Regnsäsong

Dagen efter mina föräldrar åkte så började regnsäsongen. (I alla fall vad jag tror) Sedan förra onsdagen har det regnat till och från varje dag. Det blir ganska lerigt överallt och dessutom kläcks malaria myggen.... Så nu gäller det att vara noga med myggstift och malaria tabletter. Men inget negativt som inte har något positivt med sig. Det känns redan att det blivit lite svalare, en grad eller så. Men fortfarande är luftfuktigheten hög. Säkert runt 85 grader.

Att det regniga vädret satt sina spår kan ni se på den första bilden. Gustav har kört fast med motorcykeln (en 250 kubik hoj....oj oj oj) så Claes och Thomas måste hjälpa honom att ta bort lite lera på däcken så att han kan köra vidare. Mycket motorcykel åkning blev det. Gissa om Gustav tyckte det var kul. Även Filip fick testa en motorcykel, 125 kubik vilket räckte gått och väl. Så nu väntar mer träning på Gustavs krossmoped i sommar. Gissa om han tycker att det är tråkigt att fylla år på hösten.

Även Clara fick provsitta på motorcykeln. En sväng bakom Claes, fram och tillbaka på vägen, gjorde henne mer än nöjd.

Nej, nu kan jag inte sitta framför datorn mer. Måste åka iväg till Claras skola. Hon ska på simtävling med skolan. IST möter HOPAC, Franska skolan och DIA i ett skolmästerskap.



Heja heja!

Fredag kväll

En helt vanlig fredag. Barnen har kommit hem från skolan och pustar ut efter en intensiv vecka. Mycket läxor, som vanligt. Många aktiviteter, som vanligt. Fredagstrött, som vanligt. Ja det är precis som alla andra fredagar. Var än man bor på detta jordklot.

I morgon väntar en utflykt till Bagamoyo. Vi ska åka dit med en kompis till Gustav och hans föräldrar. Killarna ska åka motorcykel och vi andra förhoppningsvis lite kulturella. Bagamoyo ligger längst kusten och var den hamnstad som på 1800-talet skickade slavar från öst Afrika till Zanzibar för försäljning. Jag hoppas vi kan göra en guidad tur runt i den lilla staden.

Veckan har annars dominerats av Claras aktiviteter. I onsdags var det den stora Maasai Dagen. Ett projekt som gått under namnet "Maasai and I". Barnen har lärt sig mycket om Maasai kulturen. Hur Maasaierna lever, bygger sina hus, väver sina beklädnader, om Libon deras medicinman och mycket mycket mer. Alla föräldrar var inbjudna till en utställning i klassrummet där vi fick ta del av allt arbete som pågått i klassen under de senaste månaderna. Otroligt spännande och lärorikt. Klassrummet var förvandlat till en "mäss-sal" där vi bl a fick pröva på att måla sköldar, spela Maasaiernas brädspel och bygga hus av lera.

I morse var det storsamling i Claras skola. Temat var musik i största allmänhet. Innan showen kunde börja läste Dr Susan Peacock, Rektor för Elementary School, en dikt som inledning. En dikt som uppmanade alla barnen att delta i den stora globala energispar kampanjen i morgon. Barnen uppmanades att säga till sina föräldrar att stänga av elektriciteten under en timme med start 20.30. Showen började och Clara dansade Ngoma dance. Andra barn sjöng eller spelade instrument. Det är ofta storsamling i Claras skola. Mycket trevligt och samtidigt lärorikt. Alla barnen får möjlighet att vid något tillfälle beträda den stora scenen och göra ett framträdande för övriga på skolan. Individuellt eller i grupp. Deras scenvana utvecklas och även deras självsäkerhet.

Nu börjar timmen bli sen och vi alla ska krypa i säng.

Lala salama!

Sivan och Stikkan Gästbloggar

Var ska vi börja

Efter en lång väntan och en massa förberedelser landade vi äntligen i Dar es Salaam där Lotta, Claes och Clara mötte oss, värmen slog emot oss, och det var en härlig känsla att äntligen vara här.

Vi fick se hur fint de bodde. Trädgården, den berömda ”Bandan” där de flesta av måltiderna intas. Poolen med det badkarsvarma vattnet. Och solen!!! Oj vad varmt det har varit.

Varje morgon har vi börjat med ett dopp i poolen, redan vid 07.30 tiden. Det är inte alltid vi är så morgonpigga men i Tanzania går man och lägger sig tidigt. Därför har vi också vaknat tidigare än vi brukar. Efter morgondoppet har vi ätit frukost under Bandan. Alltid med en stor tallrik färsk frukt, vattenmelon, ananas, bananer, mango och papaya.

