Siffrorna talar sitt tydliga språk!

Det är dessa barn Tanzania ska bygga sin framtid på. Men endast 45 % av flickorna och 55 % av pojkarna klarar sluttestet efter 7:e klass.


För en vecka sedan släpptes resultatet av de ca 1 miljoner elever som skrev sitt sluttest efter 7:e klass. I Tanzania är det skolplikt upp till 7:e klass. Och jag tror man har lyckats ganska bra med att erbjuda skolgång till alla barn i Tanzania. Hörde någonstans att ca 95% av alla barn går i skolan vilket är en avsevärd förbättring jämfört ett antal år sedan. Men vad man lyckats mindre bra med är att rekrytera bra lärare och en bra skolmiljö till landets alla barn. Det är klart att detta resultat fått ett stort medialt utrymme i landets alla tidningar. Och frågan man kan ställa sig är, vad gör regeringen för att förbättra skolan?





Jag har skrivit det tidigare men det tål att upprepas. UTBILDNING är en av de områden Tanzania måste fokusera på. Tillsammans med korruptionsbekämpning. För hur ska Tanzanias folk kunna konkurrera på en världsmarknad där endast ett mindre antal av deras invånare har utbildning.





Det som är mest skrämmande att läsa utav den rapport som presenterades är att Matematik och Engelska ligger sista på resultatlistan. Endast 20% av landets elever klarade matte-testet och endast 35% engelskan. När jag läser det här blir jag så arg och undrar vad alla miljoner biståndspengar tar vägen egentligen. Förutom de mest synbara investeringarna såsom i HILUX eller andra lyx jeepar som regeringens medlemmar åker omkring i. Eller i traktamenten vid utlandsresor. Ett 90-tal delegater från Tanzania for till klimatkonferensen i Köpenhamn, för att bara nämna något exempel. Till vilken nytta kan man tänka? När Kina endast skickade ca 25 stycken. Och då är Kina ändå är ett av de länder som är de största miljöförstörarna. Jag är rädd för att Tanzanias problem kommer att ta lång tid att lösa. Samtidigt som västvärldens hjul snurrar allt snabbare så halkar många av afrikas länder bara längre bort från världskonkurrensen.

Sverigebesök och Lucia

Som tindrande stjärnor på himmelen kom de så till Tanzania, hela familjen Ekenstam. Det är så kul att ha de här. Och naturligtvis är vi tvungna att lägga ut den traditionella Banda-bilden. Här intar vi den första gemensamma frukosten i vår trädgård. Men redan efter en hektisk dag med guidad tur i Dar es Salaam och bad och middag på Yacht Clubben har de nu åkt iväg på nya äventyr till Zanzibar. Båten gick 7.15 i morse. I hamnen på andra sidan stod Ibrahim, deras guide för dagen, och väntade. Därefter frukost och guidad vandring i Stone Town. Vi hoppas de får en skön vecka på Zanzibar.

Karibu Santa Lucia. Lussebullar, pepparkakor och glögg. Det smakade mycket gott!

Hela lussetåget samlade. Clara var förstås med. Hon står bakom mikrofonen. Oj vad hon sjöng, för Ambassadör och fosterland. Och vackert var det med lucia, tärnor, tomtenissar och ett par pepparkaksgubbar.

Clara och Tess innan lussetåget ska börja. Lite spända och förväntansfulla.

Party stim...

Ja så har vi kommit in i ett party stim...
Jag tycker det är avslutningsfester och avskedsfester vart och varannan dag. Vissa är bara kul och andra är kul men också sorgsna. Det är aldrig roligt att ta avsked när det är någon man tycker om.

Nedan följer en kavalkad av bilder från de olika evenemangen. I kväll fortsätter firandet på det svenska residenset. Det är luciafirande som står på programmet. Clara är naturligtvis med som tärna. Jag får återkomma med fler bilder en annan dag.

Senare i kväll kommer våra vänner från Sverige, familjen af Ekenstam, och hälsar på. Claes ska hämta dem på flygplatsen kl 24.00 i natt. Kanske den traditionella "Banda-bilden" dyker upp i morgon.
Musikafton på Claras skola.

