Clara 2B - Minibeast presentation

Idag har Clara haft sin första presentation på engelska inför alla klasskompisar i grade 2 och tillhörande föräldrar. Sedan skolstarten har alla barnen i klass 2 jobbat med tema "Minibeast". Claras klass har haft en larv i klassrummet som de följt utvecklingen på under tiden. Alla barn har dessutom tilldelats ett specifikt djur som de i mindre grupper letat information om. Idag var det presentation inför alla kompisar och föräldrar. Claras grupp hade presentation om "Butterfly".

Efter presentationen frågade presentatörerna om någon i publiken hade några kommentarer. De barn som ville fick då ge positiv feedback tillbaka till presentatörerna. Och jag kan intyga att lovorden var många och applåderna starka.

På bilden ser ni Clara i spänd förväntan inför sitt första framträdande. Alla barnen hade på sig en specialdesignad T-shirt som Albin tecknat. Albin är också ny i IST och kommer från Göteborg. Han var mycket stolt och hedrad och fick förstås ta emot publikens applåder.

Hej

Ja då var vi hemma igen. Efter ett roligt äventyr i Sydafrika. Först Sun City i två dagar tillsammans med en jobbarkompis till Claes och hans familj. Ett helt otroligt ställe. Det kändes nästan som vi kommit till ett sagoland. Där fanns stora palats, kasinon, konstgjorda sjöar, golfbana och ett helt fantastiskt vattenland. Underhållning på hög nivå för alla åldrar!

På söndag eftermiddag åkte vi tillbaka till Johannesburg där vi spenderade två nätter. De delar av Johannesburg vi såg var väldigt fina. Det vill säga de bostadsområden och shopping-malls vi besökte. Det kändes nästan som att komma till Europa i vissa avseenden. Förutom kåkstäderna som ligger uppe på kullarna runt staden naturligtvis. Vi körde förbi en kåkstad som tydligen är helt ok att besöka...dagtid. Men det finns delar av vissa kåkstäder som polisen inte ens kör in i. Sammanfattningsvis kan vi säga att det kändes som om vi skulle kunna bo där utan några som helst problem.

Just nu är det vår i Sydafrika och det var lite kyligt om kvällar och nätter. På morgonen när vi skulle flyga hem kom det rök ur munnen när vi andades. Det kändes väldigt ovant och väldigt kallt. Tänk vad kroppen vänjer sig vid värmen. Väl hemma i Tanzania så var bastuvärmen tillbaka. Nu går det mot sommar och det blir varmare och varmare samtidigt som luftfuktigheten ökar.

Nästa veckas utflykt går till Morogoro där vi ska ut och vandra i bergen tillsammans med familjen Walter. Det ser vi fram emot. Men först en helg hemma i Dar es Salaam under en varm sol!

Förväntansfulla

Hej



Idag är det fredag och vi ska snart åka till Johannesburg i Sydafrika. Claes ska på ett möte på måndag, så vi passar på att ta en minisemester hela familjen. Vi startar med en vistelse på Sun City tillsammans med en jobbarkompis från Sydafrika och hans familj. Vad jag har hört så ska det vara ett häftigt ställe där man kan göra i princip allt. Vattenland, minisafari, golfbana, köra fyrhjulingar osv osv. Men vi får väl berätta mer när vi kommer tillbaka.



Efter helgen åker vi till Claes chef och bor hos honom och hans fru till tisdag, då vi flyger hem igen. Som ni förtstår så är vi alla förväntansfulla. Inte bara på helgens äventyr utan även på den kommande "SHOPPINGEN". Vi har nämligen lovat barnen att köpa en till dator (eller två). Att bara ha en dator i familjen är inte hållbart längre.



Killarna har som jag skrivit förut mycket läxor. Läxorna är i form av projekt och kräver skriftliga rapporter. Och här förväntas alla dokumentera i word, power point eller excel. Så just nu har vi ett avancerat kösystem med förtursregler. Gustav och Filip pluggar även svenska via Sofia Distans. De har varsin lärare som de skickar sina inlämningsuppgifter till och som sedan ger feedback. Vill man sedan hålla kontakt med sina kompisar hemma över msn eller PA så förstår ni att en dator i familjen inte räcker. Clara vill ju också ha sin beskärda del av tiden.