Under vår tid här har vi även sett och gjort väldig mycket. Vår jätteduktiga reseledare och fixare Lotta har tagit hand om oss. Vår första utflykt gick till Zanzibar. Ön där stränderna är vitare än snö, vattnet blåare än himlen och värmen hetare än någonsin. Landet där inga bekymmer finns, Hakuna Matata.
Till Zanzibar åkte vi hela patrasket, dvs Stikkan och jag, hela familjen Nyqvist, Rasmus, Lina och Tilda, Ulla och barnen. Vi hade några fantastiska dagar tillsammans. Ni har förmodligen redan läst om vårt äventyr så vi får berätta mer när vi kommer hem.

Efter ytterligare några dagar i Dar bar det av till Mikumi National Park. Med på resan var även Lina och Tilda. Lotta var vår chaufför och reseledare även denna gång. Vi bodde på en härlig Lodge och gjorde dagsutflykter i parken där vi såg massor av fina djur på väldigt nära håll. Även Stikkan kunde se djuren och vi alla hade en härlig upplevelse. Ja ni har väl även läst om detta äventyr på bloggen får vi hoppas. Vi kommer att visa fina bilder när vi kommer hem. Tilda, vår mästerfotograf, har lovat att skicka oss kopior på alla djuren.

Den sista veckan har gått i Shoppingens tecken. Men vi har även hunnit med en tur till Bongoyo. En riktig paradis Ö. Vi hade hört så mycket om den goda och färska fisken man skulle äta på Bongoyo. Lite snopna blev vi när den hela krabban uppenbarade sig på tallriken tillsammans med lite pommes frittes. Var det verkligen det här vi hade beställt?! Gott men annorlunda kan man säga.

Förutom bad och shopping har vi hunnit se mycket av Tanzanias landsbygd. Vi har sett hur man bor och lever i Tanzania. Många är fattiga och bor i enkla lerhyddor. När vi åkte till Mikumi gick vägen över bördiga landskap och fina bergskedjor. Det har verkligen varit intressant att få se.

Vi har också större förståelse för Lotta och Claes ”African moments”, eller som de säger – ”Välkommen till Afrika!. Kulturkrockarna är väldigt uppenbara ibland. Stikkan har planer på att bli kommunalråd här i Dar när tillfälle ges. Första insatsen blir att bygga bättre vägar. Sedan behöver servicenivån på restaurangerna höjas. Är det verkligen nödvändigt att det ska ta mer än en timme innan maten serveras…?!

Vi har många fina minnen med oss hem i bagaget. Det har varit fantastiska dagar. Hela familjen Nyqvist har tagit hand om oss på bästa sätt. Vi har verkligen känt oss omhändertagna. Lotta har farit som en skottspole för att göra det bästa för oss. Nu är det inte långt kvar till vi åker och det är med blandade känslor vi lämnar Tanzania och familjen Nyqvist. Vi hade gärna kunnat stanna några dagar till. Men vi längtar naturligtvis efter övriga familjen där hemma i Sverige.

Jambo!

Student led conference

 

Varje år leder alla elever på IST Elementary School en konferens för föräldrar. Syftet med konferensen är att ge föräldrarna inblick i skolarbetet, pedagogiken och vad eleven arbetat med under året. Igår var det en sådan konferens.

Det var med stor förväntan vi åkte dit, Clara, jag, mormor Siv och morfar Stikkan. När vi kom dit blev vi tillsagda av Clara att sitta ner vid ett av borden i hennes klassrum. Sedan gav hon oss kopior av matteuppgifter som vi skulle göra, på tid. Oj, vissa uppgifter var lite svåra att förstå. Efter 10 minuter ringde klockan och det var dags att gå till nästa station. Där fick vi möjlighet att titta i Claras Portfolio. En mapp där hon samlat olika arbeten under året. Vi fick lyssna på spännande berättelser som hon skrivit själv. Ytterligare 10 minuter gick och klockan ringde till den näst sista stationen. Nu blev vi förevisade hennes "How to book". I den har hon skrivit och berättat om hur man gör när man ska lära sig att simma. Eftersom Clara tycker om att skriva och är väldigt snabb är hon nu på bok nummer två. Den handlar om gymnastik.

Vid den sista stationen träffade vi Ms Kate, Claras lärare. Hon gav Clara väldigt fina omdömen och det är fantastiskt vad snabbt Clara lärt sig ett nytt språk. Men också att skapa nya kompisar i en helt ny skola i ett främmande land.

