Vårt liv som Expatriats

Jag säger som min gode vän Ola Swahn brukar säga, man tänker så bra när man springer. I morse (läs fredags morse) när jag var ute och sprang började jag reflektera över livet som "Expat". Om jag skulle beskriva det med ett ord skulle jag säga - BEHAGLIGT. Jag tror alla i familjen håller med mig även om det finns två sidor av myntet.

Det slog mig faktiskt också förra veckan när jag besökte Claras skola under International Day. Jag vet inte hur många gånger Clara sprang förbi den nordiska hörnan och vinkade glatt och ropade - Hej Mamma! Då insåg jag vad mycket hon uppskattade att jag var där i hennes skola. Även om det mestadels är jag som har tid för barnen, eftersom Claes jobbar mycket, så har vi mer tid för varandra när alla är lediga. Jag frågade även killarna häromdagen vad de tyckte om att ha Mamma hemma. De båda svarade - Skönt!!!!!! Det är kul att kunna ha tid att hjälpa till med läxor, prata om vad som hänt i skolan, om kompisar osv Man kommer varandra väldigt nära. Min egen utveckling är i olika roller såsom; Mamma, livskamrat, fru, vän, kompis, coach, logistik-chef, taxischaufför, inköpare. Ja listan kan bli oändligt lång.

Den som har den största utmaningen tror jag är Claes. Och anledningen till detta är skillnaden i affärskultur. Vi båda trodde inte skillnaden var så stor tills vi kom hit och upptäckte den i vardagen. Ett stort problem, men också en utmaning för Tanzania, är den utbredda korruptionen. Den finns över allt. Mycket av kulturen är uppbyggt kring detta. Det för naturligtvis med sig en massa negativa effekter. Finns det någon eller något system man kan utnyttja så ligger det inte långt borta för den enskilda individen att testa gränser. En godtrogen nordbo har först svårt att inse att det verkligen är så. Men man lär sig med tiden att hantera det på ett så diplomatiskt sätt som möjligt.

En annan skillnad är tempot. Jag har skrivit det förut; Pole Pole, Hamna Shida. Ur ett perspektiv väldigt behagligt men kanske inte alltid passande när man mäts utifrån svenska effektivitetsmått och krav på prestation. Alla förstår inte varför det är viktigt att korta ledtider och öka produktiviteten eller effektiviteten. Det finns ju en dag i morgon också! Så varför stressa?

Att träffa så många spännande och trevliga människor är kul. Jag tror aldrig vi haft ett så stort socialt nätverk. Man träffas under enkla former, går ut och äter, simmar, spelar golf, åker båt eller spelar tennis tillsammans. Man blir nästan som en enda stor familj. Alla är i samma situation och därför väldigt förstående och omhändertagande på något sätt. Bilden ovan är från Mikumi då vi var på safari tillsammans med familjen Eggert.

Medan vinterkyla och mörker sakta faller över Norden blir det ljusare och varmare här i Tanzania. Som ni förstår är det inte svårt att njuta av tillvaron då.

Claras födelsedag!

I går firades Claras födelsedag. Hela dagen. Det började med födelsedagssång och frukost på säng. Och en del paket förstås. Mest glad blev Clara för Sims spelet, telefonen och en afrikansk trumma. På skolan sjöng alla klasskompisar Happy Brithday och Clara bjöd på glass. På fritids var det dags igen. Nu bjöds det på kladdkaka och glass och alla barnen sjöng Ja må hon leva....



Dagen avslutades på en Italiensk restaurang med familjen. Men Clara hade nästan inte tid att äta för telefonen ringde hela tiden. Det var Sverige som ville gratulera!

FN dagen

The International Week

I fredags var det FN dagen och det firades med parad och utställning på Claras skola. Det var förvånande att se att "svenskolonin" var så stor. Jag hörde någon som sa att det är 22 svenska barn i IST Elementary School. Paraden gick genom hela skolan. Det var en helt fantastisk känsla att se alla barnen komma klädda i sina respektive länders olika kläder och andra symboler. Det var som "typ värsta OS paraden". Jag fick nästan gåshud över hela kroppen. Paraden avslutades i skolans gymnastiksal där firandet fortsatte med sång och dans från olika länder.

