Regnperiod

Bra eller inte bra?!

Med ett snällt hjärta och macroperspektiv så är det förstås bra för de allra flesta. Med regnet kommer Tanzanias skördar att gro. Eftersom jordbruket är en av Tanzanias viktigaste inkomstkällor så är det förstås viktigt att de regnar. Förra årets torka förstörde både skördar och böndernas och Masaiernas boskap dog. Detta medförde stora förluster för människorna på landsbygden. Med regnet kommer också elförsörjningen kunna bibehållas. Det upplyste Samia, som äger delikatess butiken här på halvön, mig om. Förra årets torka förorsakade många el stopp vilket är mycket kostsamt för små butiksägare. Det är väl ok med dieselgeneratorer för enskilda hushåll men det blir dyrt i längden för en liten affär som måste hålla igång alla kyldiskar.

Med regnet blir det också lite svalare i luften, vilket vi alla uppskattar. Definitionen och innebörden av ordet "Svalare" är inte den samma som för oss nordbor. Här betyder svalare att dagstemperaturen kanske stannar på mellan 25-27 grader samt en torrare luft. Detta att jämföras med 35-37 grader och 95% luftfuktighet under den torra perioden januari - mars.

Tanzanias regnperioder:

Lilla regnperioden är i november - december.

Stora regnperioden är i april - maj.

Men regnet medför också en del problem. Med regnet ökar antalet malaria mygg. Så här års är det därför många som får malaria. Malaria är en av de största orsakerna till den höga barndödligheten i Tanzania. Med bra medicin blir du frisk, men det är många här i landet som inte har råd med detta. För att bekämpa Malaria är det många hjälporganisationer som ger ut gratis myggnät till befolkningen. Man håller också på att reglera prissättningen för malaria medicin. Detta är ett prioriterat och viktigt område för Tanzania och dess framtid.

Förutom malaria så har vi nu även fått andra sjukdomar här i Dar es Salaam. Dingue feber och Bilharzia. Dingue feber får man tydligen via en dagmygga (malaria myggan kommer på kvällen/nätterna). Dessa myggor sprider ett virus som inte kan medicineras. Tydligen är detta vanligt i Asien och mindre vanligt i Afrika.

Bilharzia får man vanligtvis i stillastående vatten som Malawi sjön eller Viktoria sjön. Den sprids via snäckor genom huden. Var detta nu har kommit ifrån forskas här på halvön. Många familjer har diagnostiserats med Bilharzia. Ännu ingen i vår familj. Men du kan medicinera bort Bilharzia, tack och lov.

Förutom alla sjukdomar så blir det fruktansvärt geggigt och blött över allt. Många vägar står i vatten och trafiken ett kaos, så för att vara riktigt ärlig börjar vi faktiskt bli lite trötta på allt regn nu. Kan tänka att vi känner precis som alla svenskar över all snö i vintras. Vi har fått nog!

Men inget ont som inte har något gott med sig. Just nu är det i alla fall väldigt bra vind och vågor. I går var jag och Sofie ute och seglade Laser med de övriga i torsdagsgruppen. Vi trotsade regnet och gick ut i viken utanför Yacht Clubben. Det gick av bara sjutton och vi hade det fantastiskt kul. Att segla är som yoga för huvudet. Man släpper alla tankar och bara njuter av farten och havet.

På eftermiddagen när Filip kom hem från skolan tog han sig ner till Coco Beach för att surfa med de andra grabbarna. Han var helt lyrisk när han efter ett antal timmar slutligen kom hem. Och tydligen ska det bli höga vågor även idag och under helgen.

Keep on surfing!

Ta aldrig någon för givet!

Inte ens din fru, dina barn eller dina vänner.


Oj oj oj tänker du säkert nu. Här luktar klagosång. Men det vill jag verkligen dementera, det är det inte. Jag ska bara försöka beskriva känslan av frustration när obalans i relationerna blir uppenbar. Hur känslorna tar överhand och förnuftet rinner ned i skosulorna.


