Val inför IB

Nu förstår jag alla föräldrar och ungdomar som sliter med alla valmöjligheter inför framtida gymnasieutbildning. Även om vi är förskonade från alla val av skolor så blir det ändå en massa ställningstagande. Strategi och taktik?! Hur ska vi tänka och hur ska vi välja?! Gustav har precis lämnat in sin ansökan om val av ämnen inför IB nästa läsår. Och vi tror att han gjort rätt val.


I den internationella skola som barnen går i, går man 10 år i så kallad grundskola. Gustav är nu på sitt 10:e år. Därefter följer en 2-årig gymnasieutbildning kallad IB (International Baccalaureate). IB finns i två nivåer; Diploma programme och Certificate programme. Den förstnämnda är på en högre svårighetsgrad och omfattar 6 ämnen varav 3 är på High level och 3 på Standard level. Förutom sex teoretiska ämnen omfattas IB av TOK, CAS och Extended Essay. De flesta elever väljer Diploma programme vilket också Gustav har gjort.



TOK står för Theory of knowledge och Health and Social Education. Syftet med kursen är att utveckla kunskaper i analys och kritiskt tänkande.
CAS står för Creativity, Action and Service. Alla studenter måste delta i olika aktiviteter minst 3-4 timmar per vecka utanför skolarbetet. Syftet är att utveckla lusten till att upptäcka, utökat självförtroende så väl som andra kunskaper och intressen.

Extended Essay är obligatoriskt för alla studenter som väljer Diploma programme och är ett självständigt forskningsprojekt utifrån något av valda ämnesområden, som ska resultera i en skriftlig rapport om minst 4000 ord.

Så nu är det väl bara att luta sig tillbaka och hoppas att resten av året går lika bra för Gustav
som det gjort tidigare. Senare i vår väntar säkert en del fester och annat kul för alla grade 10 studenter. Lycka till!

Familjen Edvardsson i Tanzania

Efter 28 timmar, dörr till dörr, var de så äntligen här. Lite bleka om nosen och ganska så trötta. Men efter ett dopp i poolen, lunch i bandan och lite vila kunde vi åka ned till Yacht Clubben för en öl och Pizza.

Åhhh vad de njöt av bruset från Indiska Oceanen, de vackra snäckorna och en och annan krabba på stranden. Men redan kl 21.00 hörde vi de snusa gott i sina sängar.

Karibuni Sana!

Back in Dar

Tänk vad en vecka går snabbt. Är nu tillbaka igen i högsommar värmen i Tanzania. Lite svårt att förstå när man ser dessa bilder. Bilden ovan är tagen från flygplansfönstret på väg hem igår.(Nu får Swiss Air lite reklam också. Det tycker jag de kan få.)

Det känns bra att vara tillbaka. Även om jag haft en underbart kul, härlig och skön vecka på alla sätt och vis så är det kul att komma hem och träffa sin familj. Även skoj att kunna glädja barnen med diverse "svenska smaker" i bagaget; Kexchoklad, Estrella Sour Cream and Onion chips, Ahlgrens bilar, lakrits, grillkrydda, tacokrydda och två paket äkta svensk Hot dog. Nu ska här bli fest.
Efter ett par dagar i Stockholm med tjejmiddag, shopping och myspys med mina föräldrar bar det av till Åre med hela First Card gänget. Det var verkligen jättekul att få träffa så många gamla kompisar igen. På bussresan upp till Åre underhölls vi av våra, som alltid, super professionella reseledare (Ola, Carlos, Mats, Leo, Elin och Karin) som visades bilder och läste högt ur gamla affärsplaner från tiden då det begav sig. Många av alla de fina orden vi då satt på pränt skulle hålla även idag.


I Åre väntade några underbara dagar på skidor. Vädrets makter var verkligen med oss den här gången. Jag har väl aldrig varit i Åre i februari månad då kabinbanan är i full gång och blåsten lyser med sin frånvaro. Solen tittade också fram både på fredagen och söndagen.


