Appropå välgörenhet.

Läste i dagens tidning av The Guardian att Sveriges biståndsminister Gunilla Karlsson planerar att minska biståndsbudgeten inför 2010. Det kommer naturligtvis att drabba Tanzania som är en stor biståndstagare. Men Sverige är inte det enda landet som har dessa funderingar, i dessa finanskriser.



Gör biståndet nytta i Afrika? Ger biståndspengarna "value for money"? En berättigad fråga som många länder ställer sig när deras arbetslöshet växer, konkurserna ökar och skattebetalarna undrar var deras pengar tar vägen. Full utväxling kan man aldrig förvänta sig men man vill försäkra sig om att pengarna verkligen gör nytta. Senaste korruptionsskandalen i Zambia där miljontals svenska biståndspengar förskingrades är naturligtvis ifrågasatt av svenska skattebetalare. Och jag kan bara instämma (även om jag just nu inte bidrar med så många skattekronor till Sverige).



Att bo i Tanzania och se hur folk bor och lever gör att man ifrågasätter biståndets nytta. Varför har inte utvecklingen gått mer framåt än så här? Varför lever ett fåtal Tanzanier ett bra liv medan merparten av landets invånare lever under mycket svåra förhållanden. Där varje dag är en kamp om pengar för överlevnad. Jag vet att SIDAs personal i Tanzania jobbar hårt för att utveckla skolpolitiken. Jag vet också att de jobbar hårt med korruptionsfrågor, infrastrukturella frågor och mycket annat. Men ibland undrar man faktiskt om inte landet skulle må bättre av att själva ta sig ur krisen. Å andra sidan blir det på bekostnad av lokalbefolkningen. Kortsiktigt i alla fall. En framstående Ekonom i Zambia skrev i hennes senaste bok att "Aid makes poverty worse, not better." Det kanske är tid att hitta andra sätt att stödja utvecklingsländer i Afrika.



Nya tider kräver nya arbetsmetoder!