Gott Nytt År!

Efter några sköna dagar på Zanzibar tillsammans med familjen Guditz är det nu dags att åka hem till Sverige. I kväll kl 23.50 bär det av. Det ska bli väldigt kul och gott. De senaste dagarna har vi drömt om olika maträtter vi ska äta när vi kommer hem. Korv med bröd (Clara), kebab (Gustav och Filip), Mc Donalds (Alla), skinka, prinskorv, sill och potatis, lax osv osv

Vi har även en lång "Sverige lista" med noteringar om saker som ska inhandlas. För att sedan släpas över halva jordklotet tillbaka till Dar Es Salaam. Det dröjer ju ett halvår innan vi är tillbaka i Sverige igen, så det är bäst att bunkra upp.

Gott Nytt År!

Lotta, Claes, Gustav, Filip och Clara

God Jul & Gott Nytt År

Igår var det lilla Julafton. Och tänk, det kom en lite nisse och hälsade på. Hon hade väldigt många fina paket med sig. Gustav, Filip och Clara hälsar och tackar så väldigt mycket till alla i tomteverkstan. Jag tror aldrig de blivit så glada för några julklappar tidigare. "Äkta svenska produkter" var länge sedan de fick uppleva.

I eftermiddag åker vi till Zanzibar och vill därför önska alla en riktigt God Jul.

Ps Jag kan hälsa från familjen Guditz att Calle är på bättringsväg. Febern börjar gå ned och det är konstaterat att det inte är malaria. Skönt Ds

Jullov/sommarlov ?!

Det känns mer som sommarlov när vi tittar ut genom fönstret och ser solen skina och fåglarna kvittra. Men enligt kalendern så är det jullov.

I fredags slutade barnen skolan för den här terminen. De börjar igen den 13 januari. Ett långt och härligt jullov ligger alltså framför dem. I Claras skola hade de en gemensam samling för alla barn, lärare och föräldrar för att fira den stundande ledigheten. Det var sång och dans uppvisning och Rektorn läste en juldikt. Sista uppträdandet framfördes av några Tanzaniska lärare på skolan som sjöng och spelade afrikansk musik. Mycket medryckande så det hela slutade med att alla elever, lärare och föräldrar ställde sig upp och började dansa till de afrikanske rytmerna. Ni må tro att det "rockade fett" i den stora gymnastiksalen.

Det är verkligen en upplevelse att få vara en del av en internationell skola. Mångfald är skolans stolthet och framhävs i alla lägen. Tänk vad mycket vi får vi får lära oss om andra kulturer.

Barnen har jobbat hårt och helt anpassat sig till skolan. Över förväntan måste jag säga. De har fått många kompisar och livet här är nu vardag. Efter varje termin får alla elever skriftliga utvärderingar som beskriver vad de uppnått under terminen, hur väl de deltagit i respektive ämne och potentiella utvecklingsområden inför kommande termin. Mycket professionellt och värdefullt både för elev och föräldrar.

Det är måndag morgon och vi har vinkat av familjen Guditz som åkte till Zanzibar. De stannar först en natt i Stone Town för att sedan åka upp till norra Zanzibar där vi tillsammans ska fira jul. Vi övriga åker i morgon eftermiddag. Dessvärre blev Calle sjuk med hög feber i går kväll. Vi får hoppas att han snart kryar på sig. Våra planer är att åka ut och simma med delfiner och snorkla på julafton.

I kväll ska vi ha lilla julafton hemma hos familjen Nyqvist. Vi har julpyntat så gott det går med tomtar och juldukar. En liten plastgran gör ett desperat försök att sprida julkänsla i den annars så somriga omgivningen. Julmaten får nog vänta till vi kommer hem till Sverige. Det är svårt att få tag på sill och Janssons frestelse i Afrika. Men julklapparna som flugits ner från Sverige med Cilla och Janne ska delas ut. Kanske av någon nordisk tomtenisse.....