Här är alla i grade 3, 4 och 5 samlade för gemensam körsång. Det lät fantastiskt vackert.

En sak som jag kom att tänka på var att det inte sjöngs några traditionella julsånger. Anledningen är nog skolans alla representerade religioner. Uppmärksammar man en högtid så måste man göra det för alla. Så den här kvällen var därför en vanlig musikkväll med en blandning av sånger.

Nu har vi kommit till Michelle´s avskedsparty. Michelle är Claras simlärare i Dar Swim Club. Hon har varit en underbar simtränare för Clara och alla andra barn. Vi ville visa vår tacksamhet med en gemensam avskedsfest för henne.

Här är Michelle och alla barnen i grupp Minnows.

I går invaderades trädgården av 16 barn och deras mammor och en pappa för avslutningsfest i Claras klass. Vi var lite oroliga att vi inte skulle kunna hålla avskedsfest på grund av regn. Hela natten innan och morgonen ösregnade det men ett par timmar innan festen skulle börja klarnade det upp.

Här sjunger alla barnen "Happy birthday to you" för Luke som fyllde år. Han blev lite generad av alla skönsång....

Behöver jag säga att alla barnen var i poolen och lekte i princip hela tiden.

Karume Market

I lördags tog jag och Gustav en taxi ner till Karume Market för att handla skor. Något har hänt, för Gustav har tappat bort flera par skor den senaste tiden. Eller har någon "lånat" dem?! Han påstår själv att han inte slarvat bort dem, men man kan aldrig vara riktigt säker. Men lite underligt är det, att det just är Gustavs skor som försvinner...... (hmmmm)?



Gustav hade fått tips från kompisar i skolan att man kan hitta bra begagnade skor på Karume Market. Så vi for dit. (Anledningen till att vi inte köper nya skor är att utbudet är mycket begränsat och med största sannolikhet finns inte de skor han vill ha i någon butik.) Eftersom trafiken är kaotisk och det är svårt med parkeringsplatser beslöt vi oss för att ta en taxi. Karume Market ligger i Kariakoo district. Ett område med massor av lokala marknader där du kan hitta i princip allt du behöver. Det är också där lokalbefolkning gör sina inköp. Kommersen är total, lukterna intensiva och värmen olidlig.

Taxichauffören släppte av oss utanför marknaden och lovade att stanna kvar undertiden vi handlade. Vi hann inte mer än utanför bilen förrän det vimlade av försäljare som slet i oss och ropade Rafiki (kompis), Mama Mkobwa (Stormamma), come with me...På inköpslistan stod följande; Gympaskor, Fotbollsskor och vanliga Joggingskor.

Efter ett tag tyckte jag vi hittade några pålitliga killar som tog med oss till ett hyfsat välordnat försäljningsställe en bit in i marknadsområdet. Gustav provade och provade. Killarna sprang som galningar runt och hämtade diverse olika skor för påseende. De hade bevisligen inte koll på skillnaden mellan de olika skomodellerna vi önskade inhandla. Det hämtades damskor och diverse mer eller mindre opassande skor för en modemedveten tonåring. PUST!!!!!!

Vi höll faktiskt på att ge upp efter ett tag. Men vi hittade slutligen ett par skor och nu började förhandlingen............. oj oj oj. Nu krävdes det tålamod av stora mått. Utgångspriset var 70 000 Tanzania shilling, ca 400 kr. Jag blev riktigt arg och anklagade honom för att inte vara oseriös. Som om det hjälpte. Vi lyckades i alla fall pruta ned skorna till 20 000 shilling (ca 110 kr). Vi tog skorna och jagade vidare. Fortfarande saknades joggingskor och fotbollsskor.

Ytterligare killar som slet i oss och till slut slog vi oss ned vid ett ställe som verkade ha koll på både fotbollskor och joggingskor. Men oj så tröttsamt. Prova och förhandla. Förhandla igen och prova lite till. Efter ca 1 1/2 timme var vi så klara att åka hem. Ännu en erfarenhet rikare.

Här är skoskörden från lördagens shopping. Eftersom Gustav var nöjd, blev jag också nöjd.

Den stora julskinkejakten!

