Vårt liv som Expatriats

Jag säger som min gode vän Ola Swahn brukar säga, man tänker så bra när man springer. I morse (läs fredags morse) när jag var ute och sprang började jag reflektera över livet som "Expat". Om jag skulle beskriva det med ett ord skulle jag säga - BEHAGLIGT. Jag tror alla i familjen håller med mig även om det finns två sidor av myntet.

Det slog mig faktiskt också förra veckan när jag besökte Claras skola under International Day. Jag vet inte hur många gånger Clara sprang förbi den nordiska hörnan och vinkade glatt och ropade - Hej Mamma! Då insåg jag vad mycket hon uppskattade att jag var där i hennes skola. Även om det mestadels är jag som har tid för barnen, eftersom Claes jobbar mycket, så har vi mer tid för varandra när alla är lediga. Jag frågade även killarna häromdagen vad de tyckte om att ha Mamma hemma. De båda svarade - Skönt!!!!!! Det är kul att kunna ha tid att hjälpa till med läxor, prata om vad som hänt i skolan, om kompisar osv Man kommer varandra väldigt nära. Min egen utveckling är i olika roller såsom; Mamma, livskamrat, fru, vän, kompis, coach, logistik-chef, taxischaufför, inköpare. Ja listan kan bli oändligt lång.

Den som har den största utmaningen tror jag är Claes. Och anledningen till detta är skillnaden i affärskultur. Vi båda trodde inte skillnaden var så stor tills vi kom hit och upptäckte den i vardagen. Ett stort problem, men också en utmaning för Tanzania, är den utbredda korruptionen. Den finns över allt. Mycket av kulturen är uppbyggt kring detta. Det för naturligtvis med sig en massa negativa effekter. Finns det någon eller något system man kan utnyttja så ligger det inte långt borta för den enskilda individen att testa gränser. En godtrogen nordbo har först svårt att inse att det verkligen är så. Men man lär sig med tiden att hantera det på ett så diplomatiskt sätt som möjligt.

En annan skillnad är tempot. Jag har skrivit det förut; Pole Pole, Hamna Shida. Ur ett perspektiv väldigt behagligt men kanske inte alltid passande när man mäts utifrån svenska effektivitetsmått och krav på prestation. Alla förstår inte varför det är viktigt att korta ledtider och öka produktiviteten eller effektiviteten. Det finns ju en dag i morgon också! Så varför stressa?

Att träffa så många spännande och trevliga människor är kul. Jag tror aldrig vi haft ett så stort socialt nätverk. Man träffas under enkla former, går ut och äter, simmar, spelar golf, åker båt eller spelar tennis tillsammans. Man blir nästan som en enda stor familj. Alla är i samma situation och därför väldigt förstående och omhändertagande på något sätt. Bilden ovan är från Mikumi då vi var på safari tillsammans med familjen Eggert.

Medan vinterkyla och mörker sakta faller över Norden blir det ljusare och varmare här i Tanzania. Som ni förstår är det inte svårt att njuta av tillvaron då.