihåg det gamla hederliga karbon papperet? För mig känns det väldigt länge sedan men här finns det faktiskt. Alla handskrivna kvitton skrivs med karbon papper och jag känner nästan nostalgi. Men det, och mycket mycket annat, vittnar faktiskt också om att Tanzania ligger långt efter utvecklingsländerna. Och just den frågan är väldigt fokuserad inte bara bland landets politiker utan också ofta debatterad i tidningarna. Den stora frågan handlar naturligtvis om Utbildning. Utbildningsfrågor är förresten också någonting som svenska SIDA är väldigt engagerad i här i Tanzania. Ett arbete som i alla fall jag stödjer.



I tidningarna har det stått att läsa att universitetsstudenterna strejkat för gratis utbildning. Någonting som för oss kan tyckas vara självklart men som inte gäller här. I slutändan blir det naturligtvis också en klassfråga. Men ska man få fart på det här landet så måste man fokusera på utbildning.




Med tanke på den hastighet utvecklingen går framåt i övriga världen så upplevs skillnaderna mycket tydligare. För att ge några exempel kan jag berätta att på väg till Claras skola i morse såg jag några ungdomar som stod och slog gräs utefter vägen. Inga gräsklippare här inte. Förra veckan grävdes det för en kabel som skulle användas till vägbelysning längst en väg här på halvön. Tror ni man använde grävskopor? Nej! Helt rätt. Det stod ca 15 unga killar med släggor i handen och hackade sig genom den torra jorden. Visserligen får de vältränade kroppar men det skulle ha underlättat arbetet om de haft effektivare hjälpmedel.

Listan kan göras oändligt lång men jag tror att jag stannar här. För att ändå summera läget så är min klara uppfattning att det är två frågor som är mer viktiga än andra i Tanzania. Utbildning och Korruption.

Pool Party

Tänk att kunna ha pool party, fast man fyller år i slutet av oktober!

Clara hade bjudit in 10 kompisar från skolan på pool party i trädgården. En fantastisk härlig upplevelse att kunna vara ute, fast det var den 9 november. Det gäller att passa på medan man kan.

Kalaset skulle pågå mellan 12-14, var det tänkt måste jag tillägga. Det är nämligen inte så himla viktigt med tiden här. Födelsedagsgästerna kom när de själva hade lust kan man säga. Kl 13.15 kom den sista gästen, dvs då det var 45 min kvar av kalaset. Hamna shida! Just då pågick full aktivitet i poolen så ingen av de andra barnen noterade den sena ankomsten. Korven och brödet var slut men snart skulle det serveras kladdkaka med vanilj glass. Claras Japanska kompisar och deras mödrar tyckte det var väldigt trevligt med alla svenska flaggor som prydde kakan. Och kakan smakade mums. Det vittnade de tomma faten i alla fall.

Nu var det dags för den traditionsenliga Fisk dammen. Kanske inte så vanligt just här men väldigt exotisk och uppskattad. Det var Gustav som var ansvarig lekledare och det gjorde han med bravur. När en av barnen slängde över sitt flöte på andra sidan lakanet fick hon upp en BH på kroken Ni kan tänk er det generade fnittret som utbröt. Till slut kom den rätta fisken på kroken dvs en "Party Bag" med godis.

I strid ström efter klockan 14 hämtades de flesta barnen. Ja tiden är ju inte så noga har vi konstaterat. Kl 14.45 gick den näst sista gästen. Och då var det bara en liten flicka kvar.

Hennes Mamma fick vi ringa ett antal gånger innan hon till slut svarade.

- Oooh, is the party over? I didn´t want to come too early. Kl 16.20 kom hon till sist för att hämta upp sin dotter, som för övrigt inte alls hade lust att åka hem.

Ännu en upplevelse att minnas. Dagen blev lyckad och Clara var väldigt nöjd.

När kvällen väl kom somnade vi alla sött på kudden.

Regn

Jag tar tillbaka det jag tidigare sa, dvs att Tanzania är landet där solen alltid skiner. Idag regnar det kopiöst mycket. Och då menar jag väldigt, väldigt mycket. Lika intensivt som solen kan skina från en klarblå himmel lika intensivt kan det regna från en grå himmel. Det har i alla fall dagens regn bevisat.


Vi vaknade i natt av blixtar och dunder följt av ett massivt skyfall. I det här landet är inte husen byggda för annat än sol. Det innebär att det gärna regnar in både här och där. I morse i Claras rum och jag hör att regnet gärna vill ta sig igenom killarnas sovrumstak också. Men just nu samlas regnet mellan ytter- och inner-taket. Vi får väl se när det tränger igenom........



Det var också en ny upplevelse att åka till skolan i morse. Eftersom avloppsystem inte är så väl utbredda samlas det stora sjöar av vatten längst vägarna. Utanför killarnas skola nådde vattnet nästan upp till bildörrarna. Och jag gissar att i eftermiddag kommer vattennivån vara ännu högre. Jag får väl gå ner till Yatch Clubben och fixa en båt till eftermiddagen. Annars kanske jag inte tar mig fram till skolan.



Men alla i Tanzania är glada ändå. Man firar nämligen Barack Obamas seger i det amerikanska president valet. Han har ett otroligt stöd från alla medborgare och expats i Tanzania. Och det är den stora nyheten som just nu rullar på alla TV kanaler. Alla är mycket förväntansfulla och fyllda av framtidstro.



Yes we can!

Vårt liv som Expatriats

Jag säger som min gode vän Ola Swahn brukar säga, man tänker så bra när man springer. I morse (läs fredags morse) när jag var ute och sprang började jag reflektera över livet som "Expat". Om jag skulle beskriva det med ett ord skulle jag säga - BEHAGLIGT. Jag tror alla i familjen håller med mig även om det finns två sidor av myntet.

Det slog mig faktiskt också förra veckan när jag besökte Claras skola under International Day. Jag vet inte hur många gånger Clara sprang förbi den nordiska hörnan och vinkade glatt och ropade - Hej Mamma! Då insåg jag vad mycket hon uppskattade att jag var där i hennes skola. Även om det mestadels är jag som har tid för barnen, eftersom Claes jobbar mycket, så har vi mer tid för varandra när alla är lediga. Jag frågade även killarna häromdagen vad de tyckte om att ha Mamma hemma. De båda svarade - Skönt!!!!!! Det är kul att kunna ha tid att hjälpa till med läxor, prata om vad som hänt i skolan, om kompisar osv Man kommer varandra väldigt nära. Min egen utveckling är i olika roller såsom; Mamma, livskamrat, fru, vän, kompis, coach, logistik-chef, taxischaufför, inköpare. Ja listan kan bli oändligt lång.