Just den känslan blev uppenbar för mig i lördags kl 12.30. Jag satt och väntade på killarna som var i väg och klippte sig. Tiden gick och jag tyckte de borde vara tillbaka. Så plötslig "trillar jag genom källaren" och känner att NU HAR JAG FÅTT NOG. Jag har fått nog av att gå mellan köket och datorn, diska, laga mat, plocka ihopknögglade strumpor och våta handdukar på golvet, skjutsa, hämta och handla. Tjata och gnata. Nu vill jag också börja jobba och få erkännande och uppskattning för det jag gör. Utvecklas och känna att jag gör nytta.


Det är väl överflödig information att berätta att denna känsla av frustration blev uppenbar för övriga i familjen också. Vid det här laget känner de mig, men de undrade förstås vad som nu tagit åt henne. När vi lämnade huset var allt frid och fröjd och nu ser hon ut som ett åskmoln och låter värre än ett vulkanutbrott.


Roten till det onda tror jag är obalans. Obalans till det liv vi normalt lever. Ett jämlikt förhållande där vi delar lika på ansvar, sysslor i hemmet och barnen. I det liv vi nu lever är rollerna helt andra. Claes är familjeförsörjaren och jag hemmafrun. Dessa roller måste man växa in i och acceptera, om livet ska vara behagligt. Men det som nu hände var att min känsla av frustration tog överhand. Och för att trösta mig själv kan jag väl säga att det händer även den bästa. Till de andras försvar kan jag väl säga att det är bekvämt att ha någon hemma hela tiden som tar hand om allt det praktiskta och ansvarar för att familjens liv flyter på. En bekvämlighet som man till slut tar för givet. Man tar det så för givet att man inte längre tänker på att tacka den som gör allt för en. Och det är då obalansen blir uppenbar.


På kvällen skulle jag och Claes gå på fest. Vi hade frågat Gustav om han kunde vara barnvakt till Clara. När han på eftermiddagen kom hem, bekräftade han att han kunde vara hemma och ta hand om sin syster. Han hade bjudit hem några kompisar som skulle göra honom sällskap. Mitt dåliga humör hängde kvar. Jag såg framför mig hur jag kl 18.00 skulle ut och köpa pizzor, läsk och chips till hela gänget. Jag skulle stressa hem och bara få 15 min för dusch och ombyte innan vi skulle iväg. Såg även framför mig hur vi senare på natten skulle komma hem och börja plocka pizzakartonger, glas och tomma chipspåsar i hela huset. Och tänk på stackars Clara som kanske inte skulle våga sig ut ur sitt rum för huset var fullt av stora killar....

- Men mamma, du fokuserar bara på problemen, säger Gustav i balanserad ton. Varför litar du inte på mig. Jag fixar det här. Och då håller jag på att explodera av frustration!!!!!


I det ögonblicket kliver Claes in som sann familjefar. Han och Gustav lägger upp en plan för hur allt ska skötas, när och var de ska åka. Timingen hade inte kunnat vara bättre. Och jag tror mitt budskap hade gått fram.


Festen blev lyckad, jag var på gott humör igen och vi möttes av ett städat hus och en handskriven lapp som önskade oss välkommen hem.


Slutet gott, allting gott.



Och till dig som orkade läsa ända hit. TACK för att du tog dig tid. Det behövs bara att någon lyssnar ibland.

Uhuru Peak 5 895 m.ö.h

Kl 06.45 den 27 april nådde de toppen på Kilimanjaro. Trötta och slitna efter den sista nattens vandring. Filip hade kräkts och mått dåligt på vägen upp men inget kunde stoppa honom från att nå Uhuru Peak. Claes var den som var piggast av de alla.

Här är hela Team Norway vid Horombu Huts, 3 700 m.ö.h.

De har haft en bra fjälltur och är mycket nöjda med sin resa. Guiderna var väldigt bra, maten ok och vädret bra med tanke på årstiden. I Tanzania är det nu regnsäsong så man kan ha väldig otur med vädret den här tiden på året. Det hade varit lite mulet och dimma någon dag men annars uppehåll och väldigt kallt om nätterna.

Men nu ska det bli skönt med helg!

