Dar Reality Bicycle Tour

Vår guide för dagen, Mejah, tillsammans med Diane. Han visar hur "coffee boys" gör när de går och säljer kaffe.

Underkläder på Ilala Market. Skynda och Fynda. Här hittar du allt mellan himmel och jord.

Ytterligare besök på en marknad. Den här heter Tandala Market och är den lokala matmarknaden. Här trängs normalt lokalbefolkningen för att köpa mat och grönsaker till familjens måltid. Just nu pågår Ramadan och det var lite lugnare. Nästa vecka under måndag och tisdag kommer det att firas rejält i dessa områden. Då upphör den långa fastemånaden och den vanliga rulljansen på marknaden återgår till det normala.

Här är vi på gång att starta vår guidade tur. Först en koll så att cykeln är ok. Och naturligtvis var det cykelhjälm som gällde. Jag skulle aldrig ge mig ut i den här trafiken utan hjälm. De kör ju som galningar i den här stan!

Här ser vi Mia, Jeanette och Diane under en liten dricka paus. Nu börjar värmen och luftfuktigheten tillta och då behöver man mycket vatten.

Hur gick det då till?

5 timmar på Mountain Bike genom Dar es Salaam. Och jag kan tillägga att det är inte de ställen jag vanligtvis besöker. En fantastisk tur på många sätt. Att komma utanför de "Mzungu anpassade" (Mzungu = viting) stadsdelarna och in i riktiga Tanzania var både lärorikt men också skrämmande. Som de bor och lever! Utan vatten och elektricitet. Smutsigt. Trångt. Men ändå har alla ett leende på läpparna.

Vi var fyra glada tjejer; Mia, Jeanette, Diane och jag själv. Vår guide hette Mejah och var en ung företagsam, välutbildad och duktig rastakille. Vi började vår färd genom olika "stadsdelar". Första stopp var ett kvarter i Dar där man under Nyerere tiden (= 60-talet) försökte bygga upp Dar es Salaam genom att bygga standardiserade hus som folk skulle bo och leva i. Idag finns endast ett fåtal av dessa hus kvar.

Vi fick följa med in och göra ett besök hos en familj som äger ett hus med 6 rum. Alla rum är uthyrda och idag bor det 6 familjer där. Mejah berättae att ett rum, vilket oftast är vad en normalfamilj har råd att betala för, kostar mellan 15 000 - 30 000 Tanzania Shilling per månad. (Ca 90 - 180 SEK). De billigaste rummen har då inget vatten eller elektricitet. De skiftar mellan olika områden. De områden där de allra fattigaste bor och där familjen i stort sätt inte har någon riktig inkomst alls, till de kvarter där i alla fall någon i familjen har en fast inkomst.

Vi pratade vidare om hur många familjen bor och lever och kom då in på utbildningsfrågor. Han berättade att ca 93% av alla barnen går i skolan till 7:e klass. Endast 3% går vidare till Secondary School, 1,5 % till High School och mindre än 1% till Universitet. Han själv tillhör den lilla grupp personer som fått studera på Universitet. Och det märktes. Han var en samhällsorienterad person som försökte driva olika politiska frågor. Bl a var han mycket engagerad i trafikfrågor i syfte att förbättra för gående och cyklister. Och det kunde vi bara instämma i när vi kom cyklande på en gång/cykelväg då vi helt plötsligt fick trängas med gående, Daladal, Bajaji och mopeder. Helt livsfarligt! Men så sker det många trafikolyckor också.

5 timmar på cykel alltså, genom olika stadsdelar och lokala marknader. En marknad vi alla föll för var Ilala Market. Här kan man hitta allt mellan himmel och jord. Skor, tyg, kläder, underkläder, väskor och så vidare. Här pågick en otrolig kommers. Hit ska vi gå fler gånger, då med lite mer tid och pengar.

Hemfärden gick genom trånga gränder och trappor, gropiga vägar, fält, cykelbanor (?) och vägar. Väl tillbaka där vi tidigare hade startat vår färd fick vi en efterlängtad lunch bestående av ris, bönor, någon röd röra, pili pili och kyckling. En typisk Tanzansk måltid.

Vi alla var väldigt nöjda med dagen. Det här kan vi göra flera gånger. Och då med övriga i familjen.

Livslångt lärande!

I går morse var det säsongspremiär för Principle Coffee Morning på killarnas skola. Efter en sådan övning går man alltid stärkt där ifrån och känner sig bekräftad. Man blir påmind om en av de stora anledningarna till att man faktiskt flyttade utomlands. Skolan är så himla bra. Lärarna är så professionella. Barnen får en sådan bra utbildning. Och inte minst en träning i att möta och ta förändringar av olika slag.




Den nya rektorn introducerade IST läroplan men började med att ställa frågan


- Vilken framtid förbereder ni era barn för? Och hur?





