
Egentligen är det för sent att skriva men jag gör ett försök i alla fall. Förra veckan hade vi problem med Internet så det blev inte så mycket skrivande. Ytterligare en vecka har gått och livet börjar gå enligt förutsägbara rutiner. Precis som i Sverige, fast långsammare. Jag har avverkat vecka två, av tre, på min kiswahilikurs. På bilden ser ni min lärare Nancy, Ulla och jag. Det är bara Ulla och jag i klassen. Vi drillas av Nancy i kiswahilins ädla konst fyra timmar per dag. Som jag tidigare skrivit är det verkligen jättekul att få lära sig ett nytt språk. Det känns också väldigt stimulerande att få göra något för sig själv. Det är en stor omställning att inte gå till jobbet. Att gå till skolan och lära sig kiswahili känns därför väldigt kul. Men! (Nu kände jag mig plötsligt som Tony Irving i Let´s Dance...) MEN! I fredags höll jag på att ge upp. Någon har sagt att Kiswahili är ett lätt språk. Jag kan bevisa motsatsen. Förutom alla verb som böjs på olika sätt beroende på vem som avses eller i vilket tempus så har araberna haft sitt inflytande i språket. The arabic way is not easy...... Ta klockan som ett exempel. Man har ett helt annat sätt att dela in dygnets 24 timmar. När klockan är 07.00 vår tid är klockan enligt Tanzanias räknesystem 01.00. Kanske är det i och för sig mer logiskt att börja räkna tiden då solen går upp, i stället för mitt i natten som vi gör. Men det är oerhört svårt att ställa om hjärnan. Dessutom är meningsuppbyggnaden inte helt lätt heller. Nog om detta.
Bilden nedan är tagen i trädgården idag

Efter lunchen idag åkte vi ner till båtklubben och badade i havet. Tidvattnet var på väg in och vågorna gick höga. I sådana tillfällen känns livet ganska skönt.
Nu väntar en ny vecka och nya utmaningar. Barnens aktiviteter har kommit igång. Clara är med i skolans simlag. Gustav och Filip spelar fotboll, golf och basket. Dom får även göra "Community Service" vilket innebär att dom en gång per vecka gör något för att hjälpa gamla, sjuka eller fattiga. Claes har fortfarande lite ont i foten. I helgen har vi plockat ut 2 taggar, vardera ca 7 mm långa. Förmodligen är det kvar ett par taggar till. Aj aj aj!
Ytterligare en skön kommentar från Clara. I fredags efter skola och fritids åkte vi fram och tillbaka mellan huset och olika ärenden. Som ni vet har vi vakter som bevakar huset och som då även får mycket att göra, dvs öppna och stänga grinden när vi kör ut och in. Efter tredje gången på väg ut genom grinden frågar hon om vakterna nu får mer lön när dom måste öppna grinden så många gånger. Hon trodde att deras timpenning baserades på antalet in och ut-passeringar. Det är mycket nytt att fundera över.
God natt!