En ryss, en tysk och en bellman.... Det är berikande på många sätt att lära känna människor från andra länder. Här ser ni gänget som åkte till Simanjiro tillsammans. Två britter, två svenskar, en fransyska, en holländska och en från Mauritius. En otroligt spännande resa med många intryck väntade. (Bilden är tagen när vi väl är hemma igen. Oduschade och smutsiga från topp till tå. Och bilarna ska vi inte tala om)
Resan gick till Simanjiro som ligger i norra Tanzania. Men först 10 timmars bilresa till Nyumba ya mungu där vi sov två nätter.
Efter en god natt sömn bar det ut på steppen. Så här såg vägarna ut. Rakt fram och sedan vänster bakom nästa buske... Tur att vi hade Fridah med oss, annars hade vi aldrig hittat. Fridah är från Tanzania och den som ansvarar för samordningen av alla Mamas i masaibyarna i Simanjiro. Hon är en fantastisk kvinna på många sätt.
Framme i första byn. Möte under trädet på ett getskinn med byns invånare. Inte bara här, det var proceduren i alla byar. Träd, getskinn och samtal. 
Alla kvinnor i byn samlades och tog snabbt fram sina hantverk. De vill visa vad de hade tillverkat och hoppades naturligtvis på god försäljning.
För den här byn så gick de bra. De hade god kvalitet på sina varor och vi köpte mycket. Det gäller att fylla butiken i Dar es Salaam inför kommande julförsäljning. Det är Fridah som skriver kvitton till alla Mamas.
Så här ser det ut där de bor och lever. Tidigare var masaierna nomader men nu för tiden så bor de flesta bofasta då barnen går i skolan. Som du ser är det ganska torrt och därför svårt att odla jorden. De lever därför primärt på sina boskap. De äter kött, dricker mjölk och blod.
Pust, det är jobbigt och varmt att åka runt ute på steppen. En liten kiss-och-matpaus är välbehövlig ibland.
I nästa by träffade vi faktiskt några herrar. För de mesta träffade vi inte så många då de är ute och vallar sina boskap. Men här alltså två snygga herrar.
Barnen flockades runt oss och ville gärna att vi skulle ta kort på dem. När de såg sig själva i kameran så blev de väldigt lyckliga. Det tummades och fingerades på våra kameror. Vissa av de yngre barnen blev helt livrädda när de såg oss konstiga vitingar medan de äldre barnen gärna ville ta på vår hud. Konstigt, konstigt hur man kan se ut så där!
Här ser vi Fridah i full action. Hennes telefon ringer hela tiden. Ja, det vill säga när det finns mobiltäckning. Hon har ett stort hjärta och vill genom sin kunskap inom olika områden dela med sig till de mindre välbeställda tanzanerna. Förutom Mama Masai driver hon ett projekt som hjälper masaierna att föda upp kycklingar som de sedan kan sälja och på det sättet få pengar till sin by. Att föda upp kycklingar är inte helt lätt. Det är mycket att tänka på som till exempel vaccinationer, hur man planerar uppfödning och försäljning. För den som annars lever för dagen är detta ingen enkel eller självklar sak.
Här följer några bilder från byarna vi besökte.
Dessa fina halsband används vid speciella tillfällen och högtider.
Sista natten spenderade vi i en by som hette Loiboisoit. Den ligger mitt ute på steppen, långt från alla civilisation. För att få ett smakprov på hur vi bodde visas här två bilder; bild 1.Längst till vänster duschen (som inte hade vatten för tillfället) och sedan toaletten som bestod av ett hål i golvet. Till vänster Damer och höger Herrar.
Bild 2.
Och så här sov vi. På en veranda på madrasser under myggnät. Allt går om man vill.
En oförglömlig resa men många intryck och minnen.
