onsdag 28 januari 2009

Min första dag i Facebook världen

Våga vägra Facebook har varit min inställning, tidigare. Men nu har jag fallit för trycket och till sist gått med. Oj oj oj, det här kommer att bli jobbigt. Jag känner redan att det är svårt att lämna datorn själv åt sitt öde. Och barnen som redan klagar. Hur många vänner och inlägg kan man egentligen få på en dag? Det bara sprutar mail i min inbox.

Förutom att försöka lära mig alla finesser med Facebook så har jag faktiskt gjort lite nytta också. Bland annat har jag förbättrat min golfsving. I morse tog jag och Louise en golflektion för Nasir. En otroligt duktig golftränare på en driving range inte så långt här ifrån. Nu har jag lärt mig allt om golfens filosofi och tekniska hemligheter. Jag känner att jag kommer att bli farlig............

Men innan golfen startade jag dagen med en löprunda. Och jag behöver väl inte säga att jag bytt runda efter det att jag fick sällskap förra veckan. Nu är jag åter ensam med min mp3 och mina tankar. Presidentens Påfågel har inte heller synts till, vilket är väldigt skönt måste jag säga. Tänk att de kan föra så mycket väsen.

Jag är inte bara lyxhustru, jag är mamma också. Så visst har jag skjutsat barn, lagat mat och läst läxor också. Tänk att livet kan vara så rättvist!!!

måndag 26 januari 2009

Besök från Presidentpalatset





I går fick vi fint besök från Presidentpalatset nere i stan. En stor "Tausi" flög in och landade i vår trädgård. För de av er som inte kan lista ut vad det är för en fågel kan jag säga att det är en Påfågel. Det var Vincent, vår trädgårdsmästare, som berättade att det i trädgården runt Presidentens palats bor Påfåglar. Vad som lockade henne hit har jag ingen aning om. Tidigt i morse väckte hon Filip med sitt gälla skrik. Det är trevligt med besök men vi hoppas att hon inte stannar allt för länge.

Jag kan även berätta att regnet stod som spön i backen igår. Det regnade från morgon till kväll. På ett sätt skönt då det faktiskt blir lite svalare. Men jag föredrar solen då regnet gör vägar leriga och svåra att ta sig fram på. Idag skiner solen och jag hoppas att det snart torkar upp.

I övrigt händer det väl inte så mycket. Förutom att alla aktiviteter är i full gång. Clara har fullt upp med simning, gymnastik och dans. Hon har nu även börjat i Dar es Salaams Swim Club. Två gånger i veckan tränar hon med dem. Jättekul tycker hon. På söndagmornar en tid framöver kommer hon också gå på seglarskola, optimist jolle.

Gustav tränar hårt både inför kommande kurs på Zanzibar där han ska ta dykarcertifikat och senare Kilimanjaro i April. Basketligan har också satt igång så mycket träning blir det.

Filip ska föröka komma med i skolans expedition som i maj månad ska bestiga Mt Meru. Det är Tanzanias andra högsta berg. Lite svårare bergsbestigning men inte lika högt som Kilimanjaro. Han har också börjat spela badminton. Fotbollen och golfen kvarstår.

Brist på aktiviteter är det inte. Men ibland brist på tid mellan alla läxor.

torsdag 22 januari 2009

Stora rumpor

I går när vi satt i bilen på väg hem från fritids på Nordiska skolan så frågade Clara varför alla afrikanska kvinnor har så stora rumpor?! Jag har inte själv funderat på detta fenomen men när hon säger det så börjar jag att titta mig omkring. Och det är faktiskt så att många afrikanska kvinnor har stora rumpor.

Som Clara uttryckte det - Det ser ut som de har en kudde innanför kjolen. Man skulle också kunna säga - Vackert, Kvinnligt. Många kvinnor har en fantastisk hållning och rytm när de går. De liksom dansar fram vickande på sina höfter. Att de bär sin packning på huvudet gör förmodligen sitt till. De får starka muskler kring axlar och nacke vilket gör deras hållning så kvinnlig.

Min slutsats är att vi alla skulle få lite bättre hållning om vi också skulle bära vår packning på huvudet. Kanske skulle våra rumpor inte bli större men vi skulle definitivt förhindra dagens "hösäcks-liknande" hållning bland många människor.

Kanske inte en världslig fråga men ändå en notering utifrån ett barns perspektiv i Afrika.

Jag undrar vad hon har för uppfattning om oss kvinnor från Europa?

tisdag 20 januari 2009

Bloggfeber

Jag tror jag drabbats av någon släng av bloggfeber. Ni vet varje gång man sätter fingrarna på tangentbordet så får man frossa. Känner lite prestationsångest och har svårt att hitta bra bloggämnen. Jag tror möjligen att ledigheten över jul och nyår var för lång. Eller så är det all mat och fika som blockerar inspirationscentrat....