Den som har den största utmaningen tror jag är Claes. Och anledningen till detta är skillnaden i affärskultur. Vi båda trodde inte skillnaden var så stor tills vi kom hit och upptäckte den i vardagen. Ett stort problem, men också en utmaning för Tanzania, är den utbredda korruptionen. Den finns över allt. Mycket av kulturen är uppbyggt kring detta. Det för naturligtvis med sig en massa negativa effekter. Finns det någon eller något system man kan utnyttja så ligger det inte långt borta för den enskilda individen att testa gränser. En godtrogen nordbo har först svårt att inse att det verkligen är så. Men man lär sig med tiden att hantera det på ett så diplomatiskt sätt som möjligt.

En annan skillnad är tempot. Jag har skrivit det förut; Pole Pole, Hamna Shida. Ur ett perspektiv väldigt behagligt men kanske inte alltid passande när man mäts utifrån svenska effektivitetsmått och krav på prestation. Alla förstår inte varför det är viktigt att korta ledtider och öka produktiviteten eller effektiviteten. Det finns ju en dag i morgon också! Så varför stressa?

Att träffa så många spännande och trevliga människor är kul. Jag tror aldrig vi haft ett så stort socialt nätverk. Man träffas under enkla former, går ut och äter, simmar, spelar golf, åker båt eller spelar tennis tillsammans. Man blir nästan som en enda stor familj. Alla är i samma situation och därför väldigt förstående och omhändertagande på något sätt. Bilden ovan är från Mikumi då vi var på safari tillsammans med familjen Eggert.

Medan vinterkyla och mörker sakta faller över Norden blir det ljusare och varmare här i Tanzania. Som ni förstår är det inte svårt att njuta av tillvaron då.

Claras födelsedag!

I går firades Claras födelsedag. Hela dagen. Det började med födelsedagssång och frukost på säng. Och en del paket förstås. Mest glad blev Clara för Sims spelet, telefonen och en afrikansk trumma. På skolan sjöng alla klasskompisar Happy Brithday och Clara bjöd på glass. På fritids var det dags igen. Nu bjöds det på kladdkaka och glass och alla barnen sjöng Ja må hon leva....



Dagen avslutades på en Italiensk restaurang med familjen. Men Clara hade nästan inte tid att äta för telefonen ringde hela tiden. Det var Sverige som ville gratulera!

FN dagen

The International Week

I fredags var det FN dagen och det firades med parad och utställning på Claras skola. Det var förvånande att se att "svenskolonin" var så stor. Jag hörde någon som sa att det är 22 svenska barn i IST Elementary School. Paraden gick genom hela skolan. Det var en helt fantastisk känsla att se alla barnen komma klädda i sina respektive länders olika kläder och andra symboler. Det var som "typ värsta OS paraden". Jag fick nästan gåshud över hela kroppen. Paraden avslutades i skolans gymnastiksal där firandet fortsatte med sång och dans från olika länder.

Förresten har man firat International week hela veckan på skolan. Många föräldrar har besökt sina barns klasser för att göra en lättsam presentation om hemlandet. Dessvärre missade jag denna möjlighet i Claras klass men ska komma till skolan den här veckan i stället.

Efter den gemensamma samlingen på morgonen kom barnen klassvis och besökte de olika nationerna som hade samlats ute på skolgården. "Nordic corner" delade med sig av traditioner såsom legobygge från Danmark, stövelkastning från Finland, våfflor från Norge och pepparkakor och kanelbullar från Sverige. Vi hade även dekorerat bordet med plastgran och halmbockar och en luciakrona för de som vill pröva. Nedan ser ni mig med luciakrona och solglasögon.

Även en bild på alla vi Mammor som ordnade det nordiska bordet. Ska tilläggas att det inte finns någon representation av våra Isländska vänner på skolan.

Vilken härlig avslutning på veckan!

Hakuna Matata

-"Welcome to the land of Hakuna Matata". Det var med de orden vår guide hälsade oss välkommen till Zanzibar. Den lilla paradis ön ca 50 km öster om Dar Es Salaam. Och Hakuna Matata följde oss genom hela vår resa. Alla var vänliga och trevliga och inte långt från ett leende på läpparna. Vi kunde verkligen känna att här fanns "Inga bekymmer". Lite konstigt att förstå med tanke på att Zanzibar har 75 % arbetslöshet.


Vår resa började lördag morgon kl 07.15 då Ferry Express avgick Dar Es Salaams hamn. Ca 2 timmar senare anlände vi Stone Town på Zanzibar. Här spenderade vi ett dygn. Efter en utsökt lunch på Top Restaurant på 236 Hurumzi Hotel, där vi för övrigt bodde, mötte vi vår guide för eftermiddagen. Han hette Streike och var en ung Zanzibar-kille med stort engagemang och intresse för sin Ö. Han såg ut som Eddy Murphy när han skrattade. Och skratta det gjorde han ofta, så ni kan tro att vi hade en kul eftermiddag tillsammans.

I Stone Town finns 56 moskeér. Helt otroligt då staden bara är två mil lång och 1 mil bred. 95% av befolkningen är muslimer så det kanske behövs. Tillsammans med Streike gick vi till fots runt i den gamla staden. Gränderna är små och trånga och det känns i vissa lägen som Gamla Stan i Stockholm. Men väl nere i området där grönsaks-/fisk- och kött-marknaden höll till så var det inget tvivel om att vi var på Zanzibar. Här kunde man hitta allt man behövde och lite till...
Lukten från fiskmarknaden doftade inte parfym om vi säger så. Då får ni själva lista ut hur det luktade. Den guidade turen avslutades vid den plats där "slav marknaden" höll till inpå sent 1800-tal. Stone Town var centrum för all slavhandel för Östra Afrika till 1873 då den avskaffades av Britterna.

Efter ett intressant dygn i Stone Town gick färden till Jambiani Beach, på Zanzibars östkust. Här väntade ett par dygn av absolut vila. Vi bodde vid beachen och hörde vågornas brus från Indiska Oceanen. Långt från kommersialism och västerländsk effektivitet. Här lever man verkligen "Hakuna Matata". Kilometerlånga stränder med kritvit sand, massor av snäckor och dessvärre en del skräp. Det är faktiskt någonting man förvånas över i Tanzania. Här skulle man verkligen behöva lära sig mer om sophantering och Re-cycling. Sammanfattningsvis kan man väl säga att boken är en bra vän när man ligger där i solstolen under bandan i skydd från solen. Här råder full avkoppling!

Nu är vi tillbaka i Dar Es Salaams och barnen har börjat i skolan och Claes är på jobbet. I morgon är det FN-dagen vilken kommer att firas på de båda skolorna. I Claras skola blir det parad och alla barnen får bära kläder och flaggor som representerar deras hemland. Paraden avslutas med en utställning där många länder är representerade. Vi nordiska länder har gått ihop om ett bord och kommer att ha frågetävling, lego-bygge och provsmakning av pepparkakor, kanelbullar och lakrits.

Hallå

Inser att jag ligger lite efter i bloggandet. Jag har inte skrivit något om Triathlon i Claras skola förra veckan. Här kommer en kort rapport.