Förresten har man firat International week hela veckan på skolan. Många föräldrar har besökt sina barns klasser för att göra en lättsam presentation om hemlandet. Dessvärre missade jag denna möjlighet i Claras klass men ska komma till skolan den här veckan i stället.

Efter den gemensamma samlingen på morgonen kom barnen klassvis och besökte de olika nationerna som hade samlats ute på skolgården. "Nordic corner" delade med sig av traditioner såsom legobygge från Danmark, stövelkastning från Finland, våfflor från Norge och pepparkakor och kanelbullar från Sverige. Vi hade även dekorerat bordet med plastgran och halmbockar och en luciakrona för de som vill pröva. Nedan ser ni mig med luciakrona och solglasögon.

Även en bild på alla vi Mammor som ordnade det nordiska bordet. Ska tilläggas att det inte finns någon representation av våra Isländska vänner på skolan.

Vilken härlig avslutning på veckan!

Hakuna Matata

-"Welcome to the land of Hakuna Matata". Det var med de orden vår guide hälsade oss välkommen till Zanzibar. Den lilla paradis ön ca 50 km öster om Dar Es Salaam. Och Hakuna Matata följde oss genom hela vår resa. Alla var vänliga och trevliga och inte långt från ett leende på läpparna. Vi kunde verkligen känna att här fanns "Inga bekymmer". Lite konstigt att förstå med tanke på att Zanzibar har 75 % arbetslöshet.


Vår resa började lördag morgon kl 07.15 då Ferry Express avgick Dar Es Salaams hamn. Ca 2 timmar senare anlände vi Stone Town på Zanzibar. Här spenderade vi ett dygn. Efter en utsökt lunch på Top Restaurant på 236 Hurumzi Hotel, där vi för övrigt bodde, mötte vi vår guide för eftermiddagen. Han hette Streike och var en ung Zanzibar-kille med stort engagemang och intresse för sin Ö. Han såg ut som Eddy Murphy när han skrattade. Och skratta det gjorde han ofta, så ni kan tro att vi hade en kul eftermiddag tillsammans.

I Stone Town finns 56 moskeér. Helt otroligt då staden bara är två mil lång och 1 mil bred. 95% av befolkningen är muslimer så det kanske behövs. Tillsammans med Streike gick vi till fots runt i den gamla staden. Gränderna är små och trånga och det känns i vissa lägen som Gamla Stan i Stockholm. Men väl nere i området där grönsaks-/fisk- och kött-marknaden höll till så var det inget tvivel om att vi var på Zanzibar. Här kunde man hitta allt man behövde och lite till...
Lukten från fiskmarknaden doftade inte parfym om vi säger så. Då får ni själva lista ut hur det luktade. Den guidade turen avslutades vid den plats där "slav marknaden" höll till inpå sent 1800-tal. Stone Town var centrum för all slavhandel för Östra Afrika till 1873 då den avskaffades av Britterna.

Efter ett intressant dygn i Stone Town gick färden till Jambiani Beach, på Zanzibars östkust. Här väntade ett par dygn av absolut vila. Vi bodde vid beachen och hörde vågornas brus från Indiska Oceanen. Långt från kommersialism och västerländsk effektivitet. Här lever man verkligen "Hakuna Matata". Kilometerlånga stränder med kritvit sand, massor av snäckor och dessvärre en del skräp. Det är faktiskt någonting man förvånas över i Tanzania. Här skulle man verkligen behöva lära sig mer om sophantering och Re-cycling. Sammanfattningsvis kan man väl säga att boken är en bra vän när man ligger där i solstolen under bandan i skydd från solen. Här råder full avkoppling!

Nu är vi tillbaka i Dar Es Salaams och barnen har börjat i skolan och Claes är på jobbet. I morgon är det FN-dagen vilken kommer att firas på de båda skolorna. I Claras skola blir det parad och alla barnen får bära kläder och flaggor som representerar deras hemland. Paraden avslutas med en utställning där många länder är representerade. Vi nordiska länder har gått ihop om ett bord och kommer att ha frågetävling, lego-bygge och provsmakning av pepparkakor, kanelbullar och lakrits.

Hallå

Inser att jag ligger lite efter i bloggandet. Jag har inte skrivit något om Triathlon i Claras skola förra veckan. Här kommer en kort rapport.


