Gustavs födelsedag

Ja så var det då dags igen. Oj vad tiden går fort. Är det Gustav eller jag som håller på att bli gammal?

Gustav har blivit ordentligt firad på sin födelsedag. Det startade redan igår då vi ute vid havet på ett underbart ställe som ligger på beachen vid Indiska Oceanen. Bilden ovan är tagen från vårt bord, visst ser det härligt ut.

Vi åkte dit för att äta sen lunch/tidig middag och samtidigt passa på att njuta av det sköna vädret vid stranden. Clara och Ellen (Claras kompis) lekte på stranden och letade krabbor. Vi andra satt och pratade och hade det trevligt. David, Gustavs kompis och Magnus, efterträdaren till Rune var också med. Vi hade en riktigt fridfull och trevlig eftermiddag.

I morse var det som vanligt sång, flagga på frukostbrickan och paket. I kväll väntar en lugn middag med familjen. Och så lite kladdkaka förstås.

Hipp, hipp, hurra, hurra, hurra!

Tropiska sjukdomar

Hej allihopa!

Det var ett tag sedan sist. Jag har varit fullt upptagen med att kurera mig från dengue feber.

Det startade lördag för två veckor sedan. Trodde att rödvinet kvällen innan inte varit bra, och att jag därför led av en fruktansvärd huvudvärk. Men den ville inte riktigt släppa efter två ipren och en alvedon. På lördag kväll kom febern, över 39 grader. Fick också ont i kroppen och muskelvärk. Senare under sjukdomsperioden fick jag klåda på kroppen och ont i handflator och fotsulor.


På söndag förmiddag när jag fortfarande inte kände mig bättre gick vi till IST Clinic för kontroll. Vi trodde då att det var malaria, men mina symptom visade på dengue feber. I en veckas tid låg jag med feber, huvudvärk och muskelvärk. Sedan förra veckan är jag bättre men fortfarande väldigt trött. Det känns som jag är helt drenerad från energi, jag känner mig helt orkeslös. Ovanlig känsla för mig som annars gillar att leva ett aktivt liv. Men tydligen kan det ta upp till 2 - 3 veckor innan man blir helt återställd.


Dengue feber är ett virus som smittas via dagmyggor. Och det kan smitta från person till person om myggan fått virus från en person och sedan sticker en annan. De första dagarna var jag därför ordinerad att vistas under myggnät i sängen så att jag inte smittade någon annan i familjen. Jag har lärt mig att det finns 4 olika dengue virus. Förmodligen har jag fått den mildare varianten men mitt blod har skickats till Holland för analys. Om jag blir smittat igen kan det bli mer allvarligt. Det här står att läsa under smittskyddsinstitutets hemsida:
"Vid hemorragisk dengue ses blödningar i många inre organ liksom från mag- och tarmkanalen, och patienten kan dö i blödningschock. Tillståndet uppstår hos patienter som återinfekteras med dengue virus och uppfattas i dessa fall som "immunologisk katastrof".


Och det är klart att man inte är så jätteglad att läsa detta. Vad innebär det här på sikt? Kan man inte resa till länder med dengue? Hur skyddar jag mig? Vad finns det för medicin att ta? Kan jag förebygga det på något sätt???


Allt det här står att läsa på Smittskydds institutets hemsida. Men kortfattat kan jag säga att man fortfarande inte har något vaccin mot dengue. Eftersom det är ett virus finns det heller ingen medicin att ta. Det bästa sättet att skydda sig är att använda långärmade tröjor och långbyxor och smörja in sig med myggmedel. Något som jag själv måste bli bättre på.


Dengue feber är mer vanligt i Asien, Australien och Sydamerika men finns även i Afrika. I Tanzania och Dar es Salaam har det varit mycket ovanligt. Nu tror man det kommit via lastfartyg från Kina. Den senaste tiden har ett 20 tal fall i Dar es Salaam rapporterats.

Till min samling tropiska sjukdomar kan jag nu alltså addera dengue feber.