Efter besöket i klassrummet tittade vi runt på skolan. Mormor och morfar blev imponerade av skolan. Tänk att ha egen pool i skolan!

Mina egna reflektioner är att det är lättare än man tror. Jag tror att det ofta är vi vuxna som sätter hinder i vägen för att bryta upp invanda mönster och lämna tryggheten vi är vana vid. Nu kanske det har gått förvånansvärt bra. Alla barnen har aklimatiserat sig bra och skaffat sig nya kompisar. Språkutvecklingen är fantastisk. Att gå i en internationell skola ger också många andra kunskaper som till exempel att få inblick i andra länders kulturer. Just nu studerar barnen i grade 2 Masaikulturen. Vi andra som inte går i skolan får också lära oss massor genom Clara.

Good Bye!

Lina och Tilda gästbloggar

Jambo Rafiki!
Oj, var ska vi börja... Vi har lite för bråttom (vi flyger snart hem) för att dra den långa versionen, men vi sammanfattar såhär:

1) Vad varmt det är! (standarduttrycket varje morgon)
2) Oj vad bortskämda vi har blivit (vi är numera odrägliga...)
3) - Har ni shoppat något?
- Ja, det blev mest skrot (vi blev förälskade i Wonder Welders skrot-kreationer)
4) "Solen tar ju även fast det är molnigt" (vi har inte fokuserat på brännan =))
5) Eeehhhheeaaajiiiiyhhheeeee (vår safariguide hade sitt egna speciella språk, men han hittade iallafall lejon åt oss!)
6) Asante Sana Squash Banana (vi förstår äntligen lejonkungens dolda budskap)

Tack Afrika och familjen Nyqvist! Vi har haft det underbart och tar med oss minnen för livet! Många kramar Lina och Tilda

Safari i Mikumi National Park

 

Så var vi hemma igen efter några fantastiska dagar i Mikumi. Vi har sett alla djur som fanns på vår önskelista, och några till.

Vi, dvs Lotta, Sivan, Stikkan, Lina och Tilda, lämnade Dar es Salaam i söndags morse kl 08.30. (De andra fick stanna hemma. Pole sana. De hade ju jobb och skola att tänka på) Efter ca 4 1/2 timmes bilkörning kom vi fram till Mikumi Wildlife Camp där god lunch väntade. Efter en liten vila bar det ut på den första rundan i parken. Vår guide under vistelsen hette Mr Salom och var en ung Tanzan med lite konstig engelsk brytning. Det var inte alltid vi förstod vad han sa, men han skrattade sött.

Under vår första runda dominerade elefanterna. Oj vad många söta små och stora elefanter vi såg. Naturligtvis såg vi även andra djur som till exempel apor, hjortar, flodhästar, krokodiler och zebror. På kvällen när mörkret lagt sig kom även småkrypen fram. USCH!!!

Dag två, på morgonen, dominerade bufflarna, zebrorna och hjortarna. Till sist såg vi även två vackra lejon honor. Inte ett dugg rädda för vår bil. Vi lyckades köra förbi dem endast en halv meter ifrån. Queens of the Jungel!! Men var fanns lejon hanen? Vi lyckades aldrig se honom.

Efter frukost, vila och lunch bar det så ut på den tredje och sista rundan. Nu längtade vi efter att få se girafferna, på kiswahili kallad Twiga. Och så kom de då äntligen fram. Stora, mäktiga och fantastiskt söta.

Efter en andra titt hos flodhästarna skulle vi ta en sista sväng i parken innan vi var tvungna att åka tillbaka till lodgen. Då hände det som är varje schaufförs stora rädsla. Att köra fast i leran ute på savannen. Vår räddning blev en safaribil med Schweizare. Riktiga Hulkar klev ur bilen och räddade oss från att sova i leran hela natten.

Med många fantastiska minnen återvände vi till Dar es Salaam efter frukost i morse. Tack till Lina och Tilda som lyckades charma poliserna som stoppade vår bil efter vägen. En ren rutinkontroll men ändå. Vet inte vad jag hade gjort utan dem i baksätet.

Nu ligger tjejerna och bättrar på den sista solbrännan innan hemfärd senare i kväll.

Välkommen åter!