Fredagen den 10 Oktober tävlade alla barn i IST Primary School i Triathlon. Det är en tävling som återkommer varje år och förväntningarna var stora även detta år. Clara hade hört mycket om tävlingen och var därför lite nervös på morgonen när hon vaknade. Alla barn i årskurs 2 tävlade klassvis. De äldre barnen på skolan tävlade också individuellt.


Första grenen var simning. Här räknades antal längder i bassängen samman som klassen gemensamt fick ihop på angiven tid. Clara simmade så fort att den lilla killen som bytte av henne knappt hann återhämta sig innan det var dax igen.


Gren nummer två var löpning. Man hade gjort upp en hinderbana som alla sprang. Och även här räknades klassens antal rundor i hinderbanan samman. Hinderbanan var placerad under tak i skydd från solen. Det var tur det för precis som alla andra dagar flödade solen från en klarblå himmel. Svettigt värre, med andra ord. Den tredje och sista grenen var cykling. Man hade markerat en cykelbana ute på fotbollsplanen. De cyklade så snabbt att vi åskådare blev alldeles snurriga i huvudet.

Det var ett gäng mycket glada och nöjda deltagare som tog plats i den stora sporthallen efter alla deltävlingar. Claras klass "Curious Caterpillar" fick ihop mest antal rundor i hinderbanan och vann därmed deltävling - Löpning.

Vill meddela att redaktionen åker till Zanzibar några dagar varför det kommer vara tyst på bloggen ett tag. Vi är åter på "kontoret" tisdag kväll.



Med önskan om en trevlig helg!
Nyqvistarna

Ps Vi får tacka för paketen som just i denna timme anlände Dar Es Salaam. Vi skrattade gott åt de små poliskonstaplarna. Den minsta konstapelns Björn Borg kalsonger satt som en "smäck". Ds

Höstlov

Den här veckan har barnen höstlov från skolan. En välbehövlig vila för alla. Det är slitsamt att gå upp tidigt på mornarna. Ledigheten inleddes med några fantastiska dagar i Mikumi National Park tillsammans med familjen Eggert. Familjen Eggert består av Ulla, min kiswahili-kompis, Håkan, Oskar och Albin. Vi har haft jättekul tillsammans och sett massor av djur. Faktiskt de flesta djur man vill se när man åker på Safari.

Vi åkte tidigt i söndags morse och anlände Mikumi Wildlife Camp vid lunchtid. Därefter avnjöt vi en efterlängtad lunch med utsikt över steppen. Precis intill Lodgen fanns två vattenhål som var mycket välbesökta av elefanter, bufflar, babianer och andra djur. Det var en fantstisk känsla att sitta så nära djuren när de vandrade runt i det fria.

Som en erfaren safariresenär vet man ju att man inte ser några djur mitt på dagen så första turen tillsammans med vår guide startade på eftermiddagen. Redan första dagen såg vi bl a giraffer, elefanter, krockodiler, flodhästar, antiloper, bufflar, zebror och massor av vackra fåglar. Gissa om kameran gick varm den eftermiddagen. Så varm att batteriet nästan tog slut. Och som de "vana" safariresenärerna vi är så glömde vi naturligtvis laddaren till kameran hemma. Vilket antiklimax!!!!! Resterande del av resen fick fotograferingen ske med ransonering med tanke på den låga batterinivån.

Safaritur nummer två startade redan kl 06.00 morgonen därpå. Med en skiva vitt bröd och lite kaffe/tea i magen hoppade vi glatt in i bilarna och drog ut på steppen igen. Mycket förväntansfulla. Ett Lejon vore ju kul att få skåda, tyckte vi alla. Och där gick han. Ensam lunkade han fram på grusvägen, inte alls stressad över att få två fullproppade bilar som åskådare. Vi lyckades även hitta ytterligare en lejonhane med två honor innan vi for hem.

Förutom allt snack kring djuren vi såg så pratade barnen myket om språkskillnader mellan stockholmska och göteborgska. (Det bör tilläggas att familjen Eggert kommer från Göteborg). De skrattade gott åt på vilket sätt man uttalade KEX och TISDAG i Göteborg. Vet inte hur det kom sig men under den mest interlektuella delen av diskussionen kring dialekter så fick Claes ett nytt namn "Käcke-Benny". Det fick han mycket med anledning av sin fina skönsång han förärar barnen med tidigt på morgonen. Gärna så där klockan 07.30 en lördagmorgon då man hellre vill sova. Sången han sjunger då är "God morgon, god morgon. Hör fåglar sjunga glatt ....."