Jag kommer ihåg på slutet av 80-talet när jag jobbade på resebyrå. Då hade en av de stora biluthyrnings företagen (jag har faktiskt glömt vilken) en tävling innan jul som hette något liknande. Då gällde det att boka så många hyrbilar som möjligt. Efter ett visst antal hyrbilar fick man en julskinka. En mycket uppskattat tävling bland oss lågavlönade resebyråtjänstemän och kvinnor. Nu handlar det inte om att boka hyrbilar utan att försöka hitta någon som säljer julskinka.

Som du redan vet måste man åka runt till olika affärer för att handla allt man behöver i matväg; grönsakshandlaren, supermarket, slaktaren, bageriet osv Fram till för en vecka sedan har vi varit lyckligt lottade som haft en bra slaktare på halvön där vi bor. Över allt annars har vi haft problem med att saker och ting tar slut, men inte hos slaktaren. Där har det alltid varit välfyllda kyldiskar med kyckling, nötkött och fläskkött. Men förra veckan stängde butiken hastigt och lustigt. Rykten säger att moderbolaget gick i konkurs. Andra säger att det kan finnas "maffialiknande" krafter som tyckte att slaktaren tjänade för mycket pengar och att det var därför de var tvungna att stänga. Vem vet.


Hur som helst påverkar detta oss väldigt mycket. Ja oss husmödrar vill säga. Var ska vi nu handla vårt kött??? Och var ska jag få fatt på årets julskinka och allt annat som hör julbordet till??? Igår såg jag att affären på Sea Cliff, även kallad Harrod's för att den är så dyr, säljer julskinka från Kenya. Men den kostar 230 kr/kilo och måste beställas minst 7-10 dagar i förväg. Inte ens Pigham skinkan hemma kostar så mycket. Aldrig i livet tänkte jag. Inte ens den sötaste grisen i världen kan kosta så mycket. Därför har nu jakten efter julskinka börjat.

Det slog mig faktiskt idag när jag pratade med en annan "husmor" som också hade samma problem som jag vad gäller julskinkan, att det här tillståndet har blivit ett normaltillstånd. Att åka runt och leta ingredienser till mat, eller en bankomat som är öppen, bensin till bilen, eller nya fotbollsskor, gymnastikskor eller vad det nu kan vara. Lustigt vad man vänjer sig. Kanske inte helt och hållet men de berömda "African moments" kommer mer och mer sällan. Man kan helt enkelt inte bli upprörd varje gång, då skulle man bli tokig.


Dagens mantra - TÅLAMOD

1:a Advent

Så har vi firat första advent för andra gången i Tanzania. Julstjärnorna är framme och även adventsljusstaken. Men när jag höll på att pynta i lördags så undrade Filip vad jag höll på med. - Varför tar du fram julsakerna, Mamma? Ja lite konstigt känns det allt men jag tror det är viktigt att försöka hålla fast vid de svenska traditionerna när man bor så här.

Det är inte mycket som påminner om jul. Ingen snö och inget mörker och slask. Det finns inte heller några julblommor att sätta i krukorna men väl så vackra Flame Tree, se bilden ovan. Det är fantastiskt vackert med alla röda flame tree som pryder trädgårdarna runt där vi bor.

Något som däremot skapar lite julstämning är att lusseträningen på svenska residenset har startat. Den 12 december blir det lussefirande med pepparkakor och lussebullar i trädgården hos den svenska ambassadörsfamiljen. Det ser vi fram emot. Jag kan väl också erkänna att när man kliver in i matvaruaffären möts man av julmusik och värsta sortens jirlanger och annat glitter som pryder hela affären från golv till tak. I år sammanfaller även 1:a advent med den muslimska högtiden EID Mubarak. Så vi har dubbelt firande kan man säga.

Jag förstår att det är skönt för alla er i Sverige att lämna den mörka novembermånaden bakom sig och gå in i december med ljusslingor i träden, julstjärnor och levande ljus.

Och låt oss hoppas på lite snö!!!

Idétorka

Efter snart 1 1/2 års bloggande har jag hamnat i en form av Idétorka. Det känns som jag har skrivit om allt som går att skriva om. Om du inte vill höra samma sak än gång till vill säga. Du får gärna höra av dig med tips och idéer på saker som är intressant att läsa om. Jag gissar att vardagslivet hunnit i fatt oss och livet snurrar på som vanligt. Eller så blir man bara hemmablind och ser inte skogen för alla träden....


