Karibu!

Välkommen skulle man också kunna säga. Många har velat se hur vi har det inne i huset. Nu när vi äntligen fått våra grejer, och det börjar att se lite hyfsat ut, tänkte jag visa er runt inne i huset. Första bilden är från killarnas rum. Visst är det sött med myggnäten ovanför sängarna? Men för att vara riktigt ärlig så tyckte inte Gustav och Filip det samma. Dom undrar varför man måste ligga under myggnät. Ett enkelt svar; för att inte bli myggbiten. Myggen är små och vill gärna bitas.



Den andra bilden är från Claras rum. Ett pyttelitet rum men ändå ett ställe där man kan stänga dörren om sig så att man inte behöver bråka med sina storebröder.

Den tredje bilden är från matrummet. Och sist men inte minst en bild från vardagsrummet.

Det känns faktiskt skönt att alla har en egen säng att sova i. Ännu roligare blir det i morgon då luftkonditioneringen förhoppningsvis också ska fungera i alla rum. Utan luftkonditionering är det svårt att sova vill jag lova. Men det är nog därför jag har ont i halsen också. Man springer ut och in i luftkonditionerade utrymmen hela dagarna.

Nästa steg är att åka ut och leta lite roliga tyger och sy nya gardiner. Ett jobb jag får ta mig an när min Swahili kurs är över. Jag lovar att lägga ut en bild på min lärare. Hon är en jättevacker dam med otroligt vackra afrikanska kläder. Men hon jäspar hela dagarna. Ulla (min studiekompis) och jag undrar vad hon gör om nätterna...?!

Snacka om julafton i dubbel bemärkelse. Här om dagen fick vi (eller rättare sagt Filip) paket från Sverige. 2 kilo svenskt godis. Timingen kunde inte vara bättre. Tusen tack familjen Lillqvist. Eller ska jag säga Lena?!

Karibu Tena!

Nästan som julafton!

Hej.
Så här glad blev Clara när flyttlasset med alla gosedjur och andra leksaker äntligen kom. Naturligtvis blev vi andra också glada. Det kändes nästan som julafton. Eftersom vi skeppade alla saker redan i början av maj så hade vi nästan glömt bort vad vi hade packat i lådorna. Vissa saker blev därför glada överraskningar.

Vi har inte hunnit plocka upp alla saker ännu men det viktigaste sakerna är uppe. Det vill säga den svenska flaggan, CD spelaren (just nu snurrar ABBA. Innan dess Magnus Uggla) alla TV apparater, cyklar och som sagt Claras leksaker. Jag höll på att glömma alla pulversåser, torrjäst, marsansåser och naturligtvis Claes havregrynsgröt. I helgen ska vi montera sängar, skrivbord, lampor o dyl. Allt från IKEA naturligtvis. Det känns nästan som hemma.... fast lite bättre.

Vecka två i skolan är snart till ända. Idag har Gustav följt med en kompis hem efter skolan. Filip och en kompis var på Driving rangen (liknade mer en åker) och slog en hink bollar. Clara lekte med Tess på nordiska skolan. Själv har jag varit på mitt första föräldrarmöte i skolan.

I morgon är det fredag. Solen kommer åter igen att skina och det blir ca 28-30 grader varmt. Kort sagt, det är lite lättare att leva här.

Lotta och Claes

Habari za jioni!

God kväll!



Vill gärna dela med mig av en "stämningsbild" från Afrika. Så här ser det ut när alla människor är i fullt fart att uträtta sina ärenden. Bilden är tagen i hamnen i söndags på vår utflykt till South Beach.


Det är tisdag kväll och Claes är på tjänsteresa till Iringa. Vi andra är hemma och pluggar så att hjärnorna glöder. Ja det är verkligen högt studietempo. Gustav och Filip lägger ner mycket tid på skolarbetet. Och det krävs vill jag lova. Det är i snitt 1-2 läxor per dag just nu. När allt kommer igång kommer det att bli fler. Dom har också kommit igång med svenska undervisning genom Sofia Distans. Dom är sex stycken (fyra snygga tjejer och Gustav och Filip) som pluggar tillsammans. En mamma till tjejerna är handledare. Dom träffas varje fredag.


Clara har också fått sina första läxor. Varje vecka kommer det att skickas med en "trave" läxor hem som ska återlämnas på fredagar. Hon ska träna stavning och matte. Även om hon klagar lite så ser jag på henne att hon trivs och tycker att det är roligt att lära sig engelska. Märker också att hon snabbt lär sig många nya ord.