På inköpslistan står även ett par fotbollsskor till Filip. Vi har varit runt och tittat men inte hittat några som passar den unge herren. Nu håller vi tummarna för att Johannesburg är en shoppingstad i världsklass.



Appropå fotboll så kan jag berätta att de hade sina första fotbollsmatcher med skollaget igår. Det var väl ingen imponerande tillställning enligt rapport från de båda. Matcherna gick på halvplan, dvs 7-manna fotboll. Matchtid var 2x12 minuter. När matchen skulle starta, ca 10minuter försenad, så säger domaren att man tänker starata med en damfotbollsmatch. Alla lunkar av planen för att lämna plats åt tjejerna. Inte som i Sverige kan vi konstatera....!



Jag kan också berätta att jag spelat min första golfrunda i onsdags. Samma sak där. Golfbanorna kan mer liknas som åkermark än som golfbana. Jag var smutsig ända upp till knäna efter 18 hål. Min score vill jag helst glömma. Men det var oerhört trevligt. Jag spelade med en svensk tjej och vi hade massor att prata om. Alla är så trevliga och gästvänliga.

Det som däremot är överlägset här är alla former av vattensporter. I går var jag med Karin, vår granne, på en segeltur i hennes laser. Otroligt roligt att få ge sig ut på det böljande havet. Om jag får bestämma kommer vi köpa en liten jolle som vi kan ha nere vid båtklubben. Man måste verkligen passa på när vi bor som vi gör.



Med önskan om en trevlig helg!



Nyqvistarna

Ingen mår så bra som jag....

... spelade i min Mp3 när jag var ute och sprang i morse. Och då kände jag mig stark!


Igår hittade jag äntligen min mp3 som varit borta sedan vi packade upp alla kartonger från Sverige. Den var laddad med bland annat låtar från senaste Melodifestivalen. Och det var riktigt kul att spela "svensk" musik på högsta volym. Stegen kändes så lätta och jag liksom flög fram. Men jag ska säga att den otroligt vackra utsikten hjälper till att få in stämningen, så där på morgonen.

Klockan var 06.45. Jag hade lämnat killarna i skolan. Kom hem och parkerade bilen lite snabbt. Lade Mp3:n i decoltaget och gav mig iväg. Sprang ner mot Tour Drive som går längst kusten, dvs Indiska Oceanen. Solen gick upp på himlen och det var ca 25 grader varmt. Människorna var vänliga och ropade Mambo, Hujambo och Hi när jag sprang förbi.

När sedan Fronda började sjunga -"Ingen mår så bra som jag. Ohhh. Ursäkta hur ska denna tiden räcka. Hur ska jag hinna med min vecka. För alla ska vara perfekta ......Yeeee"



Ja då kändes vardagens stress långt borta. Dessa bekymmer har jag inte längre och det känns otroligt lyxigt. När Linda Bengtzing klämde i med -"Hur svårt kan det va' " ja då sprang jag väldigt mycket fortare, nästan dansade fram....



Idag är jag stark!!!!!!












Men jag vill också säga att igår var det inte en sådan förmiddag. Jag hade sett fram emot egen tid framför datorn. Tänkte blogga lite och sedan surfa ut och läsa svenska tidningar. Men då funkade inte Internet. Det är i dessa lägen som man får "African moments..." Ringde till Ulla som blev min räddar i nöden. Vi käkade en gemensam frukost, min andra ska tilläggas, på Oyster Bay. Vi hade jättetrevligt och det var inte alls synd om oss. Jag fick till och med så mycket energi av vår förmiddag, att jag gick hem och satt upp nya gardiner i hallen.