Jag hoppas att jag inte skrämt upp dig allt för mycket med mitt sjukdomsprat?! Men jag kände att jag var tvungen att skriva av mig. Med anledning av detta har jag också reflekterat över definitionen "hard ship" till vilket Afrika klassas. Det är nog helt rätt med anledning av alla konstiga sjukdomar man kan drabbas av i dessa regioner. Men etersom jag inte är någon hypokondriker så tar jag detta förhållandevis ganska lätt ändå. Om man vill leva ett innehållsrikt liv får man ta dessa risker. Med eller utan vaccin.

Regnperiod

Bra eller inte bra?!

Med ett snällt hjärta och macroperspektiv så är det förstås bra för de allra flesta. Med regnet kommer Tanzanias skördar att gro. Eftersom jordbruket är en av Tanzanias viktigaste inkomstkällor så är det förstås viktigt att de regnar. Förra årets torka förstörde både skördar och böndernas och Masaiernas boskap dog. Detta medförde stora förluster för människorna på landsbygden. Med regnet kommer också elförsörjningen kunna bibehållas. Det upplyste Samia, som äger delikatess butiken här på halvön, mig om. Förra årets torka förorsakade många el stopp vilket är mycket kostsamt för små butiksägare. Det är väl ok med dieselgeneratorer för enskilda hushåll men det blir dyrt i längden för en liten affär som måste hålla igång alla kyldiskar.

Med regnet blir det också lite svalare i luften, vilket vi alla uppskattar. Definitionen och innebörden av ordet "Svalare" är inte den samma som för oss nordbor. Här betyder svalare att dagstemperaturen kanske stannar på mellan 25-27 grader samt en torrare luft. Detta att jämföras med 35-37 grader och 95% luftfuktighet under den torra perioden januari - mars.

Tanzanias regnperioder:

Lilla regnperioden är i november - december.

Stora regnperioden är i april - maj.

Men regnet medför också en del problem. Med regnet ökar antalet malaria mygg. Så här års är det därför många som får malaria. Malaria är en av de största orsakerna till den höga barndödligheten i Tanzania. Med bra medicin blir du frisk, men det är många här i landet som inte har råd med detta. För att bekämpa Malaria är det många hjälporganisationer som ger ut gratis myggnät till befolkningen. Man håller också på att reglera prissättningen för malaria medicin. Detta är ett prioriterat och viktigt område för Tanzania och dess framtid.

Förutom malaria så har vi nu även fått andra sjukdomar här i Dar es Salaam. Dingue feber och Bilharzia. Dingue feber får man tydligen via en dagmygga (malaria myggan kommer på kvällen/nätterna). Dessa myggor sprider ett virus som inte kan medicineras. Tydligen är detta vanligt i Asien och mindre vanligt i Afrika.

Bilharzia får man vanligtvis i stillastående vatten som Malawi sjön eller Viktoria sjön. Den sprids via snäckor genom huden. Var detta nu har kommit ifrån forskas här på halvön. Många familjer har diagnostiserats med Bilharzia. Ännu ingen i vår familj. Men du kan medicinera bort Bilharzia, tack och lov.

Förutom alla sjukdomar så blir det fruktansvärt geggigt och blött över allt. Många vägar står i vatten och trafiken ett kaos, så för att vara riktigt ärlig börjar vi faktiskt bli lite trötta på allt regn nu. Kan tänka att vi känner precis som alla svenskar över all snö i vintras. Vi har fått nog!

Men inget ont som inte har något gott med sig. Just nu är det i alla fall väldigt bra vind och vågor. I går var jag och Sofie ute och seglade Laser med de övriga i torsdagsgruppen. Vi trotsade regnet och gick ut i viken utanför Yacht Clubben. Det gick av bara sjutton och vi hade det fantastiskt kul. Att segla är som yoga för huvudet. Man släpper alla tankar och bara njuter av farten och havet.

