På väg mot afrikas högsta topp

Hej
Om en timme bär det av. Har precis kramat adjö till Clara och Gustav som åkt iväg på olika aktiviteter. Filip kommer snart hem från övernattning hos Westley. Känner att adrenalinet börjar stiga i kroppen. Är samtidigt lite nervös att jag har missat något. Den här gången kan man ju inte komplettera sin utrustning efter vägen. Det som är packat är packat. På Kilimanjaro finns det på sin höjd lite Coca cola att köpa.

Annars tror jag allt är under kontroll. Kom-ihåg-lappen med dag för dag program för barnens aktiviteter är skriven. Även listan med viktiga telefonnummer. Frysen och kylen är laddad med proviant för de första dagarna. Sedan får de fixa resten själva.
Jag tror det blir väldigt bra för övriga familjen att bli av med sin fru/mamma/sambandscentral/chaufför/kock och allt i allo några dagar. Det kommer säkert bli lugnt och skönt utan allt tjat och gnat.

Medan ni andra får äta god mat, duscha i varmt vatten, krypa ner under rena lakan och förhoppningsvis snusa gott i sängen kommer jag leva ett helt annat liv under några dagar. Natten mot torsdag, ca kl 24.00, kommer vår färd mot högsta toppen att starta. Förhoppningsvis når vi toppen under soluppgång och kan då njuta av den fina utsikten. Tänk gärna på oss då. Eftersom kylan är bitter och luften väldigt tunn kommer färden gå i snigelfart. Har fått tips om att bryta chokladen i småbitar och lägga i en plastpåse så det är lätt att stoppa i munnen. Bara det gör att man undrar vad man gett sig in på.

Lev väl och på återhörande!

Filip

 

Ni kanske undrar var Filip håller hus. Det har skrivits mycket om både Gustav och Clara. Men här är han, under handduken. Som den person han är jobbar han i det tysta. Målmedvetet tränar han inför uttagningen till Mt Meru, Tanzanias näst högsta berg. Just nu pågår träning på skolan inför uttagningen som kommer att ske någon gång under mars månad. Det brukar bli ett 20-tal elever som får delta i Expeditionen.

Uttagskriterierna är en blandning av personliga egenskaper såsom kondition, lagspelare, skolbetyg och mental inställning. Vi håller tummarna för att han blir uttagen. Förutom detta så har han även börjat med Badminton vilket han tycker är jättekul. Ja så är det kompisarna förstås.

Jag får väl avsluta med ett citat från informationsbladet från skolan:
"Success is a choice!"

Kilimanjaro - Here we come!

Oj oj oj vad nervös jag är. Har känt mig alldelses konstig och pirrig i magen den sista veckan. Helt förvirrad kan man säga. Börjar på en sak, fortsätter på något annat och har då glömt bort vad jag startade med. Är det höjdsjukan som redan slagit till?! Men ni som känner mig tänker säkert - Jaha, och vad är skillnaden...?

Den senaste veckan har förberedelserna intesifierats påtagligt. I lördags var jag och Ulla hemma hos en kompis som kunde erbjuda hela utrustningen till låns. Så nu är vi stylade i bästa material. Gore-tex, fleece, vandrarkängor, pannlampor, kamelvattenflaskor, ullstrumpor, värmepåsar och underställ. Oj vilken materialare man blir. Max 10 kg får ryggsäcken väga så det gäller att packa snålt.

I måndags var vi på apoteket och inhandlade alla piller mot alla förväntade och oväntade åkommor. Aldrig har jag tidigare sett någon gå loss i ett apotek som Ulla och Saskia. De var helt vilda bland hyllorna. Läste på förpackningarna och jämförde olika märken. Inte undra på att den mycket hjälpsamma och vänliga expediten tindrade med ögonen när vi med tre fulla kassar vinkade adjö. Karibu Tena! Välkommen tillbaka!
(Men jag kan villigt erkänna att det känns skönt med två wanna be doktorer i sällskapet)

Därefter väntade Supermarket. Nu var vi verkligen i shoppar-tagen. Tre små varuvagnar fylldes till bredden med choklad, nötter och andra energigivande preparat. Ok, lite överdriver jag allt men det var så mycket att vi alla tre fick en chock när vi skulle betala för kalaset hos flickan i kassan. Det kostar att ligga på topp.

