Leka jobb!?

Den här veckan är första gången på väldigt länge som jag faktiskt känner lite stress. Fast positiv stress ska jag tillägga. Efter en lång period av träning, shopping, träffa kompisar och ibland bara flyta runt har jag nu fullt upp med diverse projekt. Och det känns väldigt stimulerande måste jag säga.

Att flytta från Sverige med fast anställning, trygghet, rutiner, vänner och familj innebar en stor förändring. Inte bara för mig själv utan för hela familjen. Men just nu tänker jag faktiskt bara beskriva min egen situation.

Initialt kände jag en stor njutning av att få lämna det hektiska livet där hemma. Att äntligen få tid för familjen och mig själv. Att kunna få möjlighet att vara med på olika evenemang i skolan, vara en del i barnens läxarbete eller kanske bara njuta av egen tid. Det kändes otroligt lyxigt att få slå av på takten ett tag och bara njuta av livet.

Efter ett par månader gick jag in i en fas av frustration. Är det så här det ska vara?! Jag kände mig inte viktig, eller rättare sagt jag tyckte att familjen tog mig för givet. Jag skulle alltid ställa upp för andra, hjälpa till, lyssna eller vad det nu kunde vara. Ett arbete som aldrig tog slut, jag jobbade 24/7/365. För mycket "Mamma-service" som min kompis Ulla brukar säga. Och då var det bara att slå av på servicenivån. En ren självbevarelsedrift för att visa familjen vad jag faktiskt betydde och kanske för att få lite erkännande och uppskattning.

Nu har jag kommit in i en fas av kontroll. I alla fall känns det så just nu. Med kontroll menar jag möjligheten att själv bestämma hur mycket jag vill vara mamma och hemmafru och samtidigt engagera mig i projekt som både är stimulerande och utvecklande. Balans i tillvaron kanske någon skulle uttryck det. För egen del mår jag bäst när jag har lite för mycket att göra. Så det gäller att hålla det på den här nivån och inte tillåta det att bli för mycket.

För egen del har jag plockat upp kiswahilin igen. Tar lektioner 2 gånger i veckan tillsammans med ett gäng damer med olika nationaliteter. Förutom vidareutveckling av min kiswahili hoppas jag på att kunna utveckla min engelska också. Jag har också fått möjlighet att hjälpa till på ett nystartat företag här i Dar es Salaam med projektadministration och uppföljning. Inledningsvis har det rört sig om några timmar i veckan men det kan bli lite mer fram till lanseringen av deras produkter senare i vår. Både roligt och tillfredställande att få lägga shortsen åt sidan några timmar för att ta på sig något "finare" och gå iväg till jobbet.

Senaste veckorna har jag också engagerats av svenska ambassaden som koordinator för kommande Nordic Sports Days i Tanzania. Som ni förstår gäller det Sveriges heder, så jag kunde inte låta bli. De ärofyllda spelen går av stapeln den 1-2 maj här i Dar es Salaam. Det kommer att bli en hård kamp i fotboll, vollyboll, simning, tennis och löpning mellan norrmän, finnar, danskar och svenskar. Vinnaren i denna ärofyllda tävling får ett vandringspris i form av en giraff. Svenskarna har gjort bra ifrån sig tidigare år men tappade vandringspriset till norrmännen förra året. Så nu gäller det att vinna...... och ha roligt.



Öka farten sista kvarten, Sverige, Sverige, Sverige!