Det har nämligen varit lite si och så med energin på sistone. Ganska frustrerade ska jag säga när man vet att man har mer att ge. Har nog tidvis känt mig lite understimulerad också. Detta tillstånd inträdde då kursen i Kiswahili tagit slut. Helt plötsligt hade jag hela dagarna framför mig. Risken i dessa lägen är att man gör saker bara för att "döda tid". Inte saker som man nödvändigtvis tycker är kul eller stimulerande. Men nu är jag som sagt tillbaka on track.....




Tänke avnjuta en god kopp kaffe på altan med en god bok. Läser just nu En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie. En bok i raden av tre som jag förärades av mina kära "Pantertanter" hemma i Sverige. Vill rekommendera Tusen strålande solar av Khaled Hosseini. En otroligt välskriven och bra bok. Jag ska säga att även En halv gul sol verkar mycket bra.

Ninapenda kusoma kitabu "En halv gul sol". (Jag tycker om att läsa boken En halv gul sol)




Kwaheri!

Jumapili (Söndag)

Habari za jioni!

Oj vad en helg går fort när man har roligt! Vi har haft en skön och avkopplande helg! I går förmiddag klippte sig alla killarna i familjen. Och de blev väldigt snygga måste jag säga. Vi var lite oroliga att vi inte skulle hitta en bra frisör här nere. För det värsta som skulle kunna hända var ju att Gustav och Filip inte skulle bli nöjda. Då hade vi nämligen fått vänta länge till nästa gång.... Men Brian som klippte dem fick godkänt. (Dessvärre ingen bild på resultatet den här gången. Ni förstår säkert varför. Japaner, Japaner, Japaner...)

Efter klippningen bar det iväg till Claras dansskola. Hon dansar för en engelsk tjej som heter Fanilla och som ger klasser hemma på sin altan på lördagmornar. Det är ca 10 tjejer och två killar som dansar till Britney Spears låtar. På bilden ser ni Annie (vänster) och Tess (höger) tillsammans med Clara. Vi hämtade upp dem efter dansen och då var de så här glada. Innan jul kommer de ha en uppvisning som vi alla ser fram emot.

Eftermiddagen avslutades på båtklubben med ett dopp i havet och därefter en avsvalkande dricka. För tillfället pågår en stor tävling med Hobie Cats båtar utanför båtklubben och många medlemmar är med och seglar. Våra grannar har två jollar så på torsdag ska jag få följa med ut på en segeltur. Det ska bli jättekul. När man bor så här vid havet så är det kul att prova på alla olika vattensporter. Får se om vi köper en jolle eller windsurfing bräda framöver.

På lördag kvällen var jag på tjejträff hos Chris som hade bjudit hem 8 tjejer på filmkväll. Det visades "Sex and the City" tillsammans med vin, ost och annat tilltugg. Vi hade himla trevligt och roligt. Claes och barnen och de andra fäderna hade pizzakväll ute på Sea Cliff.

Idag har det regnat och blåst lite så våra planer ändrades. Vi hade tänkt att åka ut på en Ö och bada men vände om då vi såg de höga vågorna ute på havet. På vägen hem såg vi den här lastbilen. Vet inte om det syns på bilden men det var den värsta lastbilen vi någonsin sett. Det ser ut som bilen går på tvären. Passgång skulle man kunna likna det vid. Att bilen över huvud taget hängde ihop var för oss ett under. Jag kan tillägga att det inte var en Scania!



Måste nog sluta här för den här gången. Det börjar bli mattid och det kurrar i magen.



Sköt om er allihopa!


Ps Jag höll på att glömma berätta om vårt första möte med trafikpolisen idag. Vi hade haft en liten uppgörelse hemma med en av barnen innan vi skulle iväg på vår utflykt. Därför var vi inte helt organiserade när vi gav oss av. Efter ca 500 meter inser Claes att han glömt sin inhalator hemma. Jäklar också! Vi gjorde en "ful" U-sväng vid nästa kosning. Och vem stod där, om inte fröken Polis. - Habari za asubuhi, säger polisen. This was violation against the rules..... You have to come with me to the policestation and pay 40.000 Ths. Efter en kort men vänlig argumentation så tittar hon på oss och säger. - You tell me what to do? Med andra ord, det finns två prislistor..... Den lite billigare kostade bara 20.000 Ths. Ds

Mambo!