Men en riktig Expedition ska vara förberedd. Idag väntar ett Body Toning pass, i morgon en löprunda och sedan gissar jag att vi får vila oss i form. På lördag runt lunchtid bär det av.

Tre superladdade, vältränade, totalutrustade brudar på väg mot Afrikas högsta topp.

Watch out, here we come!

Skolrekord

 

Läste just i skolans informationstidning att Clara satt nytt skolrekord i sin åldersklass, i distansen 25 meter bröstsim. Grattis Clara!

På bilden ser ni Clara och Sonia i paraden in till simtävlingen som gick av stapeln den 9 februari på DIA (Dar es Salaam International Academy) Det var fyra skolor; IST, DIA, Franska Skolan och HOPAC som gjorde upp om medaljerna. Det är alltid lite nervöst innan tävling tycker Clara, men när den väl sätter igång är det hur kul som helst. Senast ställde Clara upp i alla fyra simsätt.

Eftersom simning är kul har Clara även börjat i Dar es Salaam Swim Club (DSC). Förutom simningen i skolan har de träning två gånger i veckan. Som chaufför till och från träningarna kan tilläggas att det är betydligt behagligare att sitta utomhus och titta än i en varm simhall. Även om värmen är påtaglig även här, slipper man i alla fall klorlukten och den hemska känslan av svettig lamulls tröja vintertid. Tänk att man alltid tog på sig fel tröja den dagen man skulle till simhallen. Kanske inte världens största bekymmer men någonting som jag med fasa förknippar med svensk simhall.

Gustav bloggar

Hejsan!

Nu är jag hemma från beacherna på Zanzibar.
Som ni kanske vet så fick jag chansen att med 15 andra ta dykar certifikat på Kendwa Beach i norra delen av Zanzibar. Innan vi packade väskorna så skulle vi via internet plugga på teoridelen av utbildningen.(Det var förstås den tråkigaste delen av utbildningen!)

Jag tror att alla var lite nervösa på vad som skulle hända i den stora världen under vattnet. Vi lärde oss så småningom att vi hade valt den rätta platsen för Oceanens finaste fiskar. Allt från rockor, nemo-fiskar till sköldpaddor. Vi gjorde totalt 5 dyk till ca 18 meters djup. Förutom alla fiskar såg vi många koraller i olika färger.

Det var inte sista gången jag dyker. Redan nästa lördag är det planerat att jag, Rasmus och Rune ska ut till White Sands.

Gustav

Happy Valentine Day

 

Hej kära Blogg-läsare!

Vi vill önska dig en riktigt bra Alla Hjärtansdag.

En extra hälsning till Pappa/Morfar Stikkan som fyller år idag. Stora grattiskramar från oss alla.

Hur slår finanskrisen mot Tanzania?

Det har varit svårt för oss att förstå hur omfattande och djup den globala finanskrisen egentligen är, när man sitter en bit ifrån händelsernas centrum.
I ett land som redan är fattigt blir fallet av naturliga skäl inte lika högt. Men det är klart att Tanzania påverkas negativt av detta.

Det är egentligen först innan årsskiftet som påverkan blev riktigt synbar. Dotterbolag till amerikanska företag gick i konkurs och många medarbetare blev arbetslösa. Det rapporterades också att turistnäringen gått ned 50% på sina håll. En betydande inkomstkälla som slår hårt mot landet och dess invånare.
Tidigare i veckan kunde man läsa om överproduktion av bomull med anledning av det minskade efterfrågan i övriga världen.

Regeringen brottas med underskott i stadsbudgeten och man inser att något måste göras. Man diskuterar naturligtvis olika lösningar på problemet. Ska man införa nya skatter? Eller ska man höja skatterna för den förhållandevis lilla skattebas som finns i landet? (I Tanzania bor ca 40 miljoner människor och endast 500 000 är skattebetalande.) Gissningsvis blir det därför företagen som får bidra med de största inkomsterna genom kreativa skatteförslag från Premiärminister Pinda och hans regering. Men visst diskuterar man även att kostnaderna måste minskas. Min uppfattning är att hela stadsapparaten är förhållandevis stor. Många departement finns det för både det ena och det andra. Så visst finns det möjlighet att minska kostnaderna. Men allt har sitt pris.

Parallellt med dess utmaningar är det många före detta regeringsmedlemmar och andra höga tjänstemän som i domstol ställs inför rätta både för korruption och mordmisstankar.

