Ingen mår så bra som jag....

... spelade i min Mp3 när jag var ute och sprang i morse. Och då kände jag mig stark!


Igår hittade jag äntligen min mp3 som varit borta sedan vi packade upp alla kartonger från Sverige. Den var laddad med bland annat låtar från senaste Melodifestivalen. Och det var riktigt kul att spela "svensk" musik på högsta volym. Stegen kändes så lätta och jag liksom flög fram. Men jag ska säga att den otroligt vackra utsikten hjälper till att få in stämningen, så där på morgonen.

Klockan var 06.45. Jag hade lämnat killarna i skolan. Kom hem och parkerade bilen lite snabbt. Lade Mp3:n i decoltaget och gav mig iväg. Sprang ner mot Tour Drive som går längst kusten, dvs Indiska Oceanen. Solen gick upp på himlen och det var ca 25 grader varmt. Människorna var vänliga och ropade Mambo, Hujambo och Hi när jag sprang förbi.

När sedan Fronda började sjunga -"Ingen mår så bra som jag. Ohhh. Ursäkta hur ska denna tiden räcka. Hur ska jag hinna med min vecka. För alla ska vara perfekta ......Yeeee"



Ja då kändes vardagens stress långt borta. Dessa bekymmer har jag inte längre och det känns otroligt lyxigt. När Linda Bengtzing klämde i med -"Hur svårt kan det va' " ja då sprang jag väldigt mycket fortare, nästan dansade fram....



Idag är jag stark!!!!!!












Men jag vill också säga att igår var det inte en sådan förmiddag. Jag hade sett fram emot egen tid framför datorn. Tänkte blogga lite och sedan surfa ut och läsa svenska tidningar. Men då funkade inte Internet. Det är i dessa lägen som man får "African moments..." Ringde till Ulla som blev min räddar i nöden. Vi käkade en gemensam frukost, min andra ska tilläggas, på Oyster Bay. Vi hade jättetrevligt och det var inte alls synd om oss. Jag fick till och med så mycket energi av vår förmiddag, att jag gick hem och satt upp nya gardiner i hallen.



Det har nämligen varit lite si och så med energin på sistone. Ganska frustrerade ska jag säga när man vet att man har mer att ge. Har nog tidvis känt mig lite understimulerad också. Detta tillstånd inträdde då kursen i Kiswahili tagit slut. Helt plötsligt hade jag hela dagarna framför mig. Risken i dessa lägen är att man gör saker bara för att "döda tid". Inte saker som man nödvändigtvis tycker är kul eller stimulerande. Men nu är jag som sagt tillbaka on track.....




Tänke avnjuta en god kopp kaffe på altan med en god bok. Läser just nu En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie. En bok i raden av tre som jag förärades av mina kära "Pantertanter" hemma i Sverige. Vill rekommendera Tusen strålande solar av Khaled Hosseini. En otroligt välskriven och bra bok. Jag ska säga att även En halv gul sol verkar mycket bra.

Ninapenda kusoma kitabu "En halv gul sol". (Jag tycker om att läsa boken En halv gul sol)




Kwaheri!