Expedition Norway

Ja nu börjar det närma sig. På fredag morgon flyger Claes, Filip, Steinar och Simon upp till Kilimanjaro Airport för vidare transport till Marangu Gate. Där börjar de sin vandring mot högre höjder.

Förberedelserna är i full gång:

Nu är allt inköpt, dvs kängor, gore-tex ställ, underställ, strumpor, pannlampor och diverse annan mer eller mindre viktig utrustning som kommer att behövas under resan. Även toalettpapper, våtservetter, extra batterier och zip-lock plastpåsar som skydd mot väta vid eventuellt regn. Även praktiskt att packa "dag för dag klädpaket" i, så att man lätt hittar sina kläder i den djupa ryggsäcken. I morgon ska all extraproviant inhandlas. Det behövs en del nötter, russin och choklad för att hålla humöret uppe under vandringen. Medicinväskan ska kollas. En sista check så att den innehåller plåster, huvudvärktabletter, diverse salvor, diamox mot höjdsjuka och allergitabletter. Kvar att göra är bara att ladda batterierna till kameran och logga ut på kontoret respektive skola. I kväll ska de nya kängorna testas under en lite längre promenad. Kanske i sista sekund men bättre sent än aldrig.

Nu är det bara att hoppas på att vädrets makter gör så att de får en fin upplevelse under sin vandring upp på berget. För det är så vackert. Först vandring genom regnskog. Sedan över hedlandskap och kalfjäll för att slutligen nå glaciären på Uhuru Peak, 5 895 meter över havet.

Lycka till!

Förändring

Jag har skrivit om det tidigare men det kanske är läge att ta upp detta ämne igen. Igår var jag och lyssnade på ett föredrag om dito. Rubriken var. "Living abraod. It has changed me. Has it changes us as a couple?".

Vi var några stycken tjejer som nappade på inbjudan och tänkte ha en trevlig kväll över ett glas vin, samtidigt som vi skulle låta oss inspireras. Blev det så? Nja jag vet inte vad jag ska säga.

Ett glas vin fick vi, men det var tvunget att drickas snabbt då vi inte fick ta med oss vinet in i föredragssalen. Var det intressant? Ja säkert, men timingen kändes fel. Det handlade nämligen om hur man måste förändra sitt liv i samband med utlandsflytt. Hur anpassningsprocessen ser ut när man lämnar sina vänner och familj och hur det är att flytta till en annan kultur. Hur man som par reagerar i de nya rollerna dvs arbetande partner och icke arbetande. Hur barnen mår och vad som händer i familjen då. Hur man har olika takt och omfattning av dessa toppar och dalar. Om aggretion och frustration och hur man kan utnyttja dessa utmaningar till möjligheter.

Claes och jag gick en sådan kurs via Scania innan vi flyttade. Då kändes det aktuellt och gav oss mycket bra hjälp på vägen. Nu har vi varit borta i två år och vi kan väl säga att vi anpassat oss till livet som Expatriats. Men förändringar kommer i livet oavsett om man flyttar utomlands eller inte. Kanske är det så att en utlandsflytt kan addera utmaningar i förändringsprocessen. En skrämmande siffra som redovisades igår var att 70% av alla de franska paren som flyttade utomlands slutade med en skilsmässa I övrigt har fransmännen, precis som Sverige, en skilmässofrekvens på ca 50%. Så det är klart att livet inte blir enklare bara man flyttar. Problemen bär man med sig och utmaningen att lösa dessa problem kan bli svårare då man inte har sitt sociala nätverk omkring sig. Det kändes även som att det fortfarande är vanligt i många kulturer att beslutet tas enväldigt av familjeförsörjaren. I de kulturer där jämställdhetsfrågorna är centrala tror jag faktiskt att majoriteten av familjerna tar ett gemensamt beslut, flytt eller inte flytt. I alla fall var det så i vårt fall.

För oss har förändringen inneburit mestadels positiva saker. Vi trivs bra, vi får mer tid för varandra, vi utvecklas, vi får möjlighet att se och uppleva en kontinent som vi inte tidigare haft så mycket kunskap om. Och så får vi många nya bekantskaper.