Fredagen den 10 Oktober tävlade alla barn i IST Primary School i Triathlon. Det är en tävling som återkommer varje år och förväntningarna var stora även detta år. Clara hade hört mycket om tävlingen och var därför lite nervös på morgonen när hon vaknade. Alla barn i årskurs 2 tävlade klassvis. De äldre barnen på skolan tävlade också individuellt.


Första grenen var simning. Här räknades antal längder i bassängen samman som klassen gemensamt fick ihop på angiven tid. Clara simmade så fort att den lilla killen som bytte av henne knappt hann återhämta sig innan det var dax igen.


Gren nummer två var löpning. Man hade gjort upp en hinderbana som alla sprang. Och även här räknades klassens antal rundor i hinderbanan samman. Hinderbanan var placerad under tak i skydd från solen. Det var tur det för precis som alla andra dagar flödade solen från en klarblå himmel. Svettigt värre, med andra ord. Den tredje och sista grenen var cykling. Man hade markerat en cykelbana ute på fotbollsplanen. De cyklade så snabbt att vi åskådare blev alldeles snurriga i huvudet.

Det var ett gäng mycket glada och nöjda deltagare som tog plats i den stora sporthallen efter alla deltävlingar. Claras klass "Curious Caterpillar" fick ihop mest antal rundor i hinderbanan och vann därmed deltävling - Löpning.

Vill meddela att redaktionen åker till Zanzibar några dagar varför det kommer vara tyst på bloggen ett tag. Vi är åter på "kontoret" tisdag kväll.



Med önskan om en trevlig helg!
Nyqvistarna

Ps Vi får tacka för paketen som just i denna timme anlände Dar Es Salaam. Vi skrattade gott åt de små poliskonstaplarna. Den minsta konstapelns Björn Borg kalsonger satt som en "smäck". Ds

Höstlov

Den här veckan har barnen höstlov från skolan. En välbehövlig vila för alla. Det är slitsamt att gå upp tidigt på mornarna. Ledigheten inleddes med några fantastiska dagar i Mikumi National Park tillsammans med familjen Eggert. Familjen Eggert består av Ulla, min kiswahili-kompis, Håkan, Oskar och Albin. Vi har haft jättekul tillsammans och sett massor av djur. Faktiskt de flesta djur man vill se när man åker på Safari.

Vi åkte tidigt i söndags morse och anlände Mikumi Wildlife Camp vid lunchtid. Därefter avnjöt vi en efterlängtad lunch med utsikt över steppen. Precis intill Lodgen fanns två vattenhål som var mycket välbesökta av elefanter, bufflar, babianer och andra djur. Det var en fantstisk känsla att sitta så nära djuren när de vandrade runt i det fria.

Som en erfaren safariresenär vet man ju att man inte ser några djur mitt på dagen så första turen tillsammans med vår guide startade på eftermiddagen. Redan första dagen såg vi bl a giraffer, elefanter, krockodiler, flodhästar, antiloper, bufflar, zebror och massor av vackra fåglar. Gissa om kameran gick varm den eftermiddagen. Så varm att batteriet nästan tog slut. Och som de "vana" safariresenärerna vi är så glömde vi naturligtvis laddaren till kameran hemma. Vilket antiklimax!!!!! Resterande del av resen fick fotograferingen ske med ransonering med tanke på den låga batterinivån.

Safaritur nummer två startade redan kl 06.00 morgonen därpå. Med en skiva vitt bröd och lite kaffe/tea i magen hoppade vi glatt in i bilarna och drog ut på steppen igen. Mycket förväntansfulla. Ett Lejon vore ju kul att få skåda, tyckte vi alla. Och där gick han. Ensam lunkade han fram på grusvägen, inte alls stressad över att få två fullproppade bilar som åskådare. Vi lyckades även hitta ytterligare en lejonhane med två honor innan vi for hem.

Förutom allt snack kring djuren vi såg så pratade barnen myket om språkskillnader mellan stockholmska och göteborgska. (Det bör tilläggas att familjen Eggert kommer från Göteborg). De skrattade gott åt på vilket sätt man uttalade KEX och TISDAG i Göteborg. Vet inte hur det kom sig men under den mest interlektuella delen av diskussionen kring dialekter så fick Claes ett nytt namn "Käcke-Benny". Det fick han mycket med anledning av sin fina skönsång han förärar barnen med tidigt på morgonen. Gärna så där klockan 07.30 en lördagmorgon då man hellre vill sova. Sången han sjunger då är "God morgon, god morgon. Hör fåglar sjunga glatt ....."

Med de orden säger jag God Natt!

Man vet ju aldrig när man blir väckt i morgon......

Idag är det födelsedag!!!!

Idag fyller Filip 14 år. Det har vi firat med frukost på sängen och paket. Senare idag blir det kladdkaka. Eftersom inte ICA finns här nere kan vi inte köpa "skinn". Så det blir ingen tårta med skinn på. Men kladdkakan kommer att prydas med massor av frukt i stället, annanas, hallon, melon och kanske andra goda frukter. Ja också lite grädde förstås. I kväll ska vi gå ut och äta på en japansk restaurang, Osaka, tillsammans med lite vänner. Jag säger som min kompis Ulla brukar säga, har man ingen familj så får man väl låna en. Och idag passar det uttrycket bra. Visst hade det varit roligt om alla kusiner, mor och farföräldrar, mostrar och fastrar och andra kompisar hade varit här, men det ska bli väldigt trevligt ändå. Vi blir 14 stycken.



Vi vet att det är några paket på väg men de har inte kommit ännu. Så vi får säkert anledning att fira födelsedag ännu några gånger.



I morgon bär det av till Mikumi National Park. Det ska bli jättekul tycker vi alla. Vi hoppas naturligtvis på att få se de "big five" men säker kan man ju aldrig vara.

Nu har jag försökt att publicera en bild på Filip hela dagen men det har inte fungerat. När Internet tillåter så kommer det en bild på Filip.

Tutaonana wiki kesho!

Principle Coffee Morning!

En gång i månaden bjuder Rektor på Secondary School in alla föräldrar till en informell informationsträff på skolan. Morgonens frukostmöte handlade bl a om hur vi föräldrar kan stötta våra barn i syfte att underlätta deras skolarbete. Det blev då ännu tydligare för mig vilka skillnader det är på den svenska skolan jämfört med en internationell skola. Nu bör jag tillägga att jag inte är fullt insatt i det svenska skolsystemet utan bygger mina jämförelser utifrån egna erfarenheter.





IST följer en internationell skolplan som heter MYP (Middle Year Programme). För Elementary School heter planen PYP. IST mål är att vara bland de främsta skolorna i hela världen. Nästa år, under vårterminen, kommer en internationell delegation för att revidera IST så att de följer MYP/PYP. Det finns därför ett team av lärare på skolan som har till ansvar att utveckla och följa upp skolan enligt MYP´s och PYP´s läroplan.





