I lördags tog jag och Gustav en taxi ner till Karume Market för att handla skor. Något har hänt, för Gustav har tappat bort flera par skor den senaste tiden. Eller har någon "lånat" dem?! Han påstår själv att han inte slarvat bort dem, men man kan aldrig vara riktigt säker. Men lite underligt är det, att det just är Gustavs skor som försvinner...... (hmmmm)?Gustav hade fått tips från kompisar i skolan att man kan hitta bra begagnade skor på Karume Market. Så vi for dit. (Anledningen till att vi inte köper nya skor är att utbudet är mycket begränsat och med största sannolikhet finns inte de skor han vill ha i någon butik.) Eftersom trafiken är kaotisk och det är svårt med parkeringsplatser beslöt vi oss för att ta en taxi. Karume Market ligger i Kariakoo district. Ett område med massor av lokala marknader där du kan hitta i princip allt du behöver. Det är också där lokalbefolkning gör sina inköp. Kommersen är total, lukterna intensiva och värmen olidlig.
Taxichauffören släppte av oss utanför marknaden och lovade att stanna kvar undertiden vi handlade. Vi hann inte mer än utanför bilen förrän det vimlade av försäljare som slet i oss och ropade Rafiki (kompis), Mama Mkobwa (Stormamma), come with me...På inköpslistan stod följande; Gympaskor, Fotbollsskor och vanliga Joggingskor.
Efter ett tag tyckte jag vi hittade några pålitliga killar som tog med oss till ett hyfsat välordnat försäljningsställe en bit in i marknadsområdet. Gustav provade och provade. Killarna sprang som galningar runt och hämtade diverse olika skor för påseende. De hade bevisligen inte koll på skillnaden mellan de olika skomodellerna vi önskade inhandla. Det hämtades damskor och diverse mer eller mindre opassande skor för en modemedveten tonåring. PUST!!!!!!
Vi höll faktiskt på att ge upp efter ett tag. Men vi hittade slutligen ett par skor och nu började förhandlingen............. oj oj oj. Nu krävdes det tålamod av stora mått. Utgångspriset var 70 000 Tanzania shilling, ca 400 kr. Jag blev riktigt arg och anklagade honom för att inte vara oseriös. Som om det hjälpte. Vi lyckades i alla fall pruta ned skorna till 20 000 shilling (ca 110 kr). Vi tog skorna och jagade vidare. Fortfarande saknades joggingskor och fotbollsskor.
Ytterligare killar som slet i oss och till slut slog vi oss ned vid ett ställe som verkade ha koll på både fotbollskor och joggingskor. Men oj så tröttsamt. Prova och förhandla. Förhandla igen och prova lite till. Efter ca 1 1/2 timme var vi så klara att åka hem. Ännu en erfarenhet rikare.
Här är skoskörden från lördagens shopping. Eftersom Gustav var nöjd, blev jag också nöjd.
1 kommentar:
HEJ !
Vilken tur för Gustav att han har en morsa med vass tunga och ett bra sinne för affärer.Det där låter ju riktigt roligt, kanske inte för er som lever i det men för oss som inte kommer nån vart med förhandlingar med försäljaren här hemma, eller förresten så skulle jag aldrig komma på tanken att "prata" ner priset jag som e så blyg...Nu har julstressen så smått börjat att komma , idag köpte jag lax och 2 kilo köttfärs som jag rullade till köttbullar, jobbigt men väldigt gott, Agnes sa att dom smakade som köpta , Hur tolkar man det ? var dom riktigt goda eller var dom smaklösa?
hm.....Peter säjer att ruljansen i butiken redan är igång, men det är ju bara bra för hans del , då har han nåt att göra hela dan och så rullar det in lite provision i plånboken. Nej nu ropar sängen på mej, och då är det väl bara till att gå och sova
sovgott och ha det så bra så länge puss puss från moster Sussi
Skicka en kommentar