Jag tror just förändringen är nyttig i sig själv. Livet är ju aldrig statiskt. Livet förändras alltid, det är något man kan vara säker på. Antingen är det en förändring du själv kan påverka eller så är det en förändring du inte kan påverka. Det sistnämnda brukar ofta vara förknippad med oro inför det okända. Oavsett vilket så måste vi kunna hantera förändringar om vi ska fortsätta behålla balansen i livet. Och att lära barn hantera förändringar tidigt i livet tror jag därför är viktigt.

Men det är klart att en förändring även kan vara jobbig. Vad gäller just vår förändring så innebär en del av förändringen att flytta från ett utvecklat land till ett U-land. Att jämföra dessa båda kulturer är en stor skillnad. I början är dessa skillnader väldigt uppenbara och man har stort tålamod. Efter ett tag märker man inte skillnaderna i det dagliga livet. I alla fall inte på ytan. Men efter ett tag inser man att man tappar tålamodet och blir väldigt frustrerad. Jag tror det har att göra med underliggande referensramar. Varje gång något går emot en så jämför man med hur det kan vara och hur man blivit uppfostrad. Då kan skillnaderna bli svåra att hantera.

Jag tror vår familj nu har kommit till en punkt då vår saknad efter strukturer gör oss frustrerade. En stor risk i dessa tillfällen är att man blir cynisk. Man ifrågasätter allt och uppskattar inte längre det som tidigare varit exotiskt eller spännande. De negativa känslorna tar överhand. Men jag tror även dessa känslor är en del i förändringsprocessen. Frustrationen hade kommit hemma också. Det är bara det att frustrationen är annorlunda här. Nu är smekmånaden slut och vi måste lära oss hantera vardagen. Jag ska tillägga att dessa frustrationen inte är konstanta. Det är som med allt, ibland har man dåliga dagar och svårare att ta konflikter.

Men önskan om en trevlig helg.

Påsklov i Cape Town

Här kommer en kort rapport från vår resa till Cape Town med omnejd. Vi har haft en fantastisk semester på alla sätt och vis. Storslagen natur, kultur, shopping, god mat och gott vin, trevligt sällskap och framför allt, CIVILISATION. Tänk att få köra på fina breda motorvägar. Att kunna gå på en riktig trottoar. Trycka på knappen för grön gubbe. Ja man blir nästan tårögd när man tänker tillbaka på det. Det tycker i alla fall vi som inte är vana vid sådan infrastruktur. Inte här i Tanzania i alla fall.

Vi är som sagt otroligt nöjda med vår semester. Även om vi vid ett par tillfällen kände oss otursförföljda. På inrådan av andra kompisar som varit i Cape Town blev vi uppmanade att boka färjan ut till Robben Island i god tid då det annars kunde vara fullbokat. Och det hade vi plikttroget gjort ca 2 månader innan avresa. Men just den dagen vi var bokade ställdes alla färjor in på grund av "Emergency rapair". Vi tror möjligen att det kunde ha något att göra med den "vite man" som ett par dagar tidigare hade blivit mördad i sitt hem utanför Johannesburg. Men detta är naturligtvis egna spekulationer. Varför skulla annars alla färjor under två dagar stå helt stilla?!

Den andra besvikelsen kom när vi fick besked om att även vårt hajdyk skulle bli inställt. Det gick för kraftig sjö och man bedömde att det skulle vara farligt att ge sig ut på havet utanför Gansbai´s kust. Vad gör man då för att trösta besvikna ungdomar som sett fram emot detta i veckor?! Även om inte zip-line i träden eller en guidad tur genom vingårdar och olivlundar på fyrhjuling var helt fel, så går det ju ändå inte att mäta med ett hajdyk.

Det är väl meningen att vi ska komma tillbaka en annan gång.

Alla intryck och upplevelser är så starka så jag tänkte att bilderna får tala sitt eget språk.

Det här var gänget som åkte tillsammans. Tre svenska familjer från Tanzania. (Fotografen, tillika skribenten, finns ej med på fotografiet). Vi hörde att vi inte var ensamma. Nästan hela "Expat community" i Dar es Salaam hade förflyttat sig hit. Påsken sägs vara den bästa tiden på året att besöka Cape Town.