Efter en utvilande julhelg på Zanzibar flyger vi sedan hem till Sverige för att fira nyår och träffa familj och vänner. Vi flyger via Amsterdam till Stockholm den 29 december och stannar till den 12 januari. Det ska bli kul att träffa alla och förhoppningsvis känna lite kyla och njuta av den svenska ordningen.

Vi vill önska er alla en riktigt God Jul och Gott Nytt År!

Med önskan om ett snart återseende.

Claes, Lotta, Gustav Filip och Clara

Hapo Zamani za Kale

Det var en gång......









Vi har för en stund sedan kommit hem från en otroligt professionell föreställning i Claras skola. En föreställning som framfördes av alla elever i grade 2 på IST Elementary School. Jag gissar att det var ca 60 barn som deltog och alla var fantastiskt duktiga.


Föräldrar, syskon och lärare hade bjudits in för att vara med och fira Tanzania ! Föreställningen bjöd på sköna rytmer från afrikanska trummor, Ngoma danser, teater och sång. De hela inleddes med att alla sjöng den Tanzaniska nationalsången.



Nu kunde föreställningen börja. Hapo Zamani za Kale.......

Claras saga handlade om en bonde som var ute och gick. Han var väldigt hungrig och vandrade genom flera byar där han erbjöds potatis, bananer och glass. Varje gång han blev bjuden på någon av dessa mumsbitar såg han i horisonten någonting som var ännu bättre och godare, varför han vandrade vidare. Det slutade med att han kom hem till sin by igen utan att ha ätit någonting. Ingen i byn trodde på hans berättelse om alla goda maträtter han gått miste om. Budskapet i sagan var att inte vänta på ett bättre tillfälle, för du kan snabbt förlora allt.
Alla elever i klassen hade minst en replik, vilka framfördes högt och tydligt i någon av scenens mikrofoner.


Att de hade tränat länge och intensivt för att lära sig alla sånger, danser och repliker märktes väl. Som ni ser på bilderna har de även låtit sy upp kläder till alla barnen. Kläder som de sedan har fått ta med sig hem. Kanske blir det Claras nyårsdräkt. Jag kan tillägga att den såg fantastiskt fin ut när hon viftade på höfterna till de afrikanska rytmerna. Oj vad det svängde!

På bilden ovan ser ni Clara och Albin. Visst är de fina!!!!!!

Idag duggar inläggen tätt. Jag har lite problem med att publicera bilder så jag får skapa ett nytt inlägg per bild. Ville ändå visa en bild på våra gäster. Här sitter vi och väntar på att maten ska serveras på en lokal liten krog, Barberque House. Dessvärre syns inte alla på bilden men det kommer fler bilder en annan dag.

Luciafirande i Tanzania

Så här stämningsfullt firade vi lucia i Tanzania. Clara står längst till höger på bilden, bredvid tomtarna. Ca 200 gäster var inbjudna till det svenska residenset för att lyssna på vackra lucia sånger och för att äta pepparkakor, lussebullar och dricka glögg. Mer stämningsfullt än så här kan det inte bli.

Men ljuset kom till Tanzania redan kvällen innan. Då anlände nämligen våra kära vänner, familjen Guditz, till Dar es Salaam. De anlände sent på kvällen, så mörkret låg tungt över himmelen. Att ljuset var ovant för långväga gäster från norden kunde vi bevittna morgonen därpå. Var och en av våra gäster kisade mot solen, satt handen för ögonen och sa - Oj vad det är ljust.... Men de vande sig till slut.

African moment

Jag vill understryka att Tanzania är ett underbart land med vänliga och trevliga människor. Landet där solen alltid skiner och havet alltid är badkarsvarmt.

Men ibland märks kulturskillnaderna! Och det är då man får ett "African moment".

Det hände idag. På förmiddagen hade jag varit ute och seglat Laser med Sofie och de andra tjejerna/damerna i Laser sektionen utanför Yatch Clubben. En underbar förmiddag helt enkelt. Jag var på utmärkt humör och njöt av livet. Tills allt började krångla.