En härlig minisemester

De här bilderna får symbolisera livet på Zanzibar. Kritvita stränder, en behaglig badtemperatur och mycket slappa. Man kan inte göra så mycket mer än att promenera längst stranden, läsa en bok, bygga sandslott och åka på utflykter. Den här gången blev det en snorkeltur ut till en ö utanför Kendwas Beach. Vi alla snorklade utom Stikkan som tog hand om besättningen och båten. Vi såg massor av fina fiskar, koraller och sjöstjärnor. Jag har nu upptäkt att man kan i princip rita vilka mönster och färger man vill när man målar havets fiskar. Det finns med stor sannolikhet en liknande fisk i Indiska Oceanen. Gustav och Rasmus gjorde dessutom ett dyk med Scuba Doo. De har tydligen stor dragningskraft till sällsynta fiskar om jag får tro deras instruktör. Hon var alldeles till sig av glädje när hon berättade vad dom sett under dykturen.



Som ni vet var vi ju ett stort sällskap som åkte till Zanzibar i söndags morse. Närmare bestämt 11 stycken. Väl framme på Zanzibar delade vi upp oss så att Tilda och Lina åkte till Nungwi Beach och vi övriga till Kendwa Beach. I går eftermiddag hade gruppen blivit ännu lite mindre och vi var bara 9 stycken kvar. Vi tyckte att Lina, Tilda, Mormor och Morfar kunde få njuta lite till av härligheten. För oss övriga väntade både skola och arbete. Men vi får väl glädjas åt att det snart är helg igen.



Färska rapporter från Zanzibar säger att de har det underbart. Lina och Tilda ska åka på kryddsafari och sedan göra Stone Town innan båtresan hem i morgon eftermiddag. Sivan och Stikkan ska sola och bada. De tar väl hand om dem på hotellet så det är verkligen jättenöjda.

Jioni njema!

Äntligen här

 

.

Ja så var de äntligen här, Mormor Sivan och Morfar Stikkan. De landade enligt tidtabell sent i går kväll. Resan hade gått bra. Sista biten fick Morfar åka rullstol. Var det verkligen nödvändigt...?! Men hade man eskort så var det bara att fullfölja uppdraget.

Idag har vi solat lite och badat i poolen. Clara har varit engelska lärare och eleverna har varit exemplariska. Morfar kan redan massor av engelska ord.
Drinken innan middagen, en GT, intogs på Yacht Clubben. Sämre kan man ha det kunde vi konstatera.

Nu drar vi alla dvs hela familjen Nyqvist, Lina och Tilda, Mormor och Morfar samt Ulla med barn och kompis Rasmus till Zanzibar några dagar.

Tutaonana baday!

Karibuni

Det har varit lite si och så med skrivandet på sista tiden. Jag vet inte om jag helt tog ut mig när jag klättrade Kili. Börjar så smått återhämta mig. Men min läpp gör sig fortfarande påmind... När jag skrattar spricker såren på läpparna. Jag försöker verkligen att inte skratta så mycket, men det är svårt. Tånaglarna blir dessutom blåare och blåare för varje dag som går. I morse kom jag i mina löparskor. Ett stort framsteg.



Nu har våra första gäster för det här året kommit. Kusin Lina och hennes kompis Tilda. (Den obligatoriska bilden under bandan.)

De kom i måndags kväll. I dag är de på Bongoyo och solar och badar. Solen är väldigt stark så här års så jag hoppas att de är försiktiga. Mama Mkubuwa kan inte låta bli att förmana. Ursäkta mig Lina och Tilda. Jag ska försöka att inte tjata på er. Vi vill gärna att ni kommer tillbaka.
På fredag kommer Mormor Sivan och Morfar Stikkan. Karibuni!



I dag är det ingen vanlig dag. Det är Claes födelsedag. Så här såg han ut i morse när vi kom och sjöng för honom. Vi gissar att han legat vaken en stund och väntat på oss. Med en tallrik Gyllenhammars Havregrynsgröt i magen så leker livet. Tack Lina och Tilda för er proviant från Sverige. födelsedagen kommer att firas på restaurang i kväll. Det blir säkert något Italienskt. Men först blir det en drink under bandan med cassava chips och cashew nötter.

Hipp hipp hurra för Claes som fyller år idag.

Kilimanjaro

Nu har vi gjort det. Vi var där, ända uppe på toppen!
3 tjejer, 8,4 mil, 40 timmar och 60 liter vatten. Till det kan tilläggas några blåa tånaglar som snar kommer att falla av, blåsfyllda läppar, ett antal huvudvärktabletter, Diamox mot höjdsjuka och några skavsårsplåster.....

Och massor av bilder som bevis på vår expedition.



En utökad berättelse kommer att skrivas när jag fått smälta alla intryck. Just nu kan jag bara säga att det var en otroligt härlig upplevelse. Tufft, utmanande, härligt, fantastiskt roligt och ibland lidelsefullt. Men det ska kännas att man haft kul.

Tusen kramar till mina kompisar Ulla och Saskia för att ni följde med mig till toppen.