Flytten

Tänk vad konstigt det är, när man väl bestämt sig så förändras allt på något konstigt sätt. Som många redan vet har vi tagit beslutet att lämna Tanzania till jul. Ännu vet vi inte var vi tar vägen men Sverige finns absolut med som ett alternativ.

När beslutet väl togs började nedräkningen. Och mer konkret blev det när vi kom tillbaka till Dar es Salaam efter sommaren. Helt plötsligt blev det ett faktum och en massa beslut måste fattas, både i nutid och framtid. Omedvetet så påverkas vi av att tiden i Tanzania inte är för evig. På skolan är det öppet hus och möten i föräldrarföreningen. - Ska jag gå? Ställer jag mig frågan. Nej varför prioritera det när jag har annat att göra, vi ska ju ändå snart flytta. Dessa typer av situationer dyker ständigt upp. Det som tidigare helt självklart varit viktigt.

Risken är att man fokuserar mer på att flytta än att leva här och nu. Det finns fortfarande massor kvar att göra i Tanzania. Vi här ännu inte varit i Ngorongoro Crater i norra Tanzania. Mafia Island och Pemba är två öar utanför Tanzanias kust som vi också gärna skulle vilja besöka. Tiden går för fort och man får nästan panik. Kommer vi hinna med allt? Nej det kommer vi naturligtvis inte att göra. Men Tanzania finns ju kvar.

Jag ska säga att det är blandade känslor inför flytten. Å ena sidan har vi ett fantastiskt liv här på många sätt. Ingen stress, alla äter middag tillsammans på kvällen. Vi bor bra med en fantastisk trädgård och pool och nära Indiska Oceanen. Hjälp med tvättning, städning och trädgård. Barnen går i en bra skola och har många kompisar. Vi också för den delen. Livet är helt enkelt lite enklare här.

Men å andra sidan saknar vi storstadspulsen med all dess kulturella utbud och historia. Även om inte vi varit några kulturfreak så finns det där, runt hörnet. Där finns också en fungerande infrastruktur som vi är vana vid och många gånger tar för givet. Barnen kan röra sig fritt och transportera sig till kompisar på ett självständigt sätt. Vi båda kan jobba (även om det i sig kanske inte är det mest ultimata, men en valmöjlighet i alla fall). Ett liv vi alla ser fram emot att återkomma till. Rutiner och strukturer helt enkelt.

Anledning till vårt beslut är framför allt barnens skola. Både Gustav och Filip är i gymnasieålder. Antingen hade vi varit tvungna att stanna ytterligare 3 år så att båda får gå klart skolan här eller så måste vi flytta nu. Att stanna ytterligare 3 år är inget alternativ.

Livet går vidare och vi ska göra allt för att njuta av de sista månaderna i detta äventyr!

Family planning

Det står mycket att läsa om "Family planning" i tidningarna i Tanzania nu. Endast 20% av alla kvinnor har tillgång till preventivmedel. Inte konstigt att hela 46% av alla graviditeter är oönskade. Många av dessa kvinnor är unga och tvingas till abort med hjälp av oprofessionella läkare. Detta får till följd att många kvinnor dör eller blir sterila pga detta.

Anledningen till denna debatt är att många kvinnor nu höjer sina röster för att stoppa denna utveckling. Man är i stort behov av mer kunskap, utbildning och pengar till preventivmedel. Man vill också involvera männen med tanke på de kulturella hinder som finns hos vissa grupper. Det är ofta männen som är beslutsfattare och för att utbilda flickorna i unga år behövs stöd hos deras fäder.

Befolkningsökningen i Tanzania är hög, en ökning med ca 2,9 % varje år. Och ca 44% av alla graviditeter sker bland unga flickor under 15 år. Man räknar med att befolkningen ska ha ökat till ca 63,5 miljoner år 2025, från dagens ca 40 miljoner människor, om ingenting händer. Med detta som bakgrund ser man en risk i att fler barn kommer att dö i HIV/Aids. Man ser också att fler barn föds till föräldrar som redan har det svårt att försörja sin familj då arbetslösheten är hög i Tanzania. Och många unga flickor tvingas sluta skolan på grund av detta.