Efter att ha hämtat alla barnen från skolan drog Gustav och jag iväg till ett litet shopping centrum för att inhandla ett par nya basketskor inför morgondagens resa till Moshi. (Gustav och Filip ska dit på tävlingar med IST. Fotboll, basket och simning).

Visst fanns det basket skor. Men alla modeller i storlek 44. Men hallå, har alla män i Tanzania storlek 44 i skor??? Eller?????

Bara att gilla läget. Iväg till nästa butik. Även där hittade vi basketskor i storlek 44. Efter mycket provande, och tålamod, hittade vi ett par som "passade perfekt". Ja de var tvungna att passa, annars skulle Gustav inte få några skor till Moshi.

Jag kan också tillägga att detta fenomen hände förra veckan när Filip och jag skulle köpa nya fotbollskor till honom. Vi var runt i ett flertal butiker och alla kunde erbjuda fotbollskor, i storlek 44. Jag började känna igen situationen.

- Perfekt sa jag ändå. Låt mig bara springa ner till uttagsautomaten och hämta ut lite pengar. (Här betalar man ju inte med kort som bekant). Och nu började nästa jakt. På pengar!!!!!!!!!


Efter många kilometrar på dåliga vägar, hektisk trafik och 5 icke fungerande uttagsautomater, hittar jag slutligen en bankomat som fungerar. Då var det bara att åka tillbaka till butiken och betala för skorna.

På vägen hem var jag även tvungen att handla snacks till killarnas långa bussresa i morgon och samtidigt hämta Clara på fritids.

När jag äntligen kom hem var jag helt slut. Då ser jag att hantverkarna, som hjälper oss att fixa badrummet, hängt upp den nya spegeln nästan ända uppe i taket. Clara når nätt och jämt upp med näsan över nedersta ramkanten på spegeln. -Dessutom har de repat glaset i spegeln...

Det blev för mycket för mig. Det är i sådana tillfällen man längtar till ordning och reda.

I natt kommer i alla fall jag att Sova Gott.

God Natt

Om jag var ung...

.... skulle jag också vilja gå i en internationell skola i Afrika.




Idag fick Gustav besked om att han blev uttagen till skolans Kilimanjaro-expedition som ska försöka bestiga "Killi" i april. Det har varit 60 stycken som varit med och tränat och han blev en av 20 lyckligt lottade studenter. Visst kommer det att kosta en slant, men tänkt vilken upplevelse. Vi håller tummarna för att han kommer ända upp till toppen. Höjdskillnaden är den största utmaningen, har jag hört. Även vädret kan försvåra expeditionen. Inte nog med det, i februari ska han till Zanzibar en vecka med skolan. Då kommer han att få ta dykcertifikat, PADI.


Inte hade vi något liknande på schemat när jag var ung. Tacka vet jag utflykten till Skansen eller en promenad i skogen.

Julrusch?

Vad är det? Igår kväll var jag ute med några tjejkompisar och det slog mig då att julen var nära förestående. När vi alla skulle skiljas för kvällen så var det en som sa -God jul och gott nytt år!! Oj oj oj tänkt jag. Snart är det verkligen jul. Det som känns så långt bort.... här är det fortfarande sommar.

Den enda rusch jag känner är väl att det är lite fler aktiviteter än vanligt. Igår kväll var det sång och musik uppvisning på killarnas skola. Underhållningen var av varierande kvalitet kan jag ärligt säga. Men Gustav och Filips uppträdande var naturligtvis av "världsklass". Den 17;e december har Claras klass bjudit in till dans uppvisning. Det blir Ngoma danser. Vet inte riktigt vad det är för något men det låter spännande. Vi har fått sett lite smakprov här hemma. Man viftar med rumpan både hit och dit och sjunger sånger på kiswahili.

Många av våra vänner åker hem i jul eller far iväg på andra spännande resor. När skolan slutar den 19:e december kommer det säkert att bli tomt på den lilla halvön. Själva kommer vi att fira jul på Zanzibar med familjen Guditz. Vi har bokat in oss på ett hotell på nordvästra sidan av ön där vi ska njuta av livet och umgänget i största allmänhet. Det blir säkert några utflykter också som att simma med delfiner, en kryddtur och snorkling.