Det börjar lacka mot jul och nedräkningen har börjat. Inte bara efter den långa julledigheten utan också för kommande avsked. På bilden ser du Filip och Westley. Efter 4 år i Tanzania är det nu Westleys tur att flytta vidare. Filip och Westley är bästa kompisar och Filip kommer naturligtvis att sakna honom. Det är genom Westley som Filip blivit introducerad i musikens värld. Filip och Westley har ett band ihop, Plan B, tillsammans med några kompisar. Filip spelar trummor och Westley sjunger. Det var också Filip och Westley som blev de stora stjärnorna i Mama Mia på Little Theatre tidigare i höst.


Annars tycker jag nog mest att det är elände man läser om i tidningarna. Här om dagen kom ny inflationsrapport för Tanzania. 18,1 % INFLATION!!!! Anledningen är den stora torkan som slår hårt mot landet. Nu har det kommit regn i stora delar av Tanzania men kortsiktigt är skadan redan skedd. Många boskap har dött av undernäring och vattenbrist. Det innebär att priset på mejeriprodukter, kött och grönsaker stigit i höjden. Även tillgången i butikerna är begränsad. Ofta är det slut och man måste bunkra upp när det väl finns.



I övrigt fortsätter korruptionsskandalerna att fylla tidningarna. Även rivaliteten mellan fastlandet och Zanzibar. Osäkerheten och diskrimineringen för landets alla albinos tycks aldrig få något slut. För dig som inte hört detta förut kan jag berätta att det finns en tro bland landets Häxdoktoter att kroppsdelar från Albinos bringar lycka. Priset för en arm eller ett ben från en albino ligger runt 3000 USD. Det är helt makabert, men sant. Såg någon stans att ca 50 albinos fått sätta livet till.



Snart är det helg igen och dörrarna för den årliga Hantverksmässan, Makutano, öppnar i morgon. Jag och Mia är lite engagerade genom Mama Masai så nu ska vi iväg och packa varor som ska säljas.



Wikendi njema!

Korruptionsranking

Ja så har då den globala korruptions ranking ristan, Global Corruption Perception Index (CPI) publicerats, och vad ser vi då?! Tanzania har ramlat ned 24 placeringar sedan förra året. De går från placering 102 till 126 på bara ett år. Är det inte förfärligt hemskt!!!



Av totalt 185 länder så är Tanzania, tillsammans med många grannländer i Afrika, bland de mest korrupta länderna i världen. Sist på listan ligger Somalia, Afghanistan, Irak och Sudan. De minst korrupta länderna i världen är Nya Zeeland, Danmark, Singapore och Sverige.



Det här är förstås ett stort misslyckande för den Tanzaniska regeringen. Nästa år är det val i Tanzania. Jag hoppas då folket uttrycker sitt missnöje och visar att man inte kan acceptera en regering som inte kan skapa rättvisa och demokrati i landet. Vi som bor i Tanzania känner av korruptionen hela tiden. Att vara företagsledare i Tanzania med västerländska värderingsperspektiv är inte lätt. Men vi måste fortsätta att vara starka och inte acceptera korruption.



Vem har sagt att det ska vara lätt?!

Ministry of Education

I går var jag och Gustav och besökte Ministry of Education. Vi var där med anledning av Gustavs Personal Project. Hans ämne är "Recycling" och han ska skriva en bok för skolbarn i Tanzania.

Syftet med besöket var att stämma av om det kan finnas intresse för en sådan bok. Han ville också få tips och ideér till innehåll i boken.


I går eftermiddag tog vi en taxi ned till stan för att träffa Mary Kivaria på Ministry of Education. Hon var en snäll och trevlig dam som tog emot i sitt lilla tjänsterum. Hon svarade snällt på alla frågor Gustav hade förberett men det blev ganska uppenbart efter ett tag att frågor som renhålling och recycling inte är ämnen man diskuterar i skolan. Vi kunde snabbt förstå att nivån är fortfarande på en