Äntligen hemma efter en kaotiskt morgon i bilen. Då min bil är på service var jag tvungen att köra Claes till jobbet. Jag har skrivit det förr men det tål att upprepas. Trafiken här är inte att leka med. Resan till Claes jobbar var ok. Normal morgonrusning, dvs massor av bilar, cyklister, trafikpoliser och gående med eller utan kärror. På vägen tillbaka började kaoset. Normalt är det två filer tillbaka till stan. Men eftersom trafiken går ganska långsamt skapas helt plötsligt 4 eller 5 filer i bredd. Minibussen, lokalt kallad Daladala, ger sig ut på vänster vägren. Helt plötsligt ser man bara toppen på bussen då den åkt ner i ett hål i den gropiga vägrenen. Den skakar och vickar så man tror den ska välta. Bussen är fullpackad med folk som är på väg till jobbet. Ibland hänger människorna ut genom fönsterrutan för att få plats. Mellan bilarna och bussarna cyklar killar med travar av egg på pakethållaren. Även en och annan motorcyklist tar sig fram sick sack mellan bilarna. Jag förstår inte själv hur jag kan behålla lugnet. Nu är jag i alla fall väl hemkommen och med en kopp kaffe i handen.

Jag tänkte fortsätta att berätta om en annan notering jag gjorde igår. "Banktjänsteman" som jag är så är det kul att jämföra Europeisk bankstandard med Afrikansk. Det är stor skillnad. Här är det fortfarande kontanter som gäller. De få butiker som accepterar kort tar ut en extra avgift om ca 4-6%. När detta händer har jag svårt att inte låta bli att utbilda dom i MasterCards och Visas regelverk. Men vad hjälper det, det är bara att gilla läget.

Igår skulle jag betala min försäkring på bilen. Innan jag går in på Barcleys Bank tar jag naturligtvis ut det aktuella beloppet i bankomaten som finns utanför. Det har jag lärt mig sedan tidigare att man måste göra eftersom vi har vårt konto i annan bank. När jag glad i hågen kommer in på banken för att betala min räkning (Internetbank har inte kommit hit ännu) så blir jag informerad om att jag inte kan betala min räkning. Detta eftersom mitt försäkringsbolag inte har konto i denna bank. Jag hänvisades därför direkt till AON´s försäkringskontor som jag vet finns i närheten . Där är det inga som helst problem att betala räkningen hos en snäll dam i kassan.

Men vän av ordning undrar om alla människor har tid att åka runt till olika företag varje gång det är dags att betala sina räkningar??!! Dessutom är det ju en stor säkerhetsriskt att hantera så mycket pengar hos företagen/butikerna. (Eller är det jag som jobbat på bank för länge...?!)

Med detta sagt vill jag också uppmana mina vänner på banken. Här finns det massor att göra! Om man har uthållighet och vilja att göra affärer i Afrika. Om inte bankerna skyndar på så kommer telecom-bolagen att ta stora delar av marknaden. Hörde att >40% av den tanzanianska befolkningen har tillgång till mobiltelefon. Och jag ser redan att vissa småtransaktioner kan utföras med hjälp av mobilen.

Nog om detta. På bilden ser ni Gustav och Filip i sina nya P.E uniformer. (P.E = Physical Education/Idrott). Den vackra uniformen fungerar även som klädsel i skollagen i fotboll, vilket båda killarna är med i. Jag kan tillägga att dom med viss tvekan ställde upp för fotografering.

" - Du är ju västa japanen, mamma. Ska ta kort i alla lägen". Men jag tror och hoppas att ni alla uppskattar lite bilder på oss då och då.

Nu ska jag iväg till TV-bolaget och betala en räkning så att vi kan se på TV ett tag till.