Nu väntar en skön lång helg. Alla är lediga även på måndag och tisdag. På måndag firas en muslimsk högtid Idd El Hajj och på tisdag är det Independence Day. Vi får se vad vi hittar på. Själv hoppas jag på en utflykt till någon skön beach......

Gäst-blogg

Hemma igen!

Det här inlägget var tänkt som en gästblogg när vi var kvar i Tanzania. Det blev dock strul med Internet så vi tar det nu istället.

Tillbaka i vintermörkret kan vi se tillbaka på 24 dagars fantastisk vistelse i Tanzania. Resan startade den 6 november med flyg till Kilimanjaro. Därefter följde en veckas safari i jeepar på skumpiga vägar då vi färdades runt i Tarangire, Lake Manyara, Ngorongoro och avslutningsvis Serengeti. En helt fantastisk resa då vi såg alla de djur vi bara kunnat drömma om. Vi flög också luftballong över Serengetisavannen då solen just gått upp. Det var magiskt!

Därefter flög vi till Zanzibar där stränderna verkligen är vita. Vi badade, solade, snorklade, besökte Stenstaden och bara kopplade av. Den 24:e åkte vi tillbaka till fastlandet och Dar Es Salaam för den sista anhalten och ett besök hos familjen Nyqvist.

Gissa om vi var nyfikna på hur de har det i det nya landet! Vi kan meddela att de bor helt fantastiskt i ett fint hus med en stor tomt där det växer bananer och papaya och med en härlig pool. Barnen visade oss den internationella skolan och det är mycket imponerande att höra hur studierna planeras. Något för våra skolor att ta efter! De har alla tre fått kompisar och har mycket aktiviteter och läxläsning på fritiden. Claes var oturligt nog på tjänsteresa till Sydafrika men vi fick träffa honom första kvällen och sista dygnet då vi gjorde en rundtur med bil i Dar Es Saalam. Lotta slutligen fungerar som familjens centrala punkt. Barnen ska skjutsas och hämtas till skolor, kompisar och olika aktiviteter. (Det är inte att tänka på att de ska gå eller cykla med tanke på olycksrisken. Det räcker att man kan köra framåt och backa för att det ska anses att man kan köra bil i trafiken.) Hon har gjort ett imponerande arbete för att skapa ett fungerande hem och en bra vardagstillvaro för hela familjen i ett land som är så annorlunda vårt. Bara att handla mat är ett mindre företag med besök i otaliga butiker för att inhandla det som behövs. Hon skjutsade glatt runt oss till olika försäljningar av hantverk vilket vi (läs China) uppskattade mycket. Vi stötte här och var på andra skandinaver som bor tillfälligt i landet och kunde se att de har fått ett fint fungerande nätverk med trevliga vänner.

Avslutningsvis kan vi konstatera att de har det mycket bra därnere även om längtan kan bli svår ibland efter McDonald’s och ICA Viksjö!!!

Tack Lotta, Claes, Gustav, Filip och Clara för att vi fick se hur ni har det, vi kände oss verkligen välkomna och hemma hos er. Ni gjorde avslutningen på vår resa till ett mycket fint minne.

Kramar från China och Björn

I går såg vi en helt fantastisk bild på himlen. Det var Venus och Jupiter på vardera sida om månen. Tydligen händer det en gång på 1000 år. Det var verkligen jättehäftigt!!!!! I övrigt var det alldeles svart på himlen, inte många stjärnor lyste.

Några har frågat om vi har julstämning här nere. Inte mycket kan jag säga. Vi försöker så gott vi kan med lite adventljusstakar och stjärnor. Men det är svårt att hitta den riktiga julstämningen när solen skiner och det är över 30 grader varmt. Men det gör inte så mycket. Vi trivs bra ändå. På söndagarna tränar alla svenska barn inför Lucia. Traditionsenligt ska Lucia firas på det svenska residenset inför ca 200 gäster. Så ni förtår att de ligger i hårdträning.