Rashids hus

Rashids hus

Igår var vi på en utflykt till Tebeka som ligger en bit utanför Dar es Salaam. Vi skulle titta på ett hus som en av våra vakter håller på att bygga till sig och sin familj. Anledningen till vårt besök är att vi ska försöka hjälpa Rashid att finansiera färdigställandet av deras hus.

Marken köpte Rashid för ett antal år sedan. För de små sparmedel han kunnat lägga undan har han sedan köpt några tegelstenar i taget. Som du ser på bilden är halva huset klart med ytterväggar och innerväggar. Vårt projekt kommer omfatta tak, tre dörrar och fönster och golv. Vårt mål är att de ska kunna flytta in i huset innan vi lämnar Tanzania i december.

Huset ligger på en kulla med vacker utsikt över dalen. Men det är klart att husets standard och omgivning skiljer sig mycket från vad vi är vana vid. Huset ligger inklämd bland fler andra hus av varierande standard. Inget vatten, kanske ingen el och en toalett som innebär ett djupt hål i marken med förhoppningsvis väggar och tak som skydd mot insyn.

På vägen hem från Tebeka släppte vi av Rashid där han idag bor med sin familj. Vi förtår verkligen varför han är angelägen att ge sin familj en bättre miljö än den de bor i idag. De bor 5 personer i ett litet rum om ca 12 - 15 kvadratmeter. Rummet har inte ens en egen dörr utan ett trasigt tygskynke som avskiljer deras rum från den trånga och mörka korridoren i huset. Huset är ett enplanshus med ca 8 - 10 små rum. I mitten en gång och sedan de små rummen på var sida. Vet inte hur många familjer som bor där men det kryllade av barn både utanför huset och i den trånga gången. Rashid berättade att de tidigare disponerade två rum men att det blev för dyrt, så nu klämmer de in sig i ett rum i stället. Barnen ligger i en säng, frun på en soffa och själv ligger Rashid på golvet. Jag vågar inte tänka på hur toaletten såg ut. En toalett som säkert delas av många människor i kvarteret. Maten kokar de över öppen eld ute på gatan. Husen ligger packade på båda sidor längs små smala gator. Avfall och sopor kantar den smutsiga gatan och det är folk över allt. Ja, det är så här flertalet av Tanzanias befolkning lever och bor.

Det är klart att ett besök som detta sätter sina spår. Clara tyckte det var lite läskigt, hon visste inte hur hon skulle hantera upplevelsen. Vi pratade om det senare på kvällen vid middagsbordet och vi kunde konstatera att vi är priviligerade. Om vi har möjlighet att hjälpa Rashid och hans familj så skulle det kännas väldigt bra. Anledningen till att vi gör det här är att vi fått en speciell relation till Rashid. Han är alltid så vänlig och tillmötesgående och med ett stort leende på läpparna.