Tutaonana!

Mystery shopping!

Hej


Det är måndag morgon. Claes är på jobbet och barnen i skolan. Och här sitter jag framför datorn och ska försöka vara produktiv. Det vill säga mata in en massa priser och annan information i ett worddokument. En av de dagarna då jag hade svårt att aktivera mig och längtade tillbaka till jobbet kom ett mail från Sverige till Claes. Det var Scania som frågade om jag ville vara med i en undersökning från ECA International. Visst tänkte jag, jag hänger på. ECA International gör "Cost of Living surveys" som företag som skickar anställda utomlands kan få ta del av. Undersökningen syftar till att få fram levnadskostnader i det aktuella landet. Så de senaste dagarna har jag varit ute och jagat priser och annan relevant information till denna undersökning. Det är allt från matpriser till kemtvätt, hårklippning och annat. Så om ni läst i tidningarna att någon sett en mystisk person iförd mörka glasögon och rånarluva stryka omkring i butikerna i Dar Es Salaam så var det jag....... Det måste ha varit någon knäpp mzungu måste dom ha tänkt. (dvs viting)


Så vill ni veta vad saker och ting kostar. Hör av er. Jag är proffs!!!!





Jag kan konstatera att allt som är lokalt producerat är jättebilligt. Frukt och grönsaker till expemel. I viss mån även kött och fisk. Även lokalproducerade möbler och konst är billigt. Och jag kan lova att det finns många fina saker att köpa. Vi har redan hunnit köpa ett par fina "brädlappar" som Rune uttryckte det. Allt som är importerat är dock väldigt dyrt. Ibland dyrare än Europeiska priser men oftast lika dyrt som hemma. Hårgele tillhör en av de dyrare varorna. Och med killar i huset som fullkomligt dränker huvudet med hårgele, så blir det dyrt. Det gäller därför att ta sig utanför de etablerade affärerna om man vill göra fynd.



Jag är ledsen men nu hinner jag inte skriva mer. Jobbet kallar.



Tutaonana kesho!

(Vi ses i morgon)

Torsdag kväll!

Hej igen,

Jag hoppas att ni inte tog mitt förra inlägg som en massa gnäll. Det var absolut inte så jag menade. Det jag ville säga var att allt blir rutiner och man trillar in i en vardagslunk, vart än på jorden man befinner sig. Och jag måste säga att vardagslunken här är behaglig. Ordet stress finns inte här. Inte dess innebörd heller. Man går långsammare, dvs pole pole. Tidsuppfattningen är inte heller den samma. Allt är lite - Hamna Shida - Inga problem.

Att endast en i familjen arbetar ger skillnad. Tempot blir lugnare. Man får mer tid över för sig själv och familjen. De senaste tre veckorna, då jag gått på swahilikurs, hör naturligtvis inte till vardagen. I morgon är det sista dagen och det känns både vemodigt och samtidigt lite skönt. Nu kommer jag få mer tid över till annat. Men jag lovar att återkomma med lite användbara ord och fraser. För vi räknar kallt med att ni kommer och hälsar på.

Jag har kommit i kontakt med några tjejer/damer som spelar golf på onsdagar. Det ska jag absolut hänga på. Sedan kommer jag och Ulla fortsätta att umgås. Det är nu shoppingen börjar.... Ja ,det som går att shoppa vill säga. Men vi har pratat om att ta oss in till centrala Dar Es Salaam för att rekognisera läget.

Idag runt middagsbordet diskuterade vi hemlängtan?! För att summera våra känslor så känner vi alla lite olika. Men det vi alla saknar är förstås familjen och vännerna. Samtidigt som det är otroligt roligt att lära känna nya människor kan det också ibland vara lite jobbigt. Du måste bygga upp ett helt nytt nätverk och det kan ta tid. Men visst är det lustigt. Även om man är långt från Sverige så är det ändå svenskarna man umgås mest med. Varför blir det så?

