Vår guide för dagen, Mejah, tillsammans med Diane. Han visar hur "coffee boys" gör när de går och säljer kaffe.
Underkläder på Ilala Market. Skynda och Fynda. Här hittar du allt mellan himmel och jord.
Ytterligare besök på en marknad. Den här heter Tandala Market och är den lokala matmarknaden. Här trängs normalt lokalbefolkningen för att köpa mat och grönsaker till familjens måltid. Just nu pågår Ramadan och det var lite lugnare. Nästa vecka under måndag och tisdag kommer det att firas rejält i dessa områden. Då upphör den långa fastemånaden och den vanliga rulljansen på marknaden återgår till det normala.
Här är vi på gång att starta vår guidade tur. Först en koll så att cykeln är ok. Och naturligtvis var det cykelhjälm som gällde. Jag skulle aldrig ge mig ut i den här trafiken utan hjälm. De kör ju som galningar i den här stan!
Här ser vi Mia, Jeanette och Diane under en liten dricka paus. Nu börjar värmen och luftfuktigheten tillta och då behöver man mycket vatten.
Hur gick det då till?
5 timmar på Mountain Bike genom Dar es Salaam. Och jag kan tillägga att det är inte de ställen jag vanligtvis besöker. En fantastisk tur på många sätt. Att komma utanför de "Mzungu anpassade" (Mzungu = viting) stadsdelarna och in i riktiga Tanzania var både lärorikt men också skrämmande. Som de bor och lever! Utan vatten och elektricitet. Smutsigt. Trångt. Men ändå har alla ett leende på läpparna.
Vi var fyra glada tjejer; Mia, Jeanette, Diane och jag själv. Vår guide hette Mejah och var en ung företagsam, välutbildad och duktig rastakille. Vi började vår färd genom olika "stadsdelar". Första stopp var ett kvarter i Dar där man under Nyerere tiden (= 60-talet) försökte bygga upp Dar es Salaam genom att bygga standardiserade hus som folk skulle bo och leva i. Idag finns endast ett fåtal av dessa hus kvar.
Vi fick följa med in och göra ett besök hos en familj som äger ett hus med 6 rum. Alla rum är uthyrda och idag bor det 6 familjer där. Mejah berättae att ett rum, vilket oftast är vad en normalfamilj har råd att betala för, kostar mellan 15 000 - 30 000 Tanzania Shilling per månad. (Ca 90 - 180 SEK). De billigaste rummen har då inget vatten eller elektricitet. De skiftar mellan olika områden. De områden där de allra fattigaste bor och där familjen i stort sätt inte har någon riktig inkomst alls, till de kvarter där i alla fall någon i familjen har en fast inkomst.
Vi pratade vidare om hur många familjen bor och lever och kom då in på utbildningsfrågor. Han berättade att ca 93% av alla barnen går i skolan till 7:e klass. Endast 3% går vidare till Secondary School, 1,5 % till High School och mindre än 1% till Universitet. Han själv tillhör den lilla grupp personer som fått studera på Universitet. Och det märktes. Han var en samhällsorienterad person som försökte driva olika politiska frågor. Bl a var han mycket engagerad i trafikfrågor i syfte att förbättra för gående och cyklister. Och det kunde vi bara instämma i när vi kom cyklande på en gång/cykelväg då vi helt plötsligt fick trängas med gående, Daladal, Bajaji och mopeder. Helt livsfarligt! Men så sker det många trafikolyckor också.
5 timmar på cykel alltså, genom olika stadsdelar och lokala marknader. En marknad vi alla föll för var Ilala Market. Här kan man hitta allt mellan himmel och jord. Skor, tyg, kläder, underkläder, väskor och så vidare. Här pågick en otrolig kommers. Hit ska vi gå fler gånger, då med lite mer tid och pengar.
Hemfärden gick genom trånga gränder och trappor, gropiga vägar, fält, cykelbanor (?) och vägar. Väl tillbaka där vi tidigare hade startat vår färd fick vi en efterlängtad lunch bestående av ris, bönor, någon röd röra, pili pili och kyckling. En typisk Tanzansk måltid.
Vi alla var väldigt nöjda med dagen. Det här kan vi göra flera gånger. Och då med övriga i familjen.
5 kommentarer:
Hejsan !
