Magsjuka

Ja då var det dags igen för familjens andra magsjuka på bara 5 dagar. I går var det Gustavs tur. Han hade både diarré och kräktes. Usch, fy och bläää.... Det var säkert en elak bacill i hamburgaren som han åt på restaurang kvällen före. Det är inte lätt att skydda sig mot dessa baciller. Även om vi är noga med att alltid tvätta händerna innan maten och även undvika de "farligaste fällorna" så händer det ibland. Förra veckan när Filip var på skolresa i Pangani så blev han akut magsjuk som avslutning på hela resan. Han vaknade tidigt fredag morgon med magsmärtor, illamående och en känsla av att någon slängde runt med hans huvud. Han kröp ut ur tältet, då han inte själv kunde stå på benen, och kräktes. Hans lärare blev väldigt orolig och ringde Skolans doktor kl 04.30 på morgonen för konsultation. Han blev till slut bättre och sov hela bussresan hem, 7 timmar. Även denna gång besökte vi IST Kliniken för att utesluta malaria eller någon annan sjukdom.

Båda killarna är nu friska, och några kilon lättare......

Kan för övrigt konstatera att vi har väldigt bra sjukvård här. Vilken känns väldigt tryggt och bra. Om vi är de minsta tveksamma åker vi bara in till IST kliniken där blodprov tas och snabbt analyseras. (Vilket för övrigt kan göras 24/7/365) Efter en kort stund träffar man en professionell läkare som gör en sista undersökning. Både bättre och snabbare läkarvård än hemma i Sverige alltså.

För att ändå befästa situationen som mycket bra, kommer här en bild på China och Björn från gårdagens shoppingtur. Jag tror Björn uppskattade lunchen vid havet bättre än shoppingen, om jag säger så. Men idag fortsätter vår färd i de Tanzanska små Dukas (dvs småbutikerna).

Bilden är tagen på "Wonder Welders". Ett ställe där handikappade personer gör konsthantverk av skrot, glas och papper.

Sverigebesök!

Så har äntligen vårt första Sverigebesök kommit. Som vi har längtat.

China och Björn, som har varit på rundresa i Tanzania sedan 6 november, kom idag från Zanzibar med ett litet 5 manna flygplan. Resan började med Safari i norra Tanzania med många spännande upplevelser och minnen för livet. Därefter flög de till Zanzibar där de har bott bra och ätit gott. Tänkte att de själva skulle få skriva och berätta om deras upplevelser. Så håll utkik efter gäst-bloggare framöver.

I kväll väntar middag på restaurang och i morgon SHOPPING.

Tutaonana Kesho!

Golfrunda

Jag vill bara säga att jag spelade 18-hål idag på Lugalo Golfklubb. Det var väldigt varmt och jag är helt slut. Det är jobbigt att vara "dependent-hemmafru".

Någon kanske undrar hur det gick? Bitvis bra men mestadels ut i ruffen. Tänk att det ska vara så svårt att slå en rak boll.....



Men Louise och jag hade mycket trevligt. Som vanligt!

Swimming Gala

Så var det dags för säsongens andra och sista Swimming Gala. Den här gången tävlade de på HOPAC (Haven of Peace Academy). En skola som drivs av missionärer. Hörde att lärarna där inte får någon lön utan all undervisning drivs ideellt En skola som förövrigt har fått väldigt bra rykte.



Clara var väldigt nervös innan hon åkte iväg. Nästan så nervös att hon var beredd på att inte följa med skolbussen som skulle ta dem till HOPAC. Men väl där släppte nervositeten. Hon simmade 25 meter ryggsim, bröstsim, frisim och lagstafetten.



En fin T-shirt fick hon också med IST på bröstet och Swim Squad tryckt på ryggen. Stolt visade hon upp tröjan för sin storebror när hon kom hem. Den andra storebrodern Filip är på skolresa till Pangani och får vänta till på fredag då han får se den fina trofén.

En varm och solig söndag i november

Visst låter det overkligt?! Men helt fantastiskt härligt. Så härligt att man nästan får nypa sig i armen för att inte tro det bara är en dröm.

Familjen Eggert har köpt in sig på en 16 fot Hobie Cat. I veckan frågade Håkan om jag ville vara gast över till Bongoyo. Ingen tvekan. I går morse var det uppställning kl 09.00 på Yatch Clubben. Båten var redan fixad, så det var bara att ge sig av. Kanske inte den bästa vinden så tidigt på morgonen men mycket spännande. Under tiden jag och Håkan antog utmaningen att segla över till den lilla paradis ön Bongoyo, utanför Dar Es Salaams kust, tog Claes, Ulla och alla barnen färjan kl 09.30.

Tävlingsmänniska som man är så ville naturligtvis både Håkan och jag komma först till ön. Men vinden ville uppenbarligen inte samma sak. Vi angjorde ungefär samtidigt som de övriga Bongoyos underbara vita sandstrand. En dag med sol, bad, snorkling och ny fångad Fish & Chips väntade.

På eftermiddagen när vi seglade tillbaka var det perfekt vind. På snabba 20 minuter var vi tillbaka på Yatch Clubben. För Claes, Ulla och barnen tog det naturligtvis längre tid. (Redaktionens egen kommentar)

Ett äventyr som gav mersmak. Så mycket mersmak att vi hoppas på att kunna införskaffa en egen segelbåt till familjen Nyqvist framöver.

- Mamma, sa Gustav. Jag hoppas du inte bara snackar den här gången. Vi vill se lite action.

Jag förstår inte kommentaren men det är säkert sant.