Sverige finns kvar och allt som hör Sverige till. Men att få se och uppleva Afrika på det här sättet är mycket spännande. Att lära sig kulturen, människorna och landet har vi bara nosat på än så länge. Så här långt är intrycket ändå att människorna är väldigt vänliga och trevliga.

Tänk idag fick jag 40 rosor av Claes.

Det får avsluta den här dagen.

Sov gott!

Ps Bilden är tagen på nordiska skolan på väg hem från fritids. I morgon är det fredag och vi ska ut och äta med några andra svenskar. Men först ett dopp i havet. Ds

Kila siku .... (Varje dag...)

... är den andra lik.




När jag var ute och sprang i morse så funderade jag på vad jag skulle skriva på bloggen. Då insåg jag att vardagen hade kommit till Tanzania. Precis som i Sverige. Och som den gör efter ett tag av fasta rutiner. Jag tänkte därför skriva och berätta lite om vad som händer en vanlig dag hos familjen Nyqvist.




Klockan 05.30 ringer klockan, alternativt så galer tuppen, och man undrar om det verkligen är dags att stiga upp. (Vid den här tiden är det fortfarande mörkt ute) Vi kanske snoozar ett par gånger innan det är dags att hoppa ur sängen och ut genom myggnätet. Därefter följer normala morgonrutiner. Vi har det lite körigt med tidsschemat eftersom vi bara har en dusch och en toalett på fem personer. (Gissa om det är kaos de dagar någon är dålig i magen....)



Kl 06.35 bär det av. Då tar Claes den stora bilen och släpper Clara i skolan på vägen till jobbet. Claras skola börjar 07.10. Jag tar den lilla bilen med Gustav och Filip. Deras skola börjar redan kl 06.55. Därefter hem en sväng för att sedan åka till Kiswahlili-kurs som börjar kl 08.00.




När Kiswahilin är slut kl 12.00 tar jag bilen runt i samhället för att göra den dagliga shoppingen; det kan vara frukt- och grönsakshandlaren, butchern och sedan supermarket. Ni ska veta att det är ett helt företag att göra all inhandling. Ofta får man till svar -"out of stock" när man frågar efter någonting. Det är nästan så att man längtar efter ICA Viksjö ibland...




Kl 13.15 ska Clara hämtas från skolan, om hon inte har någon eftermiddagsaktivitet. Därefter körs hon till Nordiska skolan på fritids. När Clara lämnats brukar någon av killarna ringa för att vilja bli skjutsad hem. Nu väntar mellis och läxläsning. Kanske hinnar man med ett dopp i poolen. Som jag skrivit tidigare så är det ganska mycket läxor. Många inlämningsuppgifter som man behöver datorn till. Vi måste därför köpa nya datorer så att vi slipper dagens kösystem. Den dator vi tänkte köpa i lördags var naturligtvis "out of stock".


Kl 16.00 hämtas Clara från fritids och då kan jag ha hunnit med ett antal vändor fram och tillbaka mellan killarnas olika aktiviteter eller kompisar. När alla barnen väl är hemma är det dags att börja laga mat. När Claes kommer hem vid 18.30 tiden står maten på bordet!!!!





Då maten är undanplockad ska barnens matsäckar för nästa dag förberedas. Ofta blir det en smörgås, dricka, frukt och grönsak. På fredagar kan det bli en liten påse chips eller ostbågar. Många barn har chips med sig varje dag till skolan. Första dagarna var Clara alldeles förundrad över de andra barnens matvanor. Det är långt från den svenska "Tallriksmodellen" vill jag lova.



Klockan 22.00 är det oftast släckt hos familjen Nyqvist. Endast husfrun är vaken! Då har jag tid för egna läxor eller en god bok.



Så här kan det alltså se ut en vanlig dag i Tanzania. Förutom på fredagar. Då ska jag införa ett obligatoriskt dopp i havet vid båtklubben. Det är otroligt härligt med ett eftermiddagsdopp och att se solen gå ned i havet. Kanske med en kall Cola eller öl i handen.



God Natt!