Det ska bli spännande att följa utvecklingen framöver.

Nedräkningen har börjat

 

Kilimanjaro here we come!

Expedition "Lotta and the bad girls" har börjat sin nedräkning. I morse var det gång som stod på programmet. Vi gick till Sea Cliff, tog en färskpressad vitamin juice, vilade lite och gick sedan hem igen. Kanske inte den hårdaste träningen men väldigt trevligt. Vi snackade taktik och packningsstrategi. Mycket prylar är det....

Den 21 februari bär det alltså av. Då flyger Ulla, Saskia och jag till Arusha där vår färd till Afrikas högsta topp börjar. Lite nervösa är vi nog allt. Men med goda förberedelser, gott sällskap och stor portion vilja kommer det här gå bra.

Mer om detta kommer jag att skriva när expeditionen utfört sitt uppdrag. Nu väntar hårdare träning och mentala förberedelse.

Yes we can!

Mot nya äventyr!

Ja så var Gustav på väg till Zanzibar där han ska ta PADI dykcertifikat. Han och kompisen Rasmus har jobbat hårt inför denna nya utmaning. Det är nämligen väldigt mycket att lära sig innan man ens får ta sig ut på djupt vatten. De har med hjälp av e-learning gått igenom ca 1000 power point bilder kring säkerhet och annan viktig information. De har svarat på frågor som kvalificerat dem till att nu få ta nästa steg dvs dykning på upp till 18 meters djup.

Det var några uppspelta och pirriga ungdomar som vinkade adjö till sina föräldrar när det i morse 6.30 bar av mot färjan till Zanzibar.

Vi ser med spänning fram emot deras berättelser när de kommer hem igen på fredag kväll.


Good Luck!

Dar es Salaam Yacht Club - DYC

I torsdags kväll var det som vanligt Pizzakväll på Yacht Clubben. Det är alltid massor av folk och trängsel framför pizzaugnen och barkön. Varje gång verkar de ocskå ändra beställningsrutinerna så det är alltid kaos. Men gott är det med en pizza ibland. Och sällskapet är alltid trevligt. I torsdags var det 4 familjer (Claes var inte med då han var på resa i Nairobi) som träffades plus kompisar till barnen och diverse andra gäster. De vuxna har det trevligt vid borden och barnen leker på stranden. Ungdomarna vet man inte riktigt var de har för sig.

Yacht Clubben är i många hänseenden en gammal "engelsk" klubb där vissa övervintrat, sittande vid baren med en öl i handen. Quarterdeck, där inga barn under 17 år är välkomna, känns också lite mossig och för oss nordbor väldigt svårt att förstå. Men i vissa perspektiv är det faktiskt en ganska trevlig "institution". Nästan som en ungdomsgård för både vuxna och barn. Fredagar är det Happy Houre på clubben och då är det väldigt många där. Man tar en öl eller drink efter "jobbet", snackar runt med alla man känner och kanske sedan gör sällskap ut på restaurang. För de som vill är det även disco på Quarterdeck fram på kvällen. Ungdomsgränsen hävs tillfälligtvis men då på en begränsad del av ytan. Ny och välkommen regel som infördes från och med i går.

Förutom det sociala umgänget så pågår det naturligtvis en massa aktiviteter under ledning av engagerade medlemmar i de olika sektionerna. Det är dykning, fiske, segling i diverse klasser såsom Laser, Hobie Cat, Optimistjollar osv. Många race för de som gillar kappsegling av olika slag.

Jag tror att DYC fyller sin funktion på många sätt men det finns mycket man skulle vilja ändra på. Vill man bidra till förändring bör man gå med i styrelsen (vilken skulle behöva en uppryckning). Eller så får man väl fortsätta klaga......

Gästblogg

(Bilden är publicerad av redaktionen. Båttur till Bongoyo en av de första dagarna efter att familjen Guditz anlänt till Tanzania)

Gästinlägg från The Guditz family …
Vi passa på att göra ett litet inlägg på Nyqvist blogg innan det blir för sent, väl hemma ramlar man in i sitt vardagsliv och tiden bara springer iväg.
Nu har vi varit hemma en månad precis och solbrännan har väl i princip runnit av …

Vilken otroligt härlig och fantastisk resa och upplevelse vi har haft! Det var sååå kul att träffas och umgås med Nyqvistarna i deras nya land och får ta del av deras nya liv!