Det som jag ser som de främsta skillnaderna är pedagogik och omfattning. Gustavs kommentar till olikheterna var att den svenska skolan fokuserar på "nuet" och den internationella skolan på framtiden, dvs universitetstudier och arbetslivet. En ganska bra beskrivning tycker jag. Därför är det viktigt att barnen utvecklar rätt studieteknik redan i tidig ålder. Detta genom att organisera sitt arbete på ett rationellt och logiskt sätt. De utbildas i att använda sina kunskaper både praktiskt och teoretiskt.



För att ge ett exempel inom Matematiken så ska eleven kunna lösa en praktisk uppgift i det dagliga livet med hjälp av en matematisk formel. Vissa uppgifter Clara har med sig hem är även de svåra att förstå. Naturligtvis lägger språket en ytterligare dimension till svårhets graden men uppgifterna är inte alltid helt lätta att lösa. För ett par veckor sedan fick jag ringa runt till ett par engelsktalande föräldrar för att kunna lösa en uppgift Clara hade i läxa . Vi kunde till slut lösa uppgiften med gemensamma krafter.

Studietempot är också mycket högre än i Sverige. I 8:e klass förväntas alla elever lägga ned minst 1 till 2 timmar varje dag utanför skolan och i 9:e klass minst 2 till 3 timmar varje dag. En elev på gymnasienivå förväntas lägga ner lika mycket tid utanför skolan som i skolan. Kraven är alltså mycket höga på varje elev.




Skolåret är uppdelat i 4 terminer och i idag är det sista dagen i "Term 1". Gustav och Filip har fått sina "Term Reports". Rapporten är skriftlig och betyg sätts utifrån Prestation och Delaktighet. Inför varje slutbetyg genomgår alla elever skriftliga prov dvs graduation tests. Vi fick lära oss idag att alla elever måste spara alla anteckningar och prov från tidigare år då dessa kommer till användning inför "Graduation".





Innan jag avslutar vill jag bara dela med mig av en väderreflektion jag gjorde i morse då jag var ute och sprang. I Tanzania börjar det gå mot sommar. Och då menar jag väldigt mycket sommar. Värmen stiger till över 30 grader samtidigt som luftfuktigheten är mycket hög, säkert över 80%. När jag springer brukar jag alltid hålla om mina tummar. Ja i stället för en sten i handen eller dylikt, så att jag inte får håll. Det knepet har jag lärt mig av någon för länge sedan. Men i morse kunde jag inte hålla om mina tummar. Det var så varmt att svetten i handen gjorde mina tummar skrumpna som russin. Som de brukar bli när man badat för länge. Den känslan var helt ny för mig.




Jag hoppas att helgens väder låter solen lysa över norden. Det finns inget som går upp mot en klar och solig höstdag.

Swimming Gala at IST Elementary School

Hej

Då var det dags för årets första simtävling för Clara i skolans simlag. Fyra skolor tävlade mot varandra; Franska skolan, HOPAC, DIA och IST. (Ursäkta min okunskap men jag vet inte vad alla förkortningar står för. IST vet jag naturligtvis vad det står för, International School of Tagnyanika). Barn från 2:a till 5:e klass ställde upp i tävlingen. Clara ställde upp i tre grenar, 25 meter frisim, 25 meter ryggsim och lagstafetten 4 x 25 meter. Det var mycket nervöst innan tävlingen kan jag tala om.

-Tänk om jag inte förstår vad de säger, sa Clara? -Tänk om jag simmar fel? All nervositet försvann så fort tävligen började.

Tävlingen inramades av solens varma strålar och en fantastisk hög stämning på läktaren. Där jag och alla andra Mammor och några enstaka Pappor satt. Ja, det var ju mest mammor som hade tid att bevittna det stundande evenemanget.

Det var en mycket nöjd och glad Clara som satt i bilen hem.

Vandring i Morogoro

Hemkomna från en vandringsutflykt i Morogoro tillsammans med familjen Walter. Morogoro är en stad som ligger ca 3 timmars bilresa från Dar Es Salaam, vid foten av Uluguru bergen. Vi passade på att ge oss iväg ett par dagar då skola och arbeten var stängda på grund av Eid el Fitr. En helgdag som firas av muslimerna då fastemånaden är till ända.

Färden gick genom Dar Es Salaams hektiska folkliv till lugnet ute på landet. Väl uppe i bergen passerade vi småbyar där folket bor i små hyddor utan vatten eller el. Det är som att gå tillbaka hundra år i tiden. En liten flicka vi mötte hade en smutsig och trasig klänning på sig. Clara kunde inte riktigt förstå att det förmodligen var det enda klädesplagg hon ägde. Skor på fötterna är det endast ett fåtal barn som har. Maten lagas över öppen eld och kläder tvättas för hand av kvinnor och barn. Men är det inte lustigt, mitt i den lilla byn ser man en skylt med Coca-cola. Vi såg också en liten kille som bar en back med Cola och Fanta på huvudet, upp för den långa och branta backen. Cola är lika billigt som vatten, så varför dricka vatten när man kan dricka Cola.....?

Vi stannade i Morogoro i två dagar och hann därför med två olika vandringsleder. John från Chilunga Cultural Tourism office var vår guide i två dagar. Han var även en otroligt duktig coach. Utan honom hade nog inte Clara och Tess haft så roligt som de hade. Dag två vandrade vi "Morning Side" turen som tog oss ca 5 timmar att vandra. Färden gick upp till ett hus som byggdes av tyskar redan 1911. Då användes det som pensionat. Idag var det förfallet och ägdes av ett universitet som kommer dit någon gång ibland för att göra fältstudier. Men huset låg väldigt vackert med en imponerande utsikt över Morogoro.

Vi alla njöt av naturen, lugnet och det trevliga sällskapet.

Hit åker vi gärna igen!!!!

Clara 2B - Minibeast presentation

Idag har Clara haft sin första presentation på engelska inför alla klasskompisar i grade 2 och tillhörande föräldrar. Sedan skolstarten har alla barnen i klass 2 jobbat med tema "Minibeast". Claras klass har haft en larv i klassrummet som de följt utvecklingen på under tiden. Alla barn har dessutom tilldelats ett specifikt djur som de i mindre grupper letat information om. Idag var det presentation inför alla kompisar och föräldrar. Claras grupp hade presentation om "Butterfly".

Efter presentationen frågade presentatörerna om någon i publiken hade några kommentarer. De barn som ville fick då ge positiv feedback tillbaka till presentatörerna. Och jag kan intyga att lovorden var många och applåderna starka.

På bilden ser ni Clara i spänd förväntan inför sitt första framträdande. Alla barnen hade på sig en specialdesignad T-shirt som Albin tecknat. Albin är också ny i IST och kommer från Göteborg. Han var mycket stolt och hedrad och fick förstås ta emot publikens applåder.