Som ni vet har jag också satt mig på skolbänken för att lära mig Swahili. Det är jag och Ulla i klassen och vi har en lärare alldeles för oss själva. Vi pluggar 4 timmar per dag. Och gissa om man är mör efter fyra timmar....! Ninazungumza kiswaili kidogo. (Jag talar lite swahili). Pole pole och Hamna shida är också bra ord att lär sig. Det betyder; inte så fort/ta det lugnt och inga problem. Idag har jag lärt mig possesiva pronomen i singularis och pluralis. Men jag tror min Swahili-lektion slutar här.

I morgon hoppas vi på att vår container med saker dyker upp. Claes var och inspekterade lasten i hamnen i måndags. Dom lovade då att det skulle ta 1-3 dagar innan vi kunde få de utkörda till huset. Pole pole! Hamna shida! Ni förstår säkert varför dessa ord är bra att lära sig.

Ninalala! (Det betyder; Jag sover. Som ni förstår har jag bara lärt mig verben i presens. Men om ett par dagar vet jag nog hur man säger; - Nu ska jag gå och sova).

Sov gott!

Ps Claes var hos doktorn i går och drog ut de sista taggarna från sjöborren. Han fick sitta med fötterna i vädret hela kvällen. Han sa att läkaren hade ordinerat vila... och där fick jag stå och laga mat, diska, koka kaffe, hämta vatten, läsa läxor...... Idag är han mycket bättre. Ds

Hur har helgen varit?

Jo tack, vi har haft det mycket bra. Idag har vi varit på South Beach tillsammans med familjen Walter (den andra Scania familjen här i Dar). Vi åkte tidigt på morgonen för att inte behöva vänta så länge på färjan som tog oss över viken mot South Beach. Redan 08.30 på morgonen var det full aktivitet i hamnen. Massor av människor, vuxna och barn, med packning på huvudet, bilflaket eller på cykeln.

Dagens lunch bestod av prawns och kyckling i olika former. Allt smakade jätte gott i värmen. Innan lunch badade vi förstås i havet. Claes såg då inte sjöborren som låg och lurade i sanden och satte fötterna rakt på den. Gissa om han har ont i fötterna! Hela fotsulorna är fulla med svarta taggar.... stackarn! På bilden ser ni ett gäng intresserade åskådare som undrar om alla taggarna kommer ut. En trubbig nål fick duga vid det "kirurgiska" ingreppet. Efteråt ska man tydligen smeta papaya på såren. Afrikans läkarkonst. Man lär sig någon nytt varje dag.

I lördags var vi och hämtade min bil, en Kia Sportage. Redan kallad den röda faran. Den går som en spjut, redan på 2:an, utan gas. Märkligt.

I veckan ska den in till Scania för genomgång och omlackning.

Senare på eftermiddagen var vi inbjudna till våra grannar på fika. Vi fick svenska kanelbullar, mangopaj och chokladkakor. Mums!

Nu är alla barnen i säng. I morgon väntar en ny spännande vecka. Det är många intryck att smälta från första veckan. Dom är verkligen jätteduktiga, även om det i bland är väldigt tufft. Inte bara att lära sig ett nytt språk, man måste också vänja sig att gå upp tidigt på morgonen. Kl 22.00 är det mörkt hos familjen Nyqvist. Alla sover gott, under sin sänghimmel (=myggnät) i väntan på att en ny dag av sol och värma ska infinna sig....

Sov gott!

Foppatoffeln...

.... snart på var mans fot. Är det inte lustigt. En sådan ful plasttoffel har verkligen fått genomslag. Jag ser den pryda fötterna på kineser, engelsmän, ryssar, norrmän osv osv. Ännu så länge ingen Tazanier. Det hedrar dem! Fast underligt nog så får den än att känna sig som hemma. Världen är ganska liten ibland.

Till alla er som kommenterat min rastlöshet; Jag lovar att jag inte ska börja att jobba. Inte just nu i alla fall. Jag har hittat annan svensk tjej som också är ny i Tanzania. Vi ska ta en intensivkurs i Kiswahili tillsammans med start på måndag. Den håller på mellan kl 08.00 - 12.00 i tre veckor. Det ska bli jättekul. Men det är säkert ingen lätt uppgift. Många konstiga ord är det....