Han visade också ett videoklipp från Youtub. Se bifogad länk


http://www.youtube.com/watch?v=emx92kBKads&feature=fvst





Den är mycket sevärd och man får sig en funderare. Var ska detta sluta? Hur fort kan det verkligen gå. Men en stor fråga som infinner sig är hur vi kan ge våra barn den kunskap, trygghet och balans i livet som krävs för att klara dessa utmaningar och tempo.



Helt klart är att IST bidrar till dessa kunskaper. IST vision och filosofi bygger på temat "Livslångt lärande". På min tid gick man i skolan för att lära sig en massa fakta. Idag lär sig barnen hur man hittar information, kritiskt värderar och analysera den. "How to learn smart".



Helt klart är att det ställs andra krav på våra ungdomar idag än för bara tjugo - trettio år sedan. Lite skrämmande för en del men en otrolig utmaning för andra.



Kör så det ryker.......!

Vad händer?

De annars så sportiga barnen håller på att utveckla den artistiska ådran också.

Filip kom hem här om veckan och sa att han fått en plats i musikalen Mamma Mia som de sätter upp på Little Theatre här i Dar es Salaam. Va, Hörde jag rätt? Westley, hans kompis, ska spela killen som gifter sig med dottern och Filip ska vara hans kompis. Inga solonummer men sång och dans. Det ska bli jättekul. Det är premiär i början av oktober vilket vi alla ser fram emot.

Men just nu är det träning som gäller.

Clara tänker också gå den musikaliska vägen. Hon har valt Cinderella Musical som eftermiddags aktivitet. Ca 100 barn på skolan, lärare och andra frivilliga är engagerade. Senare i höst kommer man ha speciell uttagning för de barn som vill söka till de olika huvudrollerna. Clara sa att hon eventuellt ville söka rollen som en av mössen. Visst är det gulligt. Någon gång i mars kommer man ha premiär. Men redan nu är man i full gång. Igår kom hon hem och hade lärt sig en ny dans.

Sist men inte minst - Gustav - Familjens partylejon. I lördags kväll var han bjuden på stort Sweet Sixteen Party på Kempinski Hotel. En tjej i skolan, med ganska rika föräldrar bör tilläggas, hade bjudit alla i grade 10 på fest. Det var väl ca 50 ungdomar som gled in i lobbyn på stans bästa hotell för att sedan leta sig in till festligheterna och inta dansgolvet. Men han har också valt sångkarriären. I grade 10 måste man nämligen välja och då har både Art och Drama fått stå tillbaka. Han går nu i en renodlad sångklass så jag gissar att vi också kommer att få se honom på scenen under året.

Själv sjunger jag bara i duschen. Men åh vad bra det låter.....

POLE POLE OCH SÅ NÅGRA DJUPA ANDETAG...

I går var en jobbig dag. Så där jobbigt som bara kvinnor kan ha det...
Inget varmvatten, Internet strulade (är du förvånad?), Fundis i hela huset och allt gick liksom snett. Jag var så där ilsken så jag riktigt kände hur det rök om håret. Jag ville bara skrika och hoppas på att någon skulle tycka synd om mig. Men det gjorde ingen....
Idag känns det lite bättre.

Jag hoppas på en bra dag framför datorn. Ska försöka hitta lite hotell på Zanzibar till kompisar som kommer och hälsar på i Oktober. Sedan ska jag försöka boka något till barnens höstlov. Kanske Safari i Ruaha National Park. En av det bästa parkerna i Tanzania har jag hört.

Trädgårdsdags!

Omogna tomater.

Bananer i klasar.

Papaya träd.

Flitig Lisa?

Gul blomma.

Bouganvilja. (Stavas det så?)

Känner igen den men kommer inte ihåg vad den heter.

Jag tänkte bjuda in dig till vår trädgård. En liten rundvandring bland blommor, buskar och fruktträd. Alla bilder är tagna av Mama Scan(ia) och återfinns någonstans i den stora och härliga trädgården.

Blommor som man annars ser i krukor hemma växer i rabatterna här. Fråga mig inte vad de heter för det har jag ingen aning om. Dessvärre är jag inte lika duktig i rabatten som min syster är. Hon föddes med gröna fingrar. Själv är jag glad om jag får till det i krukorna utanför huset. Men det har säkert med intresse att göra. För den med Florist eller Landskapsarkitekt som intresse är detta ett eldorado av utmaningar. Vår trädgård skulle behöva få sig ett ansiktslyft. Många plantor är gamla och skulle behövas bytas ut. Nya arrangemang i rabatterna och så vidare. Claes tyckte det var en bra uppgift för mig men jag vet inte varför det alltid kommer något annat emellan....

