Veteraner

Vi börjar faktiskt känna oss som veteraner på det här stället nu. Efter snart två år har vi kommit in i livet i Afrika. Vi hittar runt något sånär. Vi vet hur saker och ting fungerar. Var man bäst handlar mat och grönsaker, dricksvatten, kläder och skor. Vart man ska åka på safari, sol och bad, dykning och vandring. Vi har egna erfarenheter av att äta malaria tabletter och att inte göra det. Vart man vänder sig om man har magbesvär, amöba eller andra tropiska sjukdomar. Och hur man i vissa lägen kan förebygga dessa sjukdomar. Vi vet hur det fungerar när man ansluter sig till Internet eller skaffar TV licens. Trafikskatter och andra försäkringar. Bankkontakter. Hur man beter sig om man skulle råka ut för en trafikolycka. Hur man hanterar korrupta trafikpoliser eller myndigheter. Och så vidare och så vidare

Detta blev uppenbart i söndags när vi hade en nyanländ familj på fika. De hade varit här i snart ett par månader och var fortfarande lite osäkra och hade inte riktigt aklimatiserat sig till livet i Dar. Var lugn, det tar längre tid än så. Faktiskt nästan ett år innan man helt kommit in i alla rutiner. Innan man känner att det här är vårt hem. Innan man fått vänner och känner att livet blir "som vanligt". Det är många nya intryck att smälta.


De var så gulliga när de kom. Vi bjöd på kladdkaka, glass och kanelbullar. Åhhh sa de. Vad gott med "svensk" kladdkaka. Vi har faktiskt inte börjat baka ännu. Vet inte var man hittar alla ingredienser och hur ugnen fungerar. Vi har en kock och det känns som man tränger sig på om man vill in i köket. Jag vet precis hur det känns i början. Innan man faktiskt inser att det här är vårt hem och det är inte jag som ska känna att jag stör. Vi bor ju i det här huset. Det måste ju faktiskt innebära att jag har företräde. Men bara att ha tjänstefolk i huset är ovant. I början tycker man det är lite pinsamt och man känner sig obekväm. Men man vänjer sig. Man vänjer sig vid allt.

Nu reagerar vi inte längre på saker som för två år sedan verkade helt konstiga. Fortfarande kan man bli irriterad när saker går fel men vi har absolut vant oss vid tempot. Saker tar tid, men tid är det enda man har gott om, så varför stressa. Människorna är oftast vänliga och trevliga. Undantag är dock Tanzaner i trafiken. Då växer hornen på dem i pannan. Fast i morse mötte jag den första "snälla" Tanzanen i bil. Han stannade bilen och släppte förbi mig när jag skulle åka ut från vår infart till huset. Jag blev helt förvånad och fick naturligtvis motor stopp. Men han log så snällt och vinkade fram mig.

Idag blir en bra dag, tänkte jag för mig själv.