Med tanke på befolkningsmängden så kom jag att tänka på en artikel i The Citizen förra veckan. Den handlade om en pappa som förlorat 10 barn i en båtolycka. De bodde på en ö där ingen skola fanns för hans barn. Han hade byggt en båt så att bygdens barn kunde ta sig till och från skolan varje dag. Han ville nämligen ge sina barn en utbildning, vilket han själv aldrig fått. Nu hade båten sjunkit på väg till skolan och 18 barn dog. Man frågade honom hur många barn han hade. Han kunde inte svara på frågan men sa att han levde här och nu och alla hans barn var välkomna. Ganska långt från Sveriges disciplinerade födselkontroll och sociala nätverk.

Det är även Valår i Tanzania i år. Den 31 oktober är det val och Tanzanias befolkning har då möjlighet att välja en regering som prioriterar dessa frågor. Jag hoppas verkligen att dessa frågor får den plats på agendan de förtjänar.

Bimbo - Waka Waka-Shakira can't dance like this.

Kolla movesen. Visst är det härligt.

Ha en bra helg!

Tillbaka i verkligheten

Oj, vad länge sedan det var jag skrev någonting på bloggen. En hel sommar har gått. Och vad fort det gick. Men nu är vi tillbaka igen i vardagens rutiner och Afrikas långsamma tempo. Om vi inte snackar biltrafiken vill säga.

Jag vet att jag i början av vår tid här i Tanzania skrev mycket om hur förskräcklig jag tyckte trafiken var och vad obekväm jag kände mig. För att inte tala om att köra på fel sida om vägen, hur konstigt kändes inte det. Men nu har man vant sig vid det mesta och ingenting förvånar mig längre. Men efter en lång sommar av ordning och reda och Sveriges välorganiserade biltrafik så blir man faktiskt ändå lite förvånad att det verkligen kan gå till så här. Har folk inget vett och omdöme?!

Du ska se det fullkomliga kaoset som infinner sig runt barnens skolor vid 7 tiden på morgonen och tidig eftermiddag, då alla barnen slutar i skolan. Du skulle inte tro det var sant. Man kan se välutbildade människor med gröna CD skyltar på bilen, chaufförer, mammor och pappor, ja alla som en gång i tiden faktiskt bevisat för en körskolelärare att de besitter alla de egenskaper och kunskap som behövs för att driva sitt fordon på ett säkert sätt framåt i trafiken. Men hallå, var tog all denna kunskap vägen? Nu verkar det råda en egen tolkning av trafikreglerna; störst går först eller jag har företräde framför alla andra bilar i den här korsningen och alla andra får vänta. Filmarkeringen (om det skulle ha funnits någon) är som bortblåst, vänster körfält går i höger körfält för just där fanns det en lucka att ta sig fram. För att inte tala om alla dessa bilar som "typ" parkerar sin bil utanför skoléntren, samtidigt som kön ringlar lång bakom dem, för att invänta sitt barn som är lite sen. Det finns faktiskt utrymme att parkera sin bil på i väntan på att barnet ska komma ut från skolan!!!!

Det här gör mig galen. Jag vet inte hur många gånger jag ställt mig på tutan och skrikit i vild förtvivlan.

Nog om detta. Sommaren har varit lång, solig och utvilande mestadels. Här följer några sommarbilder som gjort särskilda intryck:

Havet!!! Finns det något bättre än svenska skärgården. Här en mulen dag men ändå underbart.

Eller varför inte en skön sommardag. Här ute vid en ö i yttersta havsbandet.

Elieberg, vårt sommartorp i Loftahammar i Tjust skärgård. Hit gillar vi alla att åka.

Här vid båthuset nere vid bryggan.

En promenad på grusvägarna. Ned till badet, eller för att plocka blommor eller smultron. Här är Clara tillsammans med sina sysslingar.

Vad vore svensk sommaren utan fiske..... just i år blev det ingen fisk men det är ju avkopplande!

Sommaren startar alltid i samband med midsommar. Här men kompisar på landet.