Det kändes som att vi som åkte utför var en minoritet den här gången. De flesta åkte längdskidor på Åresjön eller upp i Björnen. Kan det vara ett ålderstecken??!! (Ja att så många åkte läng vill säga.) Men den hypotesen höll inte värst länge. På Dippans After Ski bevisades att de gamla takterna satt kvar. För här var det livat, här var det glatt. Men öl och Jaegermeister, precis som förr. Kvällen avslutades med täljstensbiff och dans på Country Club fram åt nattkröken.


Lördagens skidåkning kändes tung. Tror säkert många håller med mig. Det krävdes både en fika på Fjällgården och en lång lunch på Bustamon för att kroppen skulle komma igång. När väl benen var i trim var det dags för after ski på Fjällgården. Många var vi som undrade varför Jonas kom så sent? Han får själv berätta vad som hände. Men Jonas, ett litet tips är att du sätter på dig en Recco sändare i byxorna nästa gång. Dagen avslutades med en utsökt middag på Skafferiet och sedan tidig läggdags, för oss som satsade på skidåkning vill säga. Hmmmm


Tidig uppgång och sedan ut i backen för två timmar härlig skidåkning. Tror de var den bästa skidåkningen på mycket länge. Jag längtar redan tillbaka.


Ett trött men glatt gäng anlände Sveavägen runt 22-tiden på söndag kväll.



Tusen tack för en otroligt rolig, härlig och minnesfull helg tillsammans med alla First Cardare.

Vi är många som ser fram emot nästa gång.

Från en betraktares ögon

Nej nu får de väl allt skärpa sig, SAS alltså! Vårt nordiska flygbolag som jag varit väldigt lojal. Men nu tycker jag de tappat i konkurrens. Inget nytt tycker säkert många.


Igår kom jag hem till Sverige för en vecka av intensivt minglande med familj, vänner och gamla jobbarkompisar. First Card firar 20 år och vår jubileumsresa går till Åre. Det ska bli så kul att träffa alla igen och uppleva gamla minnen.


Men åter till SAS. Jag var inbokad med Swiss Air från Dar es Salaam till Stockholm via Zurich. Den sista sträckan delar Swiss Air med SAS och de var SAS som opererade rutten just den här dagen. När jag bordade planet hälsades jag välkommen av glada och trevliga flygvärdinnor. Kul tänkte jag, känns nästan som att redan vara hemma. Efter ca 4 meter in i cabinen möts jag av en skylt på en av stolsraderna som säger något i stil med "Economy Extra". Förstår att de måste betyda en biljettklass billigare än Business Class men dyrare än vanlig ekonomi klass. Men just då slog det mig vad patetiskt det såg ut. På andra flygbolag ser man tydligt skillnad på klasserna genom att sätena är större och bredare och allt känns lite lyxigare. Inte på SAS. Här har alla samma stolsmått men man bygger virituella skiljedelare med hjälp av pappersskyltar eller som tidigare med flyttbara skynken. Har man inte råd med skynken längre?!


Min teori besannades när flygvärdinnan senare utannonserade kabinpersonalens stundande matvagn. I Business Class skulle det serveras en varm måltid utan kostnad. Samma sak i Economy Extra men då ingen varm måltid utan kaffe och smörgås. Vi som åkte vanlig economy class skulle få köpa våra smörgåsar och kaffe.


Precis där jag satt fick flygvärdinnan ta diskussionen med ett antal resenärer som klagade på SAS service ombord och tyckte det var konstigt att det inte var gratis. Bland annat en Schweizare som tyckte det var konstigt eftersom han trodde att han skulle åka Swiss Air och ombord på dessa flygningar är det ju gratis. Helt rätt analys tyckte flygvärdinnan men beklagade SAS prisstrategi och sa att hon dessvärre inte kunde göra något åt saken. Hon erkände att även kabinpersonalen var av samma åsikt, men vad har de att sätta emot besluten gjorda av "Huvudkontoret"?!

Ska jag vara ärlig så kändes detta som en sämre kopia av IKEA. Men där är i alla fall korven och drickan väldigt billig till skillnad från SAS där en vanlig burkläsk kostar 25 svenska kronor. Eller har SAS samma strategi som Statoil, dvs man tjänar inte pengar på bensinen utan på korven.