Hej

Ja då var vi hemma igen. Efter ett roligt äventyr i Sydafrika. Först Sun City i två dagar tillsammans med en jobbarkompis till Claes och hans familj. Ett helt otroligt ställe. Det kändes nästan som vi kommit till ett sagoland. Där fanns stora palats, kasinon, konstgjorda sjöar, golfbana och ett helt fantastiskt vattenland. Underhållning på hög nivå för alla åldrar!

På söndag eftermiddag åkte vi tillbaka till Johannesburg där vi spenderade två nätter. De delar av Johannesburg vi såg var väldigt fina. Det vill säga de bostadsområden och shopping-malls vi besökte. Det kändes nästan som att komma till Europa i vissa avseenden. Förutom kåkstäderna som ligger uppe på kullarna runt staden naturligtvis. Vi körde förbi en kåkstad som tydligen är helt ok att besöka...dagtid. Men det finns delar av vissa kåkstäder som polisen inte ens kör in i. Sammanfattningsvis kan vi säga att det kändes som om vi skulle kunna bo där utan några som helst problem.

Just nu är det vår i Sydafrika och det var lite kyligt om kvällar och nätter. På morgonen när vi skulle flyga hem kom det rök ur munnen när vi andades. Det kändes väldigt ovant och väldigt kallt. Tänk vad kroppen vänjer sig vid värmen. Väl hemma i Tanzania så var bastuvärmen tillbaka. Nu går det mot sommar och det blir varmare och varmare samtidigt som luftfuktigheten ökar.

Nästa veckas utflykt går till Morogoro där vi ska ut och vandra i bergen tillsammans med familjen Walter. Det ser vi fram emot. Men först en helg hemma i Dar es Salaam under en varm sol!

Förväntansfulla

Hej



Idag är det fredag och vi ska snart åka till Johannesburg i Sydafrika. Claes ska på ett möte på måndag, så vi passar på att ta en minisemester hela familjen. Vi startar med en vistelse på Sun City tillsammans med en jobbarkompis från Sydafrika och hans familj. Vad jag har hört så ska det vara ett häftigt ställe där man kan göra i princip allt. Vattenland, minisafari, golfbana, köra fyrhjulingar osv osv. Men vi får väl berätta mer när vi kommer tillbaka.



Efter helgen åker vi till Claes chef och bor hos honom och hans fru till tisdag, då vi flyger hem igen. Som ni förtstår så är vi alla förväntansfulla. Inte bara på helgens äventyr utan även på den kommande "SHOPPINGEN". Vi har nämligen lovat barnen att köpa en till dator (eller två). Att bara ha en dator i familjen är inte hållbart längre.



Killarna har som jag skrivit förut mycket läxor. Läxorna är i form av projekt och kräver skriftliga rapporter. Och här förväntas alla dokumentera i word, power point eller excel. Så just nu har vi ett avancerat kösystem med förtursregler. Gustav och Filip pluggar även svenska via Sofia Distans. De har varsin lärare som de skickar sina inlämningsuppgifter till och som sedan ger feedback. Vill man sedan hålla kontakt med sina kompisar hemma över msn eller PA så förstår ni att en dator i familjen inte räcker. Clara vill ju också ha sin beskärda del av tiden.



På inköpslistan står även ett par fotbollsskor till Filip. Vi har varit runt och tittat men inte hittat några som passar den unge herren. Nu håller vi tummarna för att Johannesburg är en shoppingstad i världsklass.



Appropå fotboll så kan jag berätta att de hade sina första fotbollsmatcher med skollaget igår. Det var väl ingen imponerande tillställning enligt rapport från de båda. Matcherna gick på halvplan, dvs 7-manna fotboll. Matchtid var 2x12 minuter. När matchen skulle starta, ca 10minuter försenad, så säger domaren att man tänker starata med en damfotbollsmatch. Alla lunkar av planen för att lämna plats åt tjejerna. Inte som i Sverige kan vi konstatera....!



Jag kan också berätta att jag spelat min första golfrunda i onsdags. Samma sak där. Golfbanorna kan mer liknas som åkermark än som golfbana. Jag var smutsig ända upp till knäna efter 18 hål. Min score vill jag helst glömma. Men det var oerhört trevligt. Jag spelade med en svensk tjej och vi hade massor att prata om. Alla är så trevliga och gästvänliga.

Det som däremot är överlägset här är alla former av vattensporter. I går var jag med Karin, vår granne, på en segeltur i hennes laser. Otroligt roligt att få ge sig ut på det böljande havet. Om jag får bestämma kommer vi köpa en liten jolle som vi kan ha nere vid båtklubben. Man måste verkligen passa på när vi bor som vi gör.



Med önskan om en trevlig helg!



Nyqvistarna

Ingen mår så bra som jag....

... spelade i min Mp3 när jag var ute och sprang i morse. Och då kände jag mig stark!


Igår hittade jag äntligen min mp3 som varit borta sedan vi packade upp alla kartonger från Sverige. Den var laddad med bland annat låtar från senaste Melodifestivalen. Och det var riktigt kul att spela "svensk" musik på högsta volym. Stegen kändes så lätta och jag liksom flög fram. Men jag ska säga att den otroligt vackra utsikten hjälper till att få in stämningen, så där på morgonen.

Klockan var 06.45. Jag hade lämnat killarna i skolan. Kom hem och parkerade bilen lite snabbt. Lade Mp3:n i decoltaget och gav mig iväg. Sprang ner mot Tour Drive som går längst kusten, dvs Indiska Oceanen. Solen gick upp på himlen och det var ca 25 grader varmt. Människorna var vänliga och ropade Mambo, Hujambo och Hi när jag sprang förbi.

När sedan Fronda började sjunga -"Ingen mår så bra som jag. Ohhh. Ursäkta hur ska denna tiden räcka. Hur ska jag hinna med min vecka. För alla ska vara perfekta ......Yeeee"



Ja då kändes vardagens stress långt borta. Dessa bekymmer har jag inte längre och det känns otroligt lyxigt. När Linda Bengtzing klämde i med -"Hur svårt kan det va' " ja då sprang jag väldigt mycket fortare, nästan dansade fram....



Idag är jag stark!!!!!!












Men jag vill också säga att igår var det inte en sådan förmiddag. Jag hade sett fram emot egen tid framför datorn. Tänkte blogga lite och sedan surfa ut och läsa svenska tidningar. Men då funkade inte Internet. Det är i dessa lägen som man får "African moments..." Ringde till Ulla som blev min räddar i nöden. Vi käkade en gemensam frukost, min andra ska tilläggas, på Oyster Bay. Vi hade jättetrevligt och det var inte alls synd om oss. Jag fick till och med så mycket energi av vår förmiddag, att jag gick hem och satt upp nya gardiner i hallen.



Det har nämligen varit lite si och så med energin på sistone. Ganska frustrerade ska jag säga när man vet att man har mer att ge. Har nog tidvis känt mig lite understimulerad också. Detta tillstånd inträdde då kursen i Kiswahili tagit slut. Helt plötsligt hade jag hela dagarna framför mig. Risken i dessa lägen är att man gör saker bara för att "döda tid". Inte saker som man nödvändigtvis tycker är kul eller stimulerande. Men nu är jag som sagt tillbaka on track.....




