Kwaheri - Good Bye - Hej Då

KWAHERI!!!!

Så här såg det ut på scenen igår när IST vinkade av alla elever och lärare som slutar på Elementary School. Hörde av någon att det var 16 lärare och 42 elever. Men så är det i en internationell skola. Det var ett tårfyllt avskedskalas för många... Alla som lämnar skolan får en Kwaheri T-shirt som signeras av kompisar och lärare. Albin ska rama in sin T-shirt och hänga på väggen som minne.

På väggen i skolan hänger även bilder på alla som lämnar skolan med namn, ny destination och en kommentar om vad de kommer att sakna på IST.

En som kommer att lämna IST är Claras fröken Ms Kate, hon flyttar till China med sin familj och kommer där att fortsätta som lärare på en Internationell skola. Ms Kate har varit en fantastisk lärare för Clara och vi kommer att sakna henne mycket. Ms Claudia kommer att flytta till Secondary School där hon ska bli Kiswahililärare. Nästa år blir det alltså nya lärare och även nya skolkompisar. Varje år gör man om klasserna. Bra eller dåligt?! Vi hade en diskussion om det och jag tror det finns både för och nackdelar. En fördel är att det är lättare att integrera nya elever. En nackdel kan vara för de barn som flyttar runt mycket i världen. Om det hade varit samma klass år från år hade de gett dessa barn kontinuitet! Men det är säkert också väldigt mycket beroende på vem man är och hur man fungera som person. För våra barn har det inte varit någon nackdel.

Några vi kommer att sakna är familjen Eggert. På bilden ser ni Ulla och Håkan i sina fina Kangas morgonrockar. Bilden är tagen på deras Kwaheri-Party förra fredagen. De kom samtidigt som oss. Albin och Clara har gått i parallell klasser. Ulla och jag har läst Kiswahili tillsammans, lekt kontor, klättrat Kilimanjaro och stöttat varandra när humöret sviktat. Familjen Eggert flyttar nu hem till Göteborg igen. Lycka till!!!

Vi säger också Kwaheri och på återseende till Tanzania och Dar es Salaam. I morgon kväll åker vi till Stockholm. Vi ser fram emot ett långt och härligt sommarlov!

Bilbekymmer

Håller på att bocka av allt på vår "Att-göra-lista" innan hemresan på lördag. Där står det bl a Fixa hyrbil. När vi flyttade var vi tvungna att lämna tillbaka våra bilar och nu står vi utan bil. Och bil måste vi ha om vi ska bo på landet i sommar. Men vet ni vad det kostar?! Det är svindyrt och kostar en hel förmögenhet. Dessutom känns det som onödiga pengar. Nästan så att vi funderar på att köpa en skrotbil i stället. Är det någon som vet någon som vill sälja alternativt hyra ut sin bil till oss så är det bara att höra av sig. Vi tar tacksamt emot alla förslag.

Annars har jag faktiskt gjort nästan allt som står på listan.

Kvarstår bara att hämta Clara från skolan, laga mat, diska och förbereda skolårets sista lunchlåda. Jippi!!!

Nedräkningen har börjat

Nu är det inte långt kvar till skolan slutar och vi alla åker hem till Sverige. Notera att jag skriver hem. Just nu känns hemlängtan stor. Förrådet med Svenska smaker börjar helt ta slut. Vi slåss om de sista resterna i kaviartuben, sista paketet Zoega kaffe är öppnat och allt "svensk-godis" är uppätet för länge sedan. Det enda som finns kvar är några paket brun-/ och marsan-sås. Jag kan känna att alla har ett sug efter Sverige och svensk sommar när den är som bäst. En härlig båttur på landet, eller ett Wienerbröd eller äppelmunk på Stures Bageri. Eller ett glas vin på en uteservering i Kungsträdgården. Eller en grillkväll med familjen eller kompisar en ljus och ljummen sommarkväll i en riktig svensk trädgård.

Det är lustigt. Kroppen liksom ställer in sig på hemfärd. Det känns som vi inte skulle klara ytterligare en månad. Timingen är precis lagom. Men det är klart att vi hade fixat, så är det ju.

Till helgen kommer vi att fira Sveriges Nationaldag i trädgården på det svenska residenset. Ca 900 personer är inbjudna men man räknar med att ca 500 gäster kommer. Ni kan förstå att man rullar köttbullar för fulla muggar. Laxen och sillen är i kylen tillsammans med övrig mat och dricka. Det ser vi fram emot.

Sedan väntar ytterligare några dagar i skolan innan alla tar farväl för ett långt och härligt sommarlov. Men för vissa kommer avskedet att bli tårfyllt. Det är många som åker hem eller vidare ut i världen den här tiden på året. Bl a kommer familjen Eggert flytta tillbaka till Sverige. Och då försinner min Swahilikompis Ulla. Jag kommer att sakna henne mycket. Gustavs kompis Rasmus kommer också att försvinna. Men med Internet är ju avståndet inte så stort.......... Vi ser fram emot bredband i Afrika till hösten.

Den 13 juni på kvällen sätter vi oss på Swiss Air planet tillbaka till Europa. Den 14 juni på kvällen landar vi på Arlanda. Det ska bli så skönt att köra på en riktig motorväg igen.

Vi ses i Sverige!

Lite av varje

Först måste jag börja med att beklaga mig. Internet i Afrika är inte som Internet hemma. Här finns motsatsen till Bredband..... nämligen smalband. Och den lever sitt eget liva kan man säga. Fungerar när den känner för det osv. Finns det något mer frustrerande än teknik som inte fungerar?! Grrrrr. Nu fungerar Internet igen. Vi får väl se hur länge lyckan varar.







Här är en liten kavalkad över de senaste dagarnas händelser.



Först en bild på Clara under hennes gymnastikuppvisning i skolan förra veckan. Ca 25 gymnastikflickor marscherade in under medryckande musik på skolans gemensamma samling i fredags morse. Under 40 minuter visade de oss sina akrobatiska konster på matta, plint och trapets. Oj vad duktiga de var. Det är tydligen årets höjdpunkt som alla på skolan väntar på.




Här ser ni min och Sofie´s båt - "Black Listed". I söndags gjorde vi vår första gemensamma segling med henne. Vilken frihetskänsla. Vinden var tilltagande när vi gav oss ut i viken utanför Yatch Clubben. Vi bestämde oss därför ganska snabbt att vi skulle segla över till Bongoyo som ligger 4-5 kilometer bort. Vinden låg rätt så vi kunde segla utan slag hela vägen till Bongoyo. Som två proffs seglade vi ända upp på stranden. Gästande badturister tittade imponerat på oss när vi drog upp båten på land för att ta oss en liten paus. Vi köpte var sin Cola och slog oss ned på stranden för att softa lite innan vi återvände tillbaka. Det kallar jag lyx!!



Gustav och Filip satt hemma och pluggade och Claes och Clara var på Bio. Lite synd tyckte jag allt om killarna som pluggar hårt de sista veckorna innan lovet. Men jag får väl trösta sig med att jag också varit i samma situation.



Nu är det pay back time!