Idag blir det inget långt inlägg. Jag ska snart iväg och hämta barnen på skolan. Sedan ska jag handla och börja förbereda maten. Ni förstår att jag har det jobbigt....!

Kramar

Mitt liv som hemmafru

Hej

Ja då har livet som hemmafru börjat på allvar. Barnen är i skolan för tredje dagen och jag sitter här ensam med min dator. Klockan har precis passerat 09.00. Fram till nu har jag hunnit med att skjutsa barnen till skolan och sedan varit ute och sprungit. Druckit en kopp kaffe och svarat på några mail. Tro det eller ej men det börjar bli lite långtråkigt! Jag förstår att många som läser bloggen drar lite på mungiporna och tänker -Vad var det jag sa! Men vad ska man hitta på när både städning, tvättning och trädgårdsarbete utförs av någon annan. Det enda som är kvar till mig är handling och matlagning. Jag känner mig som Hacke hackspett i Disneys jul. Ni kommer ihåg när hon pussar Hacke adjö och vinkar glatt med en näsduk. Precis så är det.

Fast ärligt talat så hade jag sett fram emot att få coola ner lite. Vara tillsammans med familjen och bara njuta av livet. Det tror jag också att jag snart kommer att göra. Det är just nu det känns lite ensamt. Jag ska försöka aktivera mig så att jag snabbt hittar vänner som jag kan snacka och göra roliga saker tillsammans med. Kanske ta en intensiv kurs i Kiswahili. (Eller SFI som vi skulle ha sagt i Sverige, dvs Kiswahili för invandrare) Det kan också finnas möjlighet för mig att få börja jobba deltid hos en leverantör till Scania. Det vore kanske perfekt. Att jobba fram till kl 12.30 och sedan ha hela eftermiddagen att ta hand om barnen, handla och fixa allt annat praktiskt.

Förresten, ta hand om barnen. Clara har börjat på fritids på Nordiska skolan. Där är hon fram till kl 16.00 på dagarna. Killarna kommer snart igång med sina eftermiddagsaktiviteter som fotboll, simning, klättring och vad nu allt det kommer att bli. Jag tror inte dom kommer att ha tid att underhålla sin gamla mamma.

Tänkte dela med mig av ett par sköna kommentarer från Clara. Redan på flygplatsen när vi landade och stod och väntade på bagaget frågade hon om vi också kommer att bli lika svarta som alla andra. Nu när vi ska flytta hit och bo här. Hon har också senare frågat om vi skulle skaffa flera barn, om dom skulle bli svarta eller vita. (Jag undrar vad som rör sig i hennes huvud)

I morse när vi var på väg till skolan och satt och lyssnade på radio sa hon - Jag trodde faktiskt inte dom hade radio i Tanzania. Jag frågade om det var något hon saknade. -Nej, dom har ju örhängen och allt annat. Och det är faktiskt sant. Det enda vi saknar är hårt bröd, smågodis och alla ekologiska och astma och allergitestade produkter.

Avslutningsvis vill jag säga att det är ganska enkelt att bo här. Solen går upp kl 06.30 och skiner sedan fram till 18.30, då den går ner. Det är alltid varmt och skönt. Just nu i alla fall. Snart blir det bara varmare och varmare. Inte undra på att alla för det mesta har ett leende på läpparna.

Ha en bra dag!

Första dagen i skolan!

Hej

Här ser ni två stiliga killar som just kommit hem från skolan!

Idag var det som sagt första dagen i skolan och alla tyckte det var ok. Clara har redan fått en vän som heter Vidhi och som kommer från Indien. Hon pratar hela tiden. Men Clara kan inte svara ännu eftersom hon inte förstår vad hon säger. Men det gör inget eftersom Vidhi pratar på ändå. På dagens schema stod det P.E (Idrott), Kiswahili och Musik. I morgon blir det bild och på onsdag Simning. I morgon ska Clara börja på fritids på Nordiska skolan. Det ska bli kul.

Gustavs kompis heter Oliver och kommer från Holland. Filips kompis heter Camilla och kommer från Sverige. Första intrycket från skolan är positiv men säkert väldigt tufft studiemässigt. Och intressant! Det finns bara 12 svenskar på killarnas skola inkl Gustav och Filip. De flesta kommer från Indien och Sydafrika.

Eftersom skolan startar redan 06.55 så måste man hoppa i säng tidigt. Matsäcken är packad och allt under kontroll inför dag nummer två...

God natt!