Tänke avnjuta en god kopp kaffe på altan med en god bok. Läser just nu En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie. En bok i raden av tre som jag förärades av mina kära "Pantertanter" hemma i Sverige. Vill rekommendera Tusen strålande solar av Khaled Hosseini. En otroligt välskriven och bra bok. Jag ska säga att även En halv gul sol verkar mycket bra.

Ninapenda kusoma kitabu "En halv gul sol". (Jag tycker om att läsa boken En halv gul sol)




Kwaheri!

Jumapili (Söndag)

Habari za jioni!

Oj vad en helg går fort när man har roligt! Vi har haft en skön och avkopplande helg! I går förmiddag klippte sig alla killarna i familjen. Och de blev väldigt snygga måste jag säga. Vi var lite oroliga att vi inte skulle hitta en bra frisör här nere. För det värsta som skulle kunna hända var ju att Gustav och Filip inte skulle bli nöjda. Då hade vi nämligen fått vänta länge till nästa gång.... Men Brian som klippte dem fick godkänt. (Dessvärre ingen bild på resultatet den här gången. Ni förstår säkert varför. Japaner, Japaner, Japaner...)

Efter klippningen bar det iväg till Claras dansskola. Hon dansar för en engelsk tjej som heter Fanilla och som ger klasser hemma på sin altan på lördagmornar. Det är ca 10 tjejer och två killar som dansar till Britney Spears låtar. På bilden ser ni Annie (vänster) och Tess (höger) tillsammans med Clara. Vi hämtade upp dem efter dansen och då var de så här glada. Innan jul kommer de ha en uppvisning som vi alla ser fram emot.

Eftermiddagen avslutades på båtklubben med ett dopp i havet och därefter en avsvalkande dricka. För tillfället pågår en stor tävling med Hobie Cats båtar utanför båtklubben och många medlemmar är med och seglar. Våra grannar har två jollar så på torsdag ska jag få följa med ut på en segeltur. Det ska bli jättekul. När man bor så här vid havet så är det kul att prova på alla olika vattensporter. Får se om vi köper en jolle eller windsurfing bräda framöver.

På lördag kvällen var jag på tjejträff hos Chris som hade bjudit hem 8 tjejer på filmkväll. Det visades "Sex and the City" tillsammans med vin, ost och annat tilltugg. Vi hade himla trevligt och roligt. Claes och barnen och de andra fäderna hade pizzakväll ute på Sea Cliff.

Idag har det regnat och blåst lite så våra planer ändrades. Vi hade tänkt att åka ut på en Ö och bada men vände om då vi såg de höga vågorna ute på havet. På vägen hem såg vi den här lastbilen. Vet inte om det syns på bilden men det var den värsta lastbilen vi någonsin sett. Det ser ut som bilen går på tvären. Passgång skulle man kunna likna det vid. Att bilen över huvud taget hängde ihop var för oss ett under. Jag kan tillägga att det inte var en Scania!



Måste nog sluta här för den här gången. Det börjar bli mattid och det kurrar i magen.



Sköt om er allihopa!


Ps Jag höll på att glömma berätta om vårt första möte med trafikpolisen idag. Vi hade haft en liten uppgörelse hemma med en av barnen innan vi skulle iväg på vår utflykt. Därför var vi inte helt organiserade när vi gav oss av. Efter ca 500 meter inser Claes att han glömt sin inhalator hemma. Jäklar också! Vi gjorde en "ful" U-sväng vid nästa kosning. Och vem stod där, om inte fröken Polis. - Habari za asubuhi, säger polisen. This was violation against the rules..... You have to come with me to the policestation and pay 40.000 Ths. Efter en kort men vänlig argumentation så tittar hon på oss och säger. - You tell me what to do? Med andra ord, det finns två prislistor..... Den lite billigare kostade bara 20.000 Ths. Ds

Mambo!

Äntligen hemma efter en kaotiskt morgon i bilen. Då min bil är på service var jag tvungen att köra Claes till jobbet. Jag har skrivit det förr men det tål att upprepas. Trafiken här är inte att leka med. Resan till Claes jobbar var ok. Normal morgonrusning, dvs massor av bilar, cyklister, trafikpoliser och gående med eller utan kärror. På vägen tillbaka började kaoset. Normalt är det två filer tillbaka till stan. Men eftersom trafiken går ganska långsamt skapas helt plötsligt 4 eller 5 filer i bredd. Minibussen, lokalt kallad Daladala, ger sig ut på vänster vägren. Helt plötsligt ser man bara toppen på bussen då den åkt ner i ett hål i den gropiga vägrenen. Den skakar och vickar så man tror den ska välta. Bussen är fullpackad med folk som är på väg till jobbet. Ibland hänger människorna ut genom fönsterrutan för att få plats. Mellan bilarna och bussarna cyklar killar med travar av egg på pakethållaren. Även en och annan motorcyklist tar sig fram sick sack mellan bilarna. Jag förstår inte själv hur jag kan behålla lugnet. Nu är jag i alla fall väl hemkommen och med en kopp kaffe i handen.

Jag tänkte fortsätta att berätta om en annan notering jag gjorde igår. "Banktjänsteman" som jag är så är det kul att jämföra Europeisk bankstandard med Afrikansk. Det är stor skillnad. Här är det fortfarande kontanter som gäller. De få butiker som accepterar kort tar ut en extra avgift om ca 4-6%. När detta händer har jag svårt att inte låta bli att utbilda dom i MasterCards och Visas regelverk. Men vad hjälper det, det är bara att gilla läget.

Igår skulle jag betala min försäkring på bilen. Innan jag går in på Barcleys Bank tar jag naturligtvis ut det aktuella beloppet i bankomaten som finns utanför. Det har jag lärt mig sedan tidigare att man måste göra eftersom vi har vårt konto i annan bank. När jag glad i hågen kommer in på banken för att betala min räkning (Internetbank har inte kommit hit ännu) så blir jag informerad om att jag inte kan betala min räkning. Detta eftersom mitt försäkringsbolag inte har konto i denna bank. Jag hänvisades därför direkt till AON´s försäkringskontor som jag vet finns i närheten . Där är det inga som helst problem att betala räkningen hos en snäll dam i kassan.

Men vän av ordning undrar om alla människor har tid att åka runt till olika företag varje gång det är dags att betala sina räkningar??!! Dessutom är det ju en stor säkerhetsriskt att hantera så mycket pengar hos företagen/butikerna. (Eller är det jag som jobbat på bank för länge...?!)

Med detta sagt vill jag också uppmana mina vänner på banken. Här finns det massor att göra! Om man har uthållighet och vilja att göra affärer i Afrika. Om inte bankerna skyndar på så kommer telecom-bolagen att ta stora delar av marknaden. Hörde att >40% av den tanzanianska befolkningen har tillgång till mobiltelefon. Och jag ser redan att vissa småtransaktioner kan utföras med hjälp av mobilen.