På eftermiddagen när Filip kom hem från skolan tog han sig ner till Coco Beach för att surfa med de andra grabbarna. Han var helt lyrisk när han efter ett antal timmar slutligen kom hem. Och tydligen ska det bli höga vågor även idag och under helgen.

Keep on surfing!

Ta aldrig någon för givet!

Inte ens din fru, dina barn eller dina vänner.


Oj oj oj tänker du säkert nu. Här luktar klagosång. Men det vill jag verkligen dementera, det är det inte. Jag ska bara försöka beskriva känslan av frustration när obalans i relationerna blir uppenbar. Hur känslorna tar överhand och förnuftet rinner ned i skosulorna.


Just den känslan blev uppenbar för mig i lördags kl 12.30. Jag satt och väntade på killarna som var i väg och klippte sig. Tiden gick och jag tyckte de borde vara tillbaka. Så plötslig "trillar jag genom källaren" och känner att NU HAR JAG FÅTT NOG. Jag har fått nog av att gå mellan köket och datorn, diska, laga mat, plocka ihopknögglade strumpor och våta handdukar på golvet, skjutsa, hämta och handla. Tjata och gnata. Nu vill jag också börja jobba och få erkännande och uppskattning för det jag gör. Utvecklas och känna att jag gör nytta.


Det är väl överflödig information att berätta att denna känsla av frustration blev uppenbar för övriga i familjen också. Vid det här laget känner de mig, men de undrade förstås vad som nu tagit åt henne. När vi lämnade huset var allt frid och fröjd och nu ser hon ut som ett åskmoln och låter värre än ett vulkanutbrott.


Roten till det onda tror jag är obalans. Obalans till det liv vi normalt lever. Ett jämlikt förhållande där vi delar lika på ansvar, sysslor i hemmet och barnen. I det liv vi nu lever är rollerna helt andra. Claes är familjeförsörjaren och jag hemmafrun. Dessa roller måste man växa in i och acceptera, om livet ska vara behagligt. Men det som nu hände var att min känsla av frustration tog överhand. Och för att trösta mig själv kan jag väl säga att det händer även den bästa. Till de andras försvar kan jag väl säga att det är bekvämt att ha någon hemma hela tiden som tar hand om allt det praktiskta och ansvarar för att familjens liv flyter på. En bekvämlighet som man till slut tar för givet. Man tar det så för givet att man inte längre tänker på att tacka den som gör allt för en. Och det är då obalansen blir uppenbar.


På kvällen skulle jag och Claes gå på fest. Vi hade frågat Gustav om han kunde vara barnvakt till Clara. När han på eftermiddagen kom hem, bekräftade han att han kunde vara hemma och ta hand om sin syster. Han hade bjudit hem några kompisar som skulle göra honom sällskap. Mitt dåliga humör hängde kvar. Jag såg framför mig hur jag kl 18.00 skulle ut och köpa pizzor, läsk och chips till hela gänget. Jag skulle stressa hem och bara få 15 min för dusch och ombyte innan vi skulle iväg. Såg även framför mig hur vi senare på natten skulle komma hem och börja plocka pizzakartonger, glas och tomma chipspåsar i hela huset. Och tänk på stackars Clara som kanske inte skulle våga sig ut ur sitt rum för huset var fullt av stora killar....

- Men mamma, du fokuserar bara på problemen, säger Gustav i balanserad ton. Varför litar du inte på mig. Jag fixar det här. Och då håller jag på att explodera av frustration!!!!!


I det ögonblicket kliver Claes in som sann familjefar. Han och Gustav lägger upp en plan för hur allt ska skötas, när och var de ska åka. Timingen hade inte kunnat vara bättre. Och jag tror mitt budskap hade gått fram.


Festen blev lyckad, jag var på gott humör igen och vi möttes av ett städat hus och en handskriven lapp som önskade oss välkommen hem.


Slutet gott, allting gott.



Och till dig som orkade läsa ända hit. TACK för att du tog dig tid. Det behövs bara att någon lyssnar ibland.