Med de orden säger jag God Natt!

Man vet ju aldrig när man blir väckt i morgon......

Idag är det födelsedag!!!!

Idag fyller Filip 14 år. Det har vi firat med frukost på sängen och paket. Senare idag blir det kladdkaka. Eftersom inte ICA finns här nere kan vi inte köpa "skinn". Så det blir ingen tårta med skinn på. Men kladdkakan kommer att prydas med massor av frukt i stället, annanas, hallon, melon och kanske andra goda frukter. Ja också lite grädde förstås. I kväll ska vi gå ut och äta på en japansk restaurang, Osaka, tillsammans med lite vänner. Jag säger som min kompis Ulla brukar säga, har man ingen familj så får man väl låna en. Och idag passar det uttrycket bra. Visst hade det varit roligt om alla kusiner, mor och farföräldrar, mostrar och fastrar och andra kompisar hade varit här, men det ska bli väldigt trevligt ändå. Vi blir 14 stycken.



Vi vet att det är några paket på väg men de har inte kommit ännu. Så vi får säkert anledning att fira födelsedag ännu några gånger.



I morgon bär det av till Mikumi National Park. Det ska bli jättekul tycker vi alla. Vi hoppas naturligtvis på att få se de "big five" men säker kan man ju aldrig vara.

Nu har jag försökt att publicera en bild på Filip hela dagen men det har inte fungerat. När Internet tillåter så kommer det en bild på Filip.

Tutaonana wiki kesho!

Principle Coffee Morning!

En gång i månaden bjuder Rektor på Secondary School in alla föräldrar till en informell informationsträff på skolan. Morgonens frukostmöte handlade bl a om hur vi föräldrar kan stötta våra barn i syfte att underlätta deras skolarbete. Det blev då ännu tydligare för mig vilka skillnader det är på den svenska skolan jämfört med en internationell skola. Nu bör jag tillägga att jag inte är fullt insatt i det svenska skolsystemet utan bygger mina jämförelser utifrån egna erfarenheter.





IST följer en internationell skolplan som heter MYP (Middle Year Programme). För Elementary School heter planen PYP. IST mål är att vara bland de främsta skolorna i hela världen. Nästa år, under vårterminen, kommer en internationell delegation för att revidera IST så att de följer MYP/PYP. Det finns därför ett team av lärare på skolan som har till ansvar att utveckla och följa upp skolan enligt MYP´s och PYP´s läroplan.





Det som jag ser som de främsta skillnaderna är pedagogik och omfattning. Gustavs kommentar till olikheterna var att den svenska skolan fokuserar på "nuet" och den internationella skolan på framtiden, dvs universitetstudier och arbetslivet. En ganska bra beskrivning tycker jag. Därför är det viktigt att barnen utvecklar rätt studieteknik redan i tidig ålder. Detta genom att organisera sitt arbete på ett rationellt och logiskt sätt. De utbildas i att använda sina kunskaper både praktiskt och teoretiskt.



För att ge ett exempel inom Matematiken så ska eleven kunna lösa en praktisk uppgift i det dagliga livet med hjälp av en matematisk formel. Vissa uppgifter Clara har med sig hem är även de svåra att förstå. Naturligtvis lägger språket en ytterligare dimension till svårhets graden men uppgifterna är inte alltid helt lätta att lösa. För ett par veckor sedan fick jag ringa runt till ett par engelsktalande föräldrar för att kunna lösa en uppgift Clara hade i läxa . Vi kunde till slut lösa uppgiften med gemensamma krafter.

Studietempot är också mycket högre än i Sverige. I 8:e klass förväntas alla elever lägga ned minst 1 till 2 timmar varje dag utanför skolan och i 9:e klass minst 2 till 3 timmar varje dag. En elev på gymnasienivå förväntas lägga ner lika mycket tid utanför skolan som i skolan. Kraven är alltså mycket höga på varje elev.