Om inte familjen Nyqvist hade flyttat till Tanzania och Dar Es Salaam, och dessutom varit så otroligt välkomnande och gästfria så hade vi inte tänkt på att åka dit, i alla fall inte nu.
Vi är så glada för att vi faktiskt bokade resan och inte bara pratade om det. Dessutom är Du Lotta, med sina tidigare erfarenheter från resebranschen en fantastiskt hjälpsam och duktig researrangör! Vi har fått prova på alla delar av det afrikanska livet; vi har bott som kungar hos er, badat oavbrutet i er pool och blivit guidade i Dar Es Salaam med omnejd, inte att förglömma Gin & Tonic på The Yacht club!

Vi följde era Safarirekommendationer och åkte till Mikumi National park, vilket var en perfekt safari för hela familjen. Längre fram när barnen blir äldre och vi alla uppskattar alla delar i safarilivet (inkl. uppgång i ottan, avkoppling och vila mellan turerna, i säng tidigt..) då får det bli Serengeti och norra Tanzania. Vi har hundratals fina bilder med oss hem på elefanter, apor, lejon, flodhästar, giraffer, zebror, gnuer, bufflar etc etc … icke att förglömma alla olika slags antiloper (Impalas, …). Tänk att man åker ända till Tanzania för att ta en massa bilder på antiloper, men skrikande jagar bort deras släktingar rådjuren hemma i trädgården..
Bilresan till och från Mikumi var näst intill lika intressant (åtminstone för oss vuxna) då det var en resa genom ”det riktiga Afrika”. Att undertecknad trodde att man kunde hitta ficklampsbatterier på en bensinmack blev resans skämt.. vi var glada att vi lyckades tanka bensin då det enda de hade på flera mackar var diesel.

När Nyqvistarna pratar om sina ”African days” så har vi en ökad insikt i innebörden av den; vattenransonering mitt i schamponering, elen av, inga varor i affären…
Som Lotta uttrycker saken; hittar du något som du vill ha, vänta inte utan köp det direkt, nästa dag är det slut.

Även Zanzibar var helt fantastiskt, även om vi inledningsvis fick uppleva tuffa erfarenheter med Calle som fick hög feber, sjukhusbesök i Stone Town med malariatest etc (trots malaria profylax). Calle blev frisk och vi hade en fantastisk vecka på Flame Tree Cottage. Helt perfekt att familjen Nyqvist också bestämde sig för att fira jul där!

Ett sista stopp hos Nyqvist residens innan det bar av hem till nordliga trakter. Det kändes mycket bra att Nyqvistarna åkte före till Sverige och åtminstone tog ett litet stopp och bodde i vårt hus. Till sommaren har vi inrett flera sovrum så att vi kan återgälda er fantastiska gästfrihet! Välkomna närhelst ni vill.

Resan var fantastisk när vi var där men på sätt och vis blir reseupplevelserna bara bättre och bättre… Calle har t.ex haft en mycket fin bildvisning i skolan. Andra resenärer glömmer uppstigningar i ottan och minns alla lejonen en meter från bilen, eller..
Glömmer om man vid något tillfälle har råkat fälla en kommentar att det hade varit skönare med en bekväm charter ....

Väl hemma och när omgivningen imponeras av Tanzania och frågar om Zanzibar verkligen var den där fantastiska paradisön med de vitaste stränderna och det blåaste vattnet så nickar man jakande…

Seglarskola

Så var det dags för seglarskola igen. Här ser ni Clara och Sofia på väg ut i viken utanför Yacht Clubben. Clara tycker det är jättekul att segla. Det är 6 barn som under ledning av Philip, amerikansk kille i 20 års åldern, lär sig att segla optimist jolle. I morse när vi kom låg vattnet spegelblankt, vilket inte var så upphetsande precis. Men efter en timmes teori på land började vinden tillta något och de kunde gå ut i sina båtar. De fick lära sig kryssa mellan olika bojar. Nästa vecka kanske de ska få lära sig att kapp sejsa. Det var ett rätt fnittrigt gäng som jag tror ser fram emot nästa söndag...

Samtidigt som seglarskolan pågick passade jag och Claes på att njuta av solen och det varma havet. En stund på rygg med en god bok kändes ju inte heller fel.

Det känns långt från den stressade vardagen hemma i Sverige.