lördag 21 februari 2009

På väg mot afrikas högsta topp

Hej
Om en timme bär det av. Har precis kramat adjö till Clara och Gustav som åkt iväg på olika aktiviteter. Filip kommer snart hem från övernattning hos Westley. Känner att adrenalinet börjar stiga i kroppen. Är samtidigt lite nervös att jag har missat något. Den här gången kan man ju inte komplettera sin utrustning efter vägen. Det som är packat är packat. På Kilimanjaro finns det på sin höjd lite Coca cola att köpa.

Annars tror jag allt är under kontroll. Kom-ihåg-lappen med dag för dag program för barnens aktiviteter är skriven. Även listan med viktiga telefonnummer. Frysen och kylen är laddad med proviant för de första dagarna. Sedan får de fixa resten själva.
Jag tror det blir väldigt bra för övriga familjen att bli av med sin fru/mamma/sambandscentral/chaufför/kock och allt i allo några dagar. Det kommer säkert bli lugnt och skönt utan allt tjat och gnat.

Medan ni andra får äta god mat, duscha i varmt vatten, krypa ner under rena lakan och förhoppningsvis snusa gott i sängen kommer jag leva ett helt annat liv under några dagar. Natten mot torsdag, ca kl 24.00, kommer vår färd mot högsta toppen att starta. Förhoppningsvis når vi toppen under soluppgång och kan då njuta av den fina utsikten. Tänk gärna på oss då. Eftersom kylan är bitter och luften väldigt tunn kommer färden gå i snigelfart. Har fått tips om att bryta chokladen i småbitar och lägga i en plastpåse så det är lätt att stoppa i munnen. Bara det gör att man undrar vad man gett sig in på.

Lev väl och på återhörande!

1 kommentar:

sussi sa...

Ja du syrran.... nu börjar ditt äventyr - LYCKA TILL - !!!!!!
Jag lovar att tänka på er. Ni kommer att få en fantastisk upplevelse som ni tar med er för resten av livet, det är nåt att snacka om på hemmet med dom andra gamlingarna eller hur ? Gör bara inget oövertänkt som ni får ångra....utan var kloka tjejer.
Ni andra klarar er säkert utan mamma ,nu kan ni ju nästa göra vad ni vill..... eller?????
När katten är borta dansar ju råttorna på bordet som dom säjer.
Sköt om er allihopa så hörs vi en annan gång Moster Sussi