Skolåret är uppdelat i 4 terminer och i idag är det sista dagen i "Term 1". Gustav och Filip har fått sina "Term Reports". Rapporten är skriftlig och betyg sätts utifrån Prestation och Delaktighet. Inför varje slutbetyg genomgår alla elever skriftliga prov dvs graduation tests. Vi fick lära oss idag att alla elever måste spara alla anteckningar och prov från tidigare år då dessa kommer till användning inför "Graduation".





Innan jag avslutar vill jag bara dela med mig av en väderreflektion jag gjorde i morse då jag var ute och sprang. I Tanzania börjar det gå mot sommar. Och då menar jag väldigt mycket sommar. Värmen stiger till över 30 grader samtidigt som luftfuktigheten är mycket hög, säkert över 80%. När jag springer brukar jag alltid hålla om mina tummar. Ja i stället för en sten i handen eller dylikt, så att jag inte får håll. Det knepet har jag lärt mig av någon för länge sedan. Men i morse kunde jag inte hålla om mina tummar. Det var så varmt att svetten i handen gjorde mina tummar skrumpna som russin. Som de brukar bli när man badat för länge. Den känslan var helt ny för mig.




Jag hoppas att helgens väder låter solen lysa över norden. Det finns inget som går upp mot en klar och solig höstdag.

Swimming Gala at IST Elementary School

Hej

Då var det dags för årets första simtävling för Clara i skolans simlag. Fyra skolor tävlade mot varandra; Franska skolan, HOPAC, DIA och IST. (Ursäkta min okunskap men jag vet inte vad alla förkortningar står för. IST vet jag naturligtvis vad det står för, International School of Tagnyanika). Barn från 2:a till 5:e klass ställde upp i tävlingen. Clara ställde upp i tre grenar, 25 meter frisim, 25 meter ryggsim och lagstafetten 4 x 25 meter. Det var mycket nervöst innan tävlingen kan jag tala om.

-Tänk om jag inte förstår vad de säger, sa Clara? -Tänk om jag simmar fel? All nervositet försvann så fort tävligen började.

Tävlingen inramades av solens varma strålar och en fantastisk hög stämning på läktaren. Där jag och alla andra Mammor och några enstaka Pappor satt. Ja, det var ju mest mammor som hade tid att bevittna det stundande evenemanget.

Det var en mycket nöjd och glad Clara som satt i bilen hem.

Vandring i Morogoro

Hemkomna från en vandringsutflykt i Morogoro tillsammans med familjen Walter. Morogoro är en stad som ligger ca 3 timmars bilresa från Dar Es Salaam, vid foten av Uluguru bergen. Vi passade på att ge oss iväg ett par dagar då skola och arbeten var stängda på grund av Eid el Fitr. En helgdag som firas av muslimerna då fastemånaden är till ända.

Färden gick genom Dar Es Salaams hektiska folkliv till lugnet ute på landet. Väl uppe i bergen passerade vi småbyar där folket bor i små hyddor utan vatten eller el. Det är som att gå tillbaka hundra år i tiden. En liten flicka vi mötte hade en smutsig och trasig klänning på sig. Clara kunde inte riktigt förstå att det förmodligen var det enda klädesplagg hon ägde. Skor på fötterna är det endast ett fåtal barn som har. Maten lagas över öppen eld och kläder tvättas för hand av kvinnor och barn. Men är det inte lustigt, mitt i den lilla byn ser man en skylt med Coca-cola. Vi såg också en liten kille som bar en back med Cola och Fanta på huvudet, upp för den långa och branta backen. Cola är lika billigt som vatten, så varför dricka vatten när man kan dricka Cola.....?

Vi stannade i Morogoro i två dagar och hann därför med två olika vandringsleder. John från Chilunga Cultural Tourism office var vår guide i två dagar. Han var även en otroligt duktig coach. Utan honom hade nog inte Clara och Tess haft så roligt som de hade. Dag två vandrade vi "Morning Side" turen som tog oss ca 5 timmar att vandra. Färden gick upp till ett hus som byggdes av tyskar redan 1911. Då användes det som pensionat. Idag var det förfallet och ägdes av ett universitet som kommer dit någon gång ibland för att göra fältstudier. Men huset låg väldigt vackert med en imponerande utsikt över Morogoro.

Vi alla njöt av naturen, lugnet och det trevliga sällskapet.

Hit åker vi gärna igen!!!!