Mitt liv som hemmafru

Hej

Ja då har livet som hemmafru börjat på allvar. Barnen är i skolan för tredje dagen och jag sitter här ensam med min dator. Klockan har precis passerat 09.00. Fram till nu har jag hunnit med att skjutsa barnen till skolan och sedan varit ute och sprungit. Druckit en kopp kaffe och svarat på några mail. Tro det eller ej men det börjar bli lite långtråkigt! Jag förstår att många som läser bloggen drar lite på mungiporna och tänker -Vad var det jag sa! Men vad ska man hitta på när både städning, tvättning och trädgårdsarbete utförs av någon annan. Det enda som är kvar till mig är handling och matlagning. Jag känner mig som Hacke hackspett i Disneys jul. Ni kommer ihåg när hon pussar Hacke adjö och vinkar glatt med en näsduk. Precis så är det.

Fast ärligt talat så hade jag sett fram emot att få coola ner lite. Vara tillsammans med familjen och bara njuta av livet. Det tror jag också att jag snart kommer att göra. Det är just nu det känns lite ensamt. Jag ska försöka aktivera mig så att jag snabbt hittar vänner som jag kan snacka och göra roliga saker tillsammans med. Kanske ta en intensiv kurs i Kiswahili. (Eller SFI som vi skulle ha sagt i Sverige, dvs Kiswahili för invandrare) Det kan också finnas möjlighet för mig att få börja jobba deltid hos en leverantör till Scania. Det vore kanske perfekt. Att jobba fram till kl 12.30 och sedan ha hela eftermiddagen att ta hand om barnen, handla och fixa allt annat praktiskt.

Förresten, ta hand om barnen. Clara har börjat på fritids på Nordiska skolan. Där är hon fram till kl 16.00 på dagarna. Killarna kommer snart igång med sina eftermiddagsaktiviteter som fotboll, simning, klättring och vad nu allt det kommer att bli. Jag tror inte dom kommer att ha tid att underhålla sin gamla mamma.

Tänkte dela med mig av ett par sköna kommentarer från Clara. Redan på flygplatsen när vi landade och stod och väntade på bagaget frågade hon om vi också kommer att bli lika svarta som alla andra. Nu när vi ska flytta hit och bo här. Hon har också senare frågat om vi skulle skaffa flera barn, om dom skulle bli svarta eller vita. (Jag undrar vad som rör sig i hennes huvud)

I morse när vi var på väg till skolan och satt och lyssnade på radio sa hon - Jag trodde faktiskt inte dom hade radio i Tanzania. Jag frågade om det var något hon saknade. -Nej, dom har ju örhängen och allt annat. Och det är faktiskt sant. Det enda vi saknar är hårt bröd, smågodis och alla ekologiska och astma och allergitestade produkter.

Avslutningsvis vill jag säga att det är ganska enkelt att bo här. Solen går upp kl 06.30 och skiner sedan fram till 18.30, då den går ner. Det är alltid varmt och skönt. Just nu i alla fall. Snart blir det bara varmare och varmare. Inte undra på att alla för det mesta har ett leende på läpparna.

Ha en bra dag!