Nog om detta. På bilden ser ni Gustav och Filip i sina nya P.E uniformer. (P.E = Physical Education/Idrott). Den vackra uniformen fungerar även som klädsel i skollagen i fotboll, vilket båda killarna är med i. Jag kan tillägga att dom med viss tvekan ställde upp för fotografering.

" - Du är ju västa japanen, mamma. Ska ta kort i alla lägen". Men jag tror och hoppas att ni alla uppskattar lite bilder på oss då och då.

Nu ska jag iväg till TV-bolaget och betala en räkning så att vi kan se på TV ett tag till.

Tutaonana!

Mystery shopping!

Hej


Det är måndag morgon. Claes är på jobbet och barnen i skolan. Och här sitter jag framför datorn och ska försöka vara produktiv. Det vill säga mata in en massa priser och annan information i ett worddokument. En av de dagarna då jag hade svårt att aktivera mig och längtade tillbaka till jobbet kom ett mail från Sverige till Claes. Det var Scania som frågade om jag ville vara med i en undersökning från ECA International. Visst tänkte jag, jag hänger på. ECA International gör "Cost of Living surveys" som företag som skickar anställda utomlands kan få ta del av. Undersökningen syftar till att få fram levnadskostnader i det aktuella landet. Så de senaste dagarna har jag varit ute och jagat priser och annan relevant information till denna undersökning. Det är allt från matpriser till kemtvätt, hårklippning och annat. Så om ni läst i tidningarna att någon sett en mystisk person iförd mörka glasögon och rånarluva stryka omkring i butikerna i Dar Es Salaam så var det jag....... Det måste ha varit någon knäpp mzungu måste dom ha tänkt. (dvs viting)


Så vill ni veta vad saker och ting kostar. Hör av er. Jag är proffs!!!!





Jag kan konstatera att allt som är lokalt producerat är jättebilligt. Frukt och grönsaker till expemel. I viss mån även kött och fisk. Även lokalproducerade möbler och konst är billigt. Och jag kan lova att det finns många fina saker att köpa. Vi har redan hunnit köpa ett par fina "brädlappar" som Rune uttryckte det. Allt som är importerat är dock väldigt dyrt. Ibland dyrare än Europeiska priser men oftast lika dyrt som hemma. Hårgele tillhör en av de dyrare varorna. Och med killar i huset som fullkomligt dränker huvudet med hårgele, så blir det dyrt. Det gäller därför att ta sig utanför de etablerade affärerna om man vill göra fynd.



Jag är ledsen men nu hinner jag inte skriva mer. Jobbet kallar.



Tutaonana kesho!

(Vi ses i morgon)

Torsdag kväll!

Hej igen,

Jag hoppas att ni inte tog mitt förra inlägg som en massa gnäll. Det var absolut inte så jag menade. Det jag ville säga var att allt blir rutiner och man trillar in i en vardagslunk, vart än på jorden man befinner sig. Och jag måste säga att vardagslunken här är behaglig. Ordet stress finns inte här. Inte dess innebörd heller. Man går långsammare, dvs pole pole. Tidsuppfattningen är inte heller den samma. Allt är lite - Hamna Shida - Inga problem.

Att endast en i familjen arbetar ger skillnad. Tempot blir lugnare. Man får mer tid över för sig själv och familjen. De senaste tre veckorna, då jag gått på swahilikurs, hör naturligtvis inte till vardagen. I morgon är det sista dagen och det känns både vemodigt och samtidigt lite skönt. Nu kommer jag få mer tid över till annat. Men jag lovar att återkomma med lite användbara ord och fraser. För vi räknar kallt med att ni kommer och hälsar på.

Jag har kommit i kontakt med några tjejer/damer som spelar golf på onsdagar. Det ska jag absolut hänga på. Sedan kommer jag och Ulla fortsätta att umgås. Det är nu shoppingen börjar.... Ja ,det som går att shoppa vill säga. Men vi har pratat om att ta oss in till centrala Dar Es Salaam för att rekognisera läget.

Idag runt middagsbordet diskuterade vi hemlängtan?! För att summera våra känslor så känner vi alla lite olika. Men det vi alla saknar är förstås familjen och vännerna. Samtidigt som det är otroligt roligt att lära känna nya människor kan det också ibland vara lite jobbigt. Du måste bygga upp ett helt nytt nätverk och det kan ta tid. Men visst är det lustigt. Även om man är långt från Sverige så är det ändå svenskarna man umgås mest med. Varför blir det så?

Sverige finns kvar och allt som hör Sverige till. Men att få se och uppleva Afrika på det här sättet är mycket spännande. Att lära sig kulturen, människorna och landet har vi bara nosat på än så länge. Så här långt är intrycket ändå att människorna är väldigt vänliga och trevliga.

Tänk idag fick jag 40 rosor av Claes.

Det får avsluta den här dagen.

Sov gott!

Ps Bilden är tagen på nordiska skolan på väg hem från fritids. I morgon är det fredag och vi ska ut och äta med några andra svenskar. Men först ett dopp i havet. Ds

Kila siku .... (Varje dag...)

... är den andra lik.




När jag var ute och sprang i morse så funderade jag på vad jag skulle skriva på bloggen. Då insåg jag att vardagen hade kommit till Tanzania. Precis som i Sverige. Och som den gör efter ett tag av fasta rutiner. Jag tänkte därför skriva och berätta lite om vad som händer en vanlig dag hos familjen Nyqvist.




Klockan 05.30 ringer klockan, alternativt så galer tuppen, och man undrar om det verkligen är dags att stiga upp. (Vid den här tiden är det fortfarande mörkt ute) Vi kanske snoozar ett par gånger innan det är dags att hoppa ur sängen och ut genom myggnätet. Därefter följer normala morgonrutiner. Vi har det lite körigt med tidsschemat eftersom vi bara har en dusch och en toalett på fem personer. (Gissa om det är kaos de dagar någon är dålig i magen....)



Kl 06.35 bär det av. Då tar Claes den stora bilen och släpper Clara i skolan på vägen till jobbet. Claras skola börjar 07.10. Jag tar den lilla bilen med Gustav och Filip. Deras skola börjar redan kl 06.55. Därefter hem en sväng för att sedan åka till Kiswahlili-kurs som börjar kl 08.00.




När Kiswahilin är slut kl 12.00 tar jag bilen runt i samhället för att göra den dagliga shoppingen; det kan vara frukt- och grönsakshandlaren, butchern och sedan supermarket. Ni ska veta att det är ett helt företag att göra all inhandling. Ofta får man till svar -"out of stock" när man frågar efter någonting. Det är nästan så att man längtar efter ICA Viksjö ibland...




