Simanjiro

Ja då har förberedelserna börjat. På fredag morgon är vi sju damer i två bilar som beger oss av upp till Masai steppen i norra Tanzania. Vi ska åka dit för Fair Trade Friends och Mama Masai´s räkning, den NGO som jag är involvera i. Alla vi som åker upp är volontärer och på olika sätt involverade i Mama Masai.

Som du kanske kommer ihåg så har jag tidigare skrivit om Mama Masai och dess verksamhet. Men för dig som inte känner till vad det är så kan jag i korta drag säga att det är en NGO som stödjer Masai kvinnor i Norra Tanzania, så att de får en möjlighet till att försörja sig och sin familj. Idag består Mama Masai av ca 200 Masai kvinnor fördelat på 17 grupper, alla i Simanjiro distriktet i norra Tanzania.
Masai kvinnorna tillverkar olika produkter och hantverk av pärlor och läder som vi sedan säljer i en butik i Dar es Salaam eller via återförsäljare i Tanzania men också utomlands. Ersättningen för det arbete de lägger ned är skälig och all eventuell vinst går oavkortat tillbaka till dem. Antingen i rena pengar till varje Mama eller i form av olika projekt som till exempel att lära sig läsa och skriva, vattenförsörjning etc.

Syftet med vår resa är att träffa några av de grupper som är anslutna till Mama Masai. Visa att vi finns och att vi stödjer deras arbete och försås att stärka och skapa närverk inom dessa grupper. Försöka ge feedback på vad som måste förbättras och lyssna på deras utmaningar. En av damerna som följer med oss upp kommer att träffa de grupper som jobbar med läderprodukter för att sedan lägga upp ett utbildningsprogram för vidareutveckling. En av de stora utmaningarna är att få dessa Masaier att förhålla sig till standards vad gäller produktkvalitet. Här skiljer sig våra kulturer helt och hållet. Masaierna har inte alls samma krav på design och kvalitet som vi. Om stålvajern rostar i halsbandet så är det till exempel ingenting som en Masai reflekterar över. Att servettringarna är av olika storlek är heller inget konstigt.

Men det är klart, kan man inte läsa så kan man inte heller följa en skriftlig anvisning och då är det klart att slutprodukten inte följer bestämd kvalitet. Det här och många fler frågor står på vår agenda.

Så hur förbereder man sig då?
Jag skulle vilja säga att det är som en värsta äventyrsexpedition. En fullständig check på bilen innan avresa är absolut nödvändig. Vi kommer dessutom att ha med oss två extradäck i nödfall. (Jag måste därför få en snabbutbildning av min kära man, Pappa Scania, i hur man byter däck....) Vattendunkar som räcker för 4 dagar. Massor av nötter, torkad frukt och annan snacks för att stilla eventuell hunger. Maten är inte att lita på i dessa avskilda små byar i bushen. Vi har hört att de på ett ställe förmodligen kommer att slakta en get till vår ära. Denna ska sedan avnjutas tillsammans med byns invånare. Halvrå get är inget jag ser fram emot, men man får ju ta seden dit man kommer. Eller hur SD?

I övrigt kommer vår packning inkludera gåvor till byarna i form av socker, tea, apelsiner och kex till barnen samt urvuxna kläder och skor. Även ett antal lampor med batterier som laddas på solenergi. Vi får heller inte glömma myggnät och myggspray, sovsäck och ficklampa.

Jag tror det var allt. Kl 06.30 på fredag morgon bär det av!



Naturligtvis kommer jag ta med mig kameran och en rapport från vår resa kan väntas nästa vecka.

Med önskan om en trevlig helg.