Sista tillskottet är i alla fall ett citron och ett apelsinträd. De planterades i veckan. Drömmen är att bli självförsörjande på frukt och grönsaker. Just nu har vi: Bananer, Papaya, Mango (kommer att bära frukt om ett par år), Citron- och apelsinträd. När det gäller grönsaker har vi: tomater, paprika, pilli pilli, sallad och basilika. Säkert något mer som jag inte känner till.

Trevlig helg!

In the "Fundi-Land"

Fundi är Kiswahili och betyder Hantverkare.

I Tanzania finns många så kallade Fundis. Ca 10% av dem är utbildade och håller en hyfsad kvalitetsnivå. Det bör tilläggas att det senare är egen analys och har inte verifierats mot Tanzanska myndigheter eller annan statistisk information. Men det känns helt klart som det speglar verkligheten ganska bra. Å andra sidan är det inte så konstigt när arbetslösheten i Tanzania är väldigt hög och utbildningsnivån låg. Just nu är expansionshastigheten i och omkring Dar es Salaam väldigt snabb. Många företag vill etablera sig och som konsekvens av det även många fler bostäder. Att bli "Fundi" är ett sätt att överleva.

Bilden ovan ska försöka illustrera en av de Wannabe Fundis som mycket tjänstvilligt erbjuder sin service.

I söndags håll jag på att få DD (=Dunder Damp) eller kanske snarare ett AM (African Moment).

Claes undrade varför handtaget såg ut som det gjorde?! Jag hade ingen aning om att de redan kommit och "typ" bytt handtag. Tidigare i veckan hade jag bett vår vaktmästare i huset att fixa till handtaget som snart höll på att lossna. Att han sedan fixat en sådan kreativ lösning var jag helt ovetande om. Skruvarna var för stora och måste ha tvingats in i det små hålen. Ja, 2 av 3 hål vill säga. Det 3:e helt utan skruv. Att det nya dörrhandtaget inte riktigt hade samma passform som det tidigare tyckte han säkert inte spelade någon roll. Till saken hör att vi har näst intill olika handtag på varje dörr i huset. Varje gång en dörr måste fixas så letar man upp ett nytt handtag, nödvändigtvis inte samma som på övriga dörrar. Men å andra sidan är den ena inte den andra lik så vad säger att någon är bättre än den andra. Vi kan snart ha dörrhandtags mässa här. Fri entré för den som vill komma.



Men som Claes sa -"De fyller ju i alla fall sin funktion". Och det är väl den inställningen man måste ha om man ska klara av det. Man kan ju inte gå omkring och få DD hela dagarna. Exemplet Dörrhandtag är endast en av många bevis på min teori.



Tjing!

Så är vi igång igen

Bilderna är tagna i Zurich på en sightseeingtur på Zurich sjön. Vi är på väg tillbaka till Sverige. Efter en lång natt flygning blir man trött. Den som står bakom kameran har makt!

Ja så har det då gått nästan tre veckor av den här terminen. På morgnarna undrar man om man verkligen haft semester i 8 veckor. Det är rätt slitit att gå upp 05.30 varje vardagsmorgon. Som tur är går solen upp tidigt, det hjälper till att komma ur sängen. Och på kvällarna går den ned tidigt. Så det blir att vi följer solens upp och nedgång. Tidiga mornar och tidiga kvällar.

Alla barnen har kommit in bra i sina nya klasser. Även om mängden läxor ökat jämfört med föregående år. Dessutom läser både Filip och Clara extra-svenska. Filip via Sofia Distans och Clara via Nordic School. Efter avslutat läsår kommer Filip, precis som Gustav, att få avgångsbetyg i Svenska. Lite jobbigt när det väl pågår men helt klart värt besväret.

Clara läser svenska på Nordic School en gång i veckan med Jessica som är utbildad lärare från Sverige. De får inga läxor men tränar svenska språket på en lättsamt sätt för att hålla uppe den språkliga utvecklingen.

Gustav han sliter med sitt Personal Project. Något som är obligatoriskt för alla i Grade 10 men som ligger helt utanför skolarbetet. 3 -5 timmar i veckan fram till februari nästa år bör man lägga ned på sitt arbete. Jag får väl återkomma i detta ämne.

Så att ligga och sova som på bilderna ovanför finns det ingen tid till. Fast idag har Gustav Beach Day med alla i Grade 10. De har tagit båten över till Bongoyo för att lära känna alla elever och lärare. I morgon är det Filips tur. Gissa om Clara blev avundsjuk. Ilsken som ett bi satte hon sig i bilen och muttrade över dagens lektioner - Math, Art, English osv. Den enda njutningen var innehållet i dagens lunchlåda, pastasallad med kyckling och en yogurt.

Ikväll väntas Claes tillbaka från Sydafrika där han varit sedan i måndags morse. Han har träffas sin chef och andra kollegor.

Själv har jag lekt jobb framför datorn. Inte så illa det heller.