För mig personligen känns SAS strategi väldigt otydlig. Man har inte bestämt sig för om man fortsatt vill vara "The businessmen airline" eller flygbolaget för de många människorna. Å ena sidan konkurrerar man med Ryan Air och försöker likna dem genom diverse självservice tjänster, men utan att sänka grundpriset speciellt mycket, och tilläggsbetalning för ökad service. Å andra sidan ska man fortsatt vara flygbolaget som flyger nordiska affärsmän och kvinnor till olika destinationer runt om i världen. Jag tror SAS måste bestämma sig och våga hålla fast vid sin strategi. Att mitt ifrågasättande är berättigat kunde jag senare läsa i DI (som förövrigt delades ut gratis till oss flygresenärer). Där stod att läsa att SAS för sjätte kvartalet i rad visar röda siffror. Nu ska man permittera ytterligare personal och försöka vända en förlust till en vinst.

Om SAS vill överleva krävs förändring.

Kort uppdatering

Det kanske är på tiden att ge en kort uppdatering om Gustav, Filip och Clara. Det var ett tag sedans sist.

I morse sa Filip: - Mamma, vad tiden går fort. Det känns som veckorna bara springer iväg, helt plötsligt är det snart fredag igen. Och lite så känns det faktiskt. Tiden bara springer iväg.

Till helgen ska Gustav och Filip åka på något som heter ESP (Extended Student Programme) med skolan. De åker tidigt lördag morgon med buss upp till Arusha som ligger i norra Tanzania. Där ska de i en vecka gå något som heter "Crater higland trek". En helt fantastisk upplevelse säger de som gått den själv. Fantastiskt landskap. Besök i masai byar. Vattenfall. Även ett besök i Ngorongoro crater. De kommer att gå ca 1,7 - 2,7 mil per dag. Den här gången behöver de inte bära sina egna ryggsäckar, det kommer åsnorna att göra. Men en dagryggsäck med vatten och snacks får de bära själva. De kommer att bo i tält och äta utomhus av maten som deras kockar på resan lagar över öppen eld. 30 elever och 4 lärare kommer tillsammans utgöra denna expedition. Jag är sååååå avundsjuk. Bilden ovan får symbolisera lanskapet de kommer vandra igenom. (Bilden är tagen på vägen upp till Kilimanjaros topp förra året i februari).

Annars är det som vanligt högt tempo i skolan. Mycket läxor, prov och uppsatser. Gustav har precis lämnat in sitt Personal Project som bidragit till mer arbete än vanligt för honom. Under hela grade 10 har de jobbat med detta. Skapat en produkt som i Gustavs fall var en lärobok för barn i Tanzania om Recycling. Till detta en rapport om max 4000 ord. Oj vad han slet, in i det sista. Betyget för detta lär dröja då man kommer att skicka några elevers arbete till en bedömnings kommitté i England. Anledningen till detta är att man vill säkerställa jämn kvalitet i bedömningsprocessen.

Filip har upptäckt en ny sport nämligen surfing. I fredags när jag hämtade honom hos Kent (hans surfarkompis) sken han som en sol. Jäkligt kul men svårt, var ungefär beskrivingen jag fick när jag frågade. Den här veckan har det gått lite bättre och jag tror han kommer spendera många timmar på surfbrädan framöver. Det är när tidvattnet går in som vågorna är som högst. Och då kan man se många glada entusiaster på brädor utanför Coco Beach. Annars är det gym, fotboll, simning och tennis som gäller för de båda. Ja och så Yacht Clubben på fredagar och fester på lördagar.

Clara jobbar också på i skolan. Just nu har de ett tema som heter "Eat well, get well". Varje morgon, under 4 veckor, startas med ett work out pass eller löpning runt skolan. De forskar om mat och grönsaker och olika livsstilar. Vad man ska äta och vad man ska undvika. De experimenterar med olika frukt och grönsaksjuicer. Det är väldigt inspirerande och Clara ger oss lektioner varje kväll om olika saker. Bl a en övning för att ta bort oönskat "gäddhäng". För dig mamma, sa hon. Mrs Hightmiller (Claras fröken) har samma problem. Ha ha

Efter skolan går hon på fritids på nordiska skolan. Tre dagar i veckan simmar hon med Dar Swim Club. Hon träffar många kompisar, går på kalas och har sleep-over.