Vi är nu inne på andra veckan efter lovet och alla börjar så smått komma in i rutinerna igen. Barnen har kommit igång med sina eftermiddagsaktiviteter den här veckan så det är full fart. Själv har jag kommit igång med träningen, vilket känns skönt men också lite tungt. Var ute i morse på min vanliga löprunda. Lyssnade på bra musik i mp3n och funderade på livet i stort och smått. När jag kommit en kilometer ungefär ser jag en kille prata med någon som jag tror springer bakom mig. Men det visar sig att det är mig han pratar med. Jag hörde naturligtvis ingenting då musiken överröstade hans möjlighet att kommunicera med mig. Den här killen har jag träffat förut på mina löprundor. Han har då cyklat bredvid och småsnackat lite. Han har haft ont i knät och därför inte kunnat träna. Men idag var han redo att följa med på min runda. PUST och STÖN. Jag springer helst själv då jag kan springa i min egen takt och samtidigt få mina tankar för mig själv. Men snäll som jag är så plockar jag ut lurarna ur öronen och börjar konversera. Han är Tanzan och måste vara runt 25 år. Bor tillsammans med sin pappa, syster och bror. Hans namn har jag inte lagt på minne men det får jag väl fråga nästa gång.


Vän av ordning undrar jag varför han vill springa med en gammal tant på snart 47 år ...?! Det kan inte vara för att han tycker att jag springer så fort och att han får inspiration av att springa tillsammans med mig Jag kände mig som en frustande flodhäst idag när jag försökte hålla hans tempo. Och hade han velat råna mig på min mp3 så hade det varit lättare att göra det på en gång. Låt oss hoppas att han bara tycker jag ser trevlig ut. Kanske får han lite moderskänslor och helt enkelt bara vill ha sällskap under sina träningspass.



Om ett tag ska jag iväg till Driving Rangen och slå lite bollar med en kompis. Vi insåg innan jul att det är tvunget att fila lite på svingen och putten innan vi går ut på nästa golfrunda. Vet inte om det är de dåliga banorna som gör att det går så uselt eller om det bara är hettan. Ja, ja, det kan ju också vara så att jag helt enkelt bara är dålig på golf. Men den tanken har inte slagit mig, ännu i alla fall.



Slutligen en liten väderrapport till alla soltörstiga nordbor. Runt Dar es Salaam är det just nu mellan 35-38 grader varmt och väldigt fuktigt. Säkert över 80% luftfuktighet. Ett och annat moln skymmer solen ibland vilket ger en något behagligare temperatur. Efter regnperioden, som enligt information ska hålla i sig under april och maj, så bli det svalare igen. Det vill säga bara 25-27 grader och kanske inte så fuktigt.




Cheers!

torsdag 15 januari 2009

Borta bra men hemma bäst

God fortsättning på det nya året.



Jag ska säga att man blir lite fundersam ibland, vad är egentligen hemma?! Det var en lustig känsla att landa på Arlanda strax innan nyår och veta att man inte hade något "Hem" att åka till. Visst har vi vårt torp i Loftahammar men det är inte samma sak. Men vi hade i alla fall några fantastisk härliga dagar i Sverige. Och det var dessutom väldigt trevligt att få flytta in hos gästvänliga vänner och släktingar.


Först tror jag det blev en chock för kroppen att mötas av den kalla och torra luften. Huden var konstant torr och det kändes som att den inte hörde ihop med övriga kroppen. Den flöt liksom utanpå på något konstigt sätt. I Tanzania behöver vi knappt hudkrämer. Den höga luftfuktigheten gör att kroppen och ansiktet alltid känns len och mjuk. Och det slår mig faktiskt att man väldigt sällan ser gamla människor som är rynkiga. Det är säkert en kombination av lite stress och hög luftfuktighet. Nog om detta.


När man varit borta från Sverige ett tag så är det speciellt några saker man uppskattar väldigt mycket. Att kunna dricka kranvatten till exempel. Tänk att bara kunna sätta på kranen, dricka ett glas kallt vatten, skölja frukt och grönsaker eller bara fylla upp en kastrull med pastavatten. Som ni förstår är det inte lika självklart här. Jag vet inte hur många liter vatten jag släpar hem varje vecka. Men stark blir man. Att sedan gå in i en affär och kunna handla allt man behöver. Det är som en dröm, allt man letar efter finns på hyllorna. Även en variation av sko storlekar!!!! Så nu har vi shoppat upp oss på ett antal par skor. Jag hoppas att de räcker fram till sommaren.

Efter lite funderingar fram och tillbaka så är nog min definition av HEMMA det ställe man har sina saker på. Fast jag tror fortfarande att jag kommer att säga hemma om Sverige. Hem till Sverige blir då en vidare definition av samma begrepp. Oj oj oj nu trasslar jag in mig ........


Det är väl bäst att jag slutar här.


Tutaunana baday