Till mitt försvar får jag väl säga att just nu är det lite svårt att hitta någon Laser, vilket vi är spekulanter på. Men vi får hålla utkik runt jul då många familjer säkert flyttar här ifrån.

Utbildning åt folket!

Kommer ni ihåg det gamla hederliga karbon papperet? För mig känns det väldigt länge sedan men här finns det faktiskt. Alla handskrivna kvitton skrivs med karbon papper och jag känner nästan nostalgi. Men det, och mycket mycket annat, vittnar faktiskt också om att Tanzania ligger långt efter utvecklingsländerna. Och just den frågan är väldigt fokuserad inte bara bland landets politiker utan också ofta debatterad i tidningarna. Den stora frågan handlar naturligtvis om Utbildning. Utbildningsfrågor är förresten också någonting som svenska SIDA är väldigt engagerad i här i Tanzania. Ett arbete som i alla fall jag stödjer.



I tidningarna har det stått att läsa att universitetsstudenterna strejkat för gratis utbildning. Någonting som för oss kan tyckas vara självklart men som inte gäller här. I slutändan blir det naturligtvis också en klassfråga. Men ska man få fart på det här landet så måste man fokusera på utbildning.




Med tanke på den hastighet utvecklingen går framåt i övriga världen så upplevs skillnaderna mycket tydligare. För att ge några exempel kan jag berätta att på väg till Claras skola i morse såg jag några ungdomar som stod och slog gräs utefter vägen. Inga gräsklippare här inte. Förra veckan grävdes det för en kabel som skulle användas till vägbelysning längst en väg här på halvön. Tror ni man använde grävskopor? Nej! Helt rätt. Det stod ca 15 unga killar med släggor i handen och hackade sig genom den torra jorden. Visserligen får de vältränade kroppar men det skulle ha underlättat arbetet om de haft effektivare hjälpmedel.

Listan kan göras oändligt lång men jag tror att jag stannar här. För att ändå summera läget så är min klara uppfattning att det är två frågor som är mer viktiga än andra i Tanzania. Utbildning och Korruption.

Pool Party

Tänk att kunna ha pool party, fast man fyller år i slutet av oktober!

Clara hade bjudit in 10 kompisar från skolan på pool party i trädgården. En fantastisk härlig upplevelse att kunna vara ute, fast det var den 9 november. Det gäller att passa på medan man kan.

Kalaset skulle pågå mellan 12-14, var det tänkt måste jag tillägga. Det är nämligen inte så himla viktigt med tiden här. Födelsedagsgästerna kom när de själva hade lust kan man säga. Kl 13.15 kom den sista gästen, dvs då det var 45 min kvar av kalaset. Hamna shida! Just då pågick full aktivitet i poolen så ingen av de andra barnen noterade den sena ankomsten. Korven och brödet var slut men snart skulle det serveras kladdkaka med vanilj glass. Claras Japanska kompisar och deras mödrar tyckte det var väldigt trevligt med alla svenska flaggor som prydde kakan. Och kakan smakade mums. Det vittnade de tomma faten i alla fall.

Nu var det dags för den traditionsenliga Fisk dammen. Kanske inte så vanligt just här men väldigt exotisk och uppskattad. Det var Gustav som var ansvarig lekledare och det gjorde han med bravur. När en av barnen slängde över sitt flöte på andra sidan lakanet fick hon upp en BH på kroken Ni kan tänk er det generade fnittret som utbröt. Till slut kom den rätta fisken på kroken dvs en "Party Bag" med godis.

I strid ström efter klockan 14 hämtades de flesta barnen. Ja tiden är ju inte så noga har vi konstaterat. Kl 14.45 gick den näst sista gästen. Och då var det bara en liten flicka kvar.

Hennes Mamma fick vi ringa ett antal gånger innan hon till slut svarade.

- Oooh, is the party over? I didn´t want to come too early. Kl 16.20 kom hon till sist för att hämta upp sin dotter, som för övrigt inte alls hade lust att åka hem.

Ännu en upplevelse att minnas. Dagen blev lyckad och Clara var väldigt nöjd.

När kvällen väl kom somnade vi alla sött på kudden.

Regn

Jag tar tillbaka det jag tidigare sa, dvs att Tanzania är landet där solen alltid skiner. Idag regnar det kopiöst mycket. Och då menar jag väldigt, väldigt mycket. Lika intensivt som solen kan skina från en klarblå himmel lika intensivt kan det regna från en grå himmel. Det har i alla fall dagens regn bevisat.


Vi vaknade i natt av blixtar och dunder följt av ett massivt skyfall. I det här landet är inte husen byggda för annat än sol. Det innebär att det gärna regnar in både här och där. I morse i Claras rum och jag hör att regnet gärna vill ta sig igenom killarnas sovrumstak också. Men just nu samlas regnet mellan ytter- och inner-taket. Vi får väl se när det tränger igenom........



Det var också en ny upplevelse att åka till skolan i morse. Eftersom avloppsystem inte är så väl utbredda samlas det stora sjöar av vatten längst vägarna. Utanför killarnas skola nådde vattnet nästan upp till bildörrarna. Och jag gissar att i eftermiddag kommer vattennivån vara ännu högre. Jag får väl gå ner till Yatch Clubben och fixa en båt till eftermiddagen. Annars kanske jag inte tar mig fram till skolan.



Men alla i Tanzania är glada ändå. Man firar nämligen Barack Obamas seger i det amerikanska president valet. Han har ett otroligt stöd från alla medborgare och expats i Tanzania. Och det är den stora nyheten som just nu rullar på alla TV kanaler. Alla är mycket förväntansfulla och fyllda av framtidstro.



Yes we can!