Inte ens din fru, dina barn eller dina vänner.
Oj oj oj tänker du säkert nu. Här luktar klagosång. Men det vill jag verkligen dementera, det är det inte. Jag ska bara försöka beskriva känslan av frustration när obalans i relationerna blir uppenbar. Hur känslorna tar överhand och förnuftet rinner ned i skosulorna.
Just den känslan blev uppenbar för mig i lördags kl 12.30. Jag satt och väntade på killarna som var i väg och klippte sig. Tiden gick och jag tyckte de borde vara tillbaka. Så plötslig "trillar jag genom källaren" och känner att NU HAR JAG FÅTT NOG. Jag har fått nog av att gå mellan köket och datorn, diska, laga mat, plocka ihopknögglade strumpor och våta handdukar på golvet, skjutsa, hämta och handla. Tjata och gnata. Nu vill jag också börja jobba och få erkännande och uppskattning för det jag gör. Utvecklas och känna att jag gör nytta.
Det är väl överflödig information att berätta att denna känsla av frustration blev uppenbar för övriga i familjen också. Vid det här laget känner de mig, men de undrade förstås vad som nu tagit åt henne. När vi lämnade huset var allt frid och fröjd och nu ser hon ut som ett åskmoln och låter värre än ett vulkanutbrott.
Roten till det onda tror jag är obalans. Obalans till det liv vi normalt lever. Ett jämlikt förhållande där vi delar lika på ansvar, sysslor i hemmet och barnen. I det liv vi nu lever är rollerna helt andra. Claes är familjeförsörjaren och jag hemmafrun. Dessa roller måste man växa in i och acceptera, om livet ska vara behagligt. Men det som nu hände var att min känsla av frustration tog överhand. Och för att trösta mig själv kan jag väl säga att det händer även den bästa. Till de andras försvar kan jag väl säga att det är bekvämt att ha någon hemma hela tiden som tar hand om allt det praktiskta och ansvarar för att familjens liv flyter på. En bekvämlighet som man till slut tar för givet. Man tar det så för givet att man inte längre tänker på att tacka den som gör allt för en. Och det är då obalansen blir uppenbar.
På kvällen skulle jag och Claes gå på fest. Vi hade frågat Gustav om han kunde vara barnvakt till Clara. När han på eftermiddagen kom hem, bekräftade han att han kunde vara hemma och ta hand om sin syster. Han hade bjudit hem några kompisar som skulle göra honom sällskap. Mitt dåliga humör hängde kvar. Jag såg framför mig hur jag kl 18.00 skulle ut och köpa pizzor, läsk och chips till hela gänget. Jag skulle stressa hem och bara få 15 min för dusch och ombyte innan vi skulle iväg. Såg även framför mig hur vi senare på natten skulle komma hem och börja plocka pizzakartonger, glas och tomma chipspåsar i hela huset. Och tänk på stackars Clara som kanske inte skulle våga sig ut ur sitt rum för huset var fullt av stora killar....
- Men mamma, du fokuserar bara på problemen, säger Gustav i balanserad ton. Varför litar du inte på mig. Jag fixar det här. Och då håller jag på att explodera av frustration!!!!!
I det ögonblicket kliver Claes in som sann familjefar. Han och Gustav lägger upp en plan för hur allt ska skötas, när och var de ska åka. Timingen hade inte kunnat vara bättre. Och jag tror mitt budskap hade gått fram.
Festen blev lyckad, jag var på gott humör igen och vi möttes av ett städat hus och en handskriven lapp som önskade oss välkommen hem.
Slutet gott, allting gott.
Och till dig som orkade läsa ända hit. TACK för att du tog dig tid. Det behövs bara att någon lyssnar ibland.
2 kommentarer:
Intressant.
Det enda jag inte förstod var det där med:
"Nu vill jag också börja jobba och få erkännande och uppskattning för det jag gör. Utvecklas och känna att jag gör nytta."
Har du också startat eget företag?
Lotta Lotta Lotta......så klart förstår jag vad du menar, visst du har en lyxtillvaro i många sammanhang ... golf, segling, yoga, lunch på stan med vänninor m.m. MEN du far som en gnu mellan olika aktiviteter, hämtar ungar i tid och otid, fixar och trixar för att alla ska ha det så lätt som möjligt mellan alla aktiviteter, hämtar en unge i skolan och när du är på väg hem i bilen ringer den andra och säjer att han oxå vill hem , skjutar killarna till kompisar hit och dit , tar hem kompisar till clara som sen efter några timmars lek måste hem igen. Åker och handlar mat och då menar jag inte på ICA kvantum Viksjö utan till alla möjliga affärer för olika saker och grejer och vad jag kommer ihåg av mataffärerna var att dom inte är speciellt påfyllda i hyllorna om man säjer så, det som inte fanns i en affär fanns förhoppningsvis i en annan. Ett jäkla åkande blir det bara för att få hem mat till familjen. och sen när man inormala fall brukar sitta i soffan och halvsova i soffan på fredagskvällen då börjar taxiskiftet....åka och lämna ungar här och där och sen ska dom hem oxå...... PHUUUUUU !!!! ja du syrran jag förstår precis vad du menar ..... och du får klaga , ibland spricker bubblan och då måste man spy ut allt som finns inne i en. Du gör ett skitbra jobb och glöm inte det !!!! GULDSTJÄRNA TILL DEJ !!!!!
Ibland e det så att man måste explodera och leva rövare för att dom där hemma ska fatta men det brukar hjälpa inbland/oftast. :)
Stå på dej och jag hejar på dej även om det är några mil emellan oss
Pussar och kramar från din syster
I LOVE YOU DON´T FORGET THAT !
Skicka en kommentar