Första dagen tog vi en "Hop on - hop off" guidad busstur runt Cape Town. Det är ju alltid bra att rekognisera läget som ny på en plats man aldrig varit.

Så här glad blev Clara när hon kom till Cape Town. Det var härligt att doppa tårna i det kalla vattnet. Brrrr

Gustav tittar ut över Cape Town från basstationen vid Taffelberget. Det här är frihet!

Filip vid Godahoppsudden. Han tänker på sin surfingbräda som han precis köpt. Här hade det varit coolt att surfa i vågorna.

En dagsutflykt längst kusten.

Väldigt många små söta pingviner såg vi. Dessa går att beskåda utanför en kuststad som heter Simon´s Town .

Här ska vi gå upp till den högsta punken vid Godahoppsudden för att beskåda ännu en vacker vy. Det är så mäktigt att man inte hittar ord för det.

Här på väg upp mot toppen. Länge trodde man att Godahoppsudden var den sydligaste spetsen i Sydafrika, men det är den inte. Men det var här många skepp förliste på sin väg mellan de olika hamnarna. Det tros ligga ca 2700 skepp på havets botten här utanför.

Ok, då var vi uppe. Åt vilket håller ligger Europa.

Vi blev uppmanade att ta första bästa chans till en tur upp på Taffel berget. Just den här morgonen sken solen men vinden blåste hårt. Så när vi kom upp till basstationen fick vi besked om att kabinbanan inte gick. Men man kunde gå upp. Sagt och gjort. Här startar expeditionen sin vandring...

Vätskepaus på vägen upp. Men också ett tillfälle att beskåda den fina utsikten.

Efter en stunds vandring blev solen brännande het. För er som känner Claes, vet att han gärna vill skydda sig från solen. Vi brukar kalla honom Ashmed ben Mohammed. Här i egen hög person.

Det var helt klart värt ett besök upp på Taffel berget. Se vilken fin utsikt från toppen!

Men det var skönt att ta kabinbanan ned. Om vandringen upp tog oss 2 timmar så tog resan ned ca 2 minuter. (Det kan inte undgå någon att Visa är en av huvudsponsorerna för kommande VM i fotboll i Sydafrika)

Kaféer och en lunch på stan. Åhhhh vad härligt. Här är mina favorit killar.

Även tjejerna njöt. Här med en Tapas lunch i solen.

Ett besök på en vingård. Just den här dagen regnade det men det var otroligt fint ändå. Vi gjorde även en guidad tur genom vinkällaren. Och drack ett glas rött till lunchen. Mmmmmmm

Hermaneus. Hit vill vi komma igen. Det var här ifrån vi skulle starta vår hajtur, som dessvärre inte blev av.

Vi fick i stället åka zip line i träden. Kolla vilka proffs!

Därefter en guidad tur genom vingårdar och olivlundar på fyrhjuling. Gissa om alla tyckte det var kul. Efter ett tag var det Clara som körde och Claes åkte med. Killarna körde förstås en egen fyrhjuling och många sladdar blev det....

En kort paus för att beskåda den fina utsikten ovanför Hermaneus. Det är en storslagen natur.

Hit vill vi gärna komma tillbaka! På återseende Cape Town.

Glad Påsk!!!!

önskar en skrothöna, pärlhöna och en påsktupp.

Och vi andra också. Här är Clara med sina påsklovsfirande kompisar, Viktor, Ellen och Livia. De är i poolen och njuter av ledigheten.

Den här semestern går resan söder ut. Till Sydafrika och Kapstaden. På lördag morgon åker vi och det ska bli så skönt med lite kyla och civilisation. Vi kommer att besöka Robben Island, Godahoppsudden, Taffelberget, museum, simma med vithajar, ett besök i vindistrikten, och konsert med Tom Jones. Och så lite shopping förstås. En rapport från Sydafrika kommer inom kort.

Glad Påsk

önskar

Claes, Lotta, Gustav, Filip och Clara