Kl 13.15 ska Clara hämtas från skolan, om hon inte har någon eftermiddagsaktivitet. Därefter körs hon till Nordiska skolan på fritids. När Clara lämnats brukar någon av killarna ringa för att vilja bli skjutsad hem. Nu väntar mellis och läxläsning. Kanske hinnar man med ett dopp i poolen. Som jag skrivit tidigare så är det ganska mycket läxor. Många inlämningsuppgifter som man behöver datorn till. Vi måste därför köpa nya datorer så att vi slipper dagens kösystem. Den dator vi tänkte köpa i lördags var naturligtvis "out of stock".


Kl 16.00 hämtas Clara från fritids och då kan jag ha hunnit med ett antal vändor fram och tillbaka mellan killarnas olika aktiviteter eller kompisar. När alla barnen väl är hemma är det dags att börja laga mat. När Claes kommer hem vid 18.30 tiden står maten på bordet!!!!





Då maten är undanplockad ska barnens matsäckar för nästa dag förberedas. Ofta blir det en smörgås, dricka, frukt och grönsak. På fredagar kan det bli en liten påse chips eller ostbågar. Många barn har chips med sig varje dag till skolan. Första dagarna var Clara alldeles förundrad över de andra barnens matvanor. Det är långt från den svenska "Tallriksmodellen" vill jag lova.



Klockan 22.00 är det oftast släckt hos familjen Nyqvist. Endast husfrun är vaken! Då har jag tid för egna läxor eller en god bok.



Så här kan det alltså se ut en vanlig dag i Tanzania. Förutom på fredagar. Då ska jag införa ett obligatoriskt dopp i havet vid båtklubben. Det är otroligt härligt med ett eftermiddagsdopp och att se solen gå ned i havet. Kanske med en kall Cola eller öl i handen.



God Natt!

Söndag kväll

Egentligen är det för sent att skriva men jag gör ett försök i alla fall. Förra veckan hade vi problem med Internet så det blev inte så mycket skrivande. Ytterligare en vecka har gått och livet börjar gå enligt förutsägbara rutiner. Precis som i Sverige, fast långsammare. Jag har avverkat vecka två, av tre, på min kiswahilikurs. På bilden ser ni min lärare Nancy, Ulla och jag. Det är bara Ulla och jag i klassen. Vi drillas av Nancy i kiswahilins ädla konst fyra timmar per dag. Som jag tidigare skrivit är det verkligen jättekul att få lära sig ett nytt språk. Det känns också väldigt stimulerande att få göra något för sig själv. Det är en stor omställning att inte gå till jobbet. Att gå till skolan och lära sig kiswahili känns därför väldigt kul. Men! (Nu kände jag mig plötsligt som Tony Irving i Let´s Dance...) MEN! I fredags höll jag på att ge upp. Någon har sagt att Kiswahili är ett lätt språk. Jag kan bevisa motsatsen. Förutom alla verb som böjs på olika sätt beroende på vem som avses eller i vilket tempus så har araberna haft sitt inflytande i språket. The arabic way is not easy...... Ta klockan som ett exempel. Man har ett helt annat sätt att dela in dygnets 24 timmar. När klockan är 07.00 vår tid är klockan enligt Tanzanias räknesystem 01.00. Kanske är det i och för sig mer logiskt att börja räkna tiden då solen går upp, i stället för mitt i natten som vi gör. Men det är oerhört svårt att ställa om hjärnan. Dessutom är meningsuppbyggnaden inte helt lätt heller. Nog om detta.

Bilden nedan är tagen i trädgården idag när vi äter lunch. Det är helt fantastiskt att vakna varje morgon och solen skiner. I går kväll var vi på fest på nordiska skolan. Det var massor av skandinavier där och vi grillade och hade jättetrevligt. Vi satt ute hela kvällen och inte en fleecetröja så långt ögat nådde. Men myggmedlet låg som en tät dimma över den mörka himlen. Just nu känns myggmedel som ett enkelt val mellan kyla eller värme.
Efter lunchen idag åkte vi ner till båtklubben och badade i havet. Tidvattnet var på väg in och vågorna gick höga. I sådana tillfällen känns livet ganska skönt.

Nu väntar en ny vecka och nya utmaningar. Barnens aktiviteter har kommit igång. Clara är med i skolans simlag. Gustav och Filip spelar fotboll, golf och basket. Dom får även göra "Community Service" vilket innebär att dom en gång per vecka gör något för att hjälpa gamla, sjuka eller fattiga. Claes har fortfarande lite ont i foten. I helgen har vi plockat ut 2 taggar, vardera ca 7 mm långa. Förmodligen är det kvar ett par taggar till. Aj aj aj!

Ytterligare en skön kommentar från Clara. I fredags efter skola och fritids åkte vi fram och tillbaka mellan huset och olika ärenden. Som ni vet har vi vakter som bevakar huset och som då även får mycket att göra, dvs öppna och stänga grinden när vi kör ut och in. Efter tredje gången på väg ut genom grinden frågar hon om vakterna nu får mer lön när dom måste öppna grinden så många gånger. Hon trodde att deras timpenning baserades på antalet in och ut-passeringar. Det är mycket nytt att fundera över.

God natt!

Karibu!

Välkommen skulle man också kunna säga. Många har velat se hur vi har det inne i huset. Nu när vi äntligen fått våra grejer, och det börjar att se lite hyfsat ut, tänkte jag visa er runt inne i huset. Första bilden är från killarnas rum. Visst är det sött med myggnäten ovanför sängarna? Men för att vara riktigt ärlig så tyckte inte Gustav och Filip det samma. Dom undrar varför man måste ligga under myggnät. Ett enkelt svar; för att inte bli myggbiten. Myggen är små och vill gärna bitas.



Den andra bilden är från Claras rum. Ett pyttelitet rum men ändå ett ställe där man kan stänga dörren om sig så att man inte behöver bråka med sina storebröder.

Den tredje bilden är från matrummet. Och sist men inte minst en bild från vardagsrummet.

Det känns faktiskt skönt att alla har en egen säng att sova i. Ännu roligare blir det i morgon då luftkonditioneringen förhoppningsvis också ska fungera i alla rum. Utan luftkonditionering är det svårt att sova vill jag lova. Men det är nog därför jag har ont i halsen också. Man springer ut och in i luftkonditionerade utrymmen hela dagarna.

Nästa steg är att åka ut och leta lite roliga tyger och sy nya gardiner. Ett jobb jag får ta mig an när min Swahili kurs är över. Jag lovar att lägga ut en bild på min lärare. Hon är en jättevacker dam med otroligt vackra afrikanska kläder. Men hon jäspar hela dagarna. Ulla (min studiekompis) och jag undrar vad hon gör om nätterna...?!

Snacka om julafton i dubbel bemärkelse. Här om dagen fick vi (eller rättare sagt Filip) paket från Sverige. 2 kilo svenskt godis. Timingen kunde inte vara bättre. Tusen tack familjen Lillqvist. Eller ska jag säga Lena?!

Karibu Tena!