Jag säjer bara så här " Herre gud vilka upplevelser ni får vara med om ". Vilken härlig , spännande och lärorik cykeltur, den skulle jag oxå gärna göra. Och vilka fina bilder du tar, marknaden såg ut som en gammal loppis , säkert skitkul att gå runt på och lyfta och titta på grejerna. Och intressant att få besöka ett vanligt hem även om det säkert kändes lite konstigt.
Hoppas att baken har slutat att ömma efter dom guppiga vägarna. och så passar vi på att hälsa till Clara som ligger sjuk "KRYA PÅ DEJ GUMMAN "sköt om er allihopa puss och kram från Moster Sussi
jag cyklar också till jobbet
Hej! Kul att läsa din blogg! Jag och min familj bodde tre fantastiska år på Chole Road i mitten på 90-talet. Jag var i våras på jakt efter en gammal kompis som bodde på Valhalla för att bli "inbjudna" på Yacht Club, där vi förstås tillbringade en del tid. Då hittade jag Ulla S. blogg. Det visade sig att jag haft min arbetsplats i hennes förråd under tre år, det var då Nordic Clinics kontor. Det otroliga är att ni som bor därnere nu gör exakt samma saker som vi gjorde för snart 15 år sedan! Ras Kutani var verkligen ett toppenställe redan då, det tyckte vi också. Och jag minns inte vad marknaden hette, men vi handlade kläder på en stor marknad utåt Bagamoyo Road med massor av kläder som givmilda människor i Europa skänkt till de fattiga i Afrika. Jag tror inte att tanken var att de skulle köpas av wazungo-mammor, men så var det ibland. Jag har fortfarande ett par fina sidenblusar kvar! Nu är vi på väg tillbaka, om än bara på tre-veckors-tur över jul och nyår. Vi har bokat några nätter på Slipway, för att kunna knalla runt i våra gamla kvarter, titta på skolan (som väl måste vara där dina barn har fritids vissa dagar i veckan), åka ut till Bongoyo, träffa kompisar. Det är förstås bara våra tanzanska arbetskamrater som finns kvar, expats är ju en snabbrörlig grupp som inte finns kvar ens efter 5 år om man kommer tillbaka! En kort safari till Mikumi, sedan blir det Zanzibar, både östkusten och avslutning i Stonetown med Emersons Rooftop, Prison Island m.m. Nu funderade jag på en sån där cykeltur, kunde vara något kanske. Fast vi har ju inga cyklar med oss. Men ändå: var hittade ni guiden? På vår tid var det Rickard och .... Nina? med två barn som chefade på Scania. Vi var på studiebesök där med skolan, jag var chaufför minns jag. Dom gjorde så fantastiska skolresor på Svenska skolan. En pappa som flög för Coastal laddade in lekisfröken och alla lekisbarnen, dom var väl runt 6-7 stycken, och flög ner till Selous över dagen! De vänner man fick i Dar är speciella, även för barnen är det extra viktigt med dom kompisarna. Mina ungar har aldrig pratat så mycket med sina svenska kompisar om tiden i Afrika. Tove, som var 9 när vi kom hem, konstaterade snabbt att det inte var någon idé: Dom kan ändå aldrig förstå hur det är. Jag tror det är därför kompisarna som har samma erfarenheter blir extra viktiga. Vi har fortfarande kontakt med flera av våra vänner sedan den tiden. De har senare fyllts på med vännerna från när vi bodde i Hanoi, det är samma sak med dom. Jag kommer att fortsätta följa din blogg, för att få mer idéer på vad vi ska hitta på till jul.
Helen i Örebro
Hej Helen,
Kul att du hittat in på vår hemsida. Ja visst är det magiskt att bo och leva i Tanzania. Och många spännande upplevelser man får vara med om.
Skriv till vår guide, Mejah, på uwabadar@yahoo.co.uk. Han har cyklar och hjälmar så det är ingen fara. Ni kommer att få en spännande cykeltur. Kanske lite varmt just vid den årstiden, men det vet ni ju redan.
Hör gärna av er när ni kommer till Dar så kan vi ta med er på Yacht Clubben.
Hälsningar
Lotta
Åååååååååå Vad jag blev sugen på Kaffet. Handlade med mig flera burkar hem. Va en svart/guld och lite röd plåtburk. Africafe, instant. Världens godaste!!!!
Hitta du denna får du gärna skicka ett par burka.
Ä det något ni saknar som jag kan skicka till er?
Skicka en burk också med lukten av alla kruddor från marknaderna mmmm
Näää jag måste snart ner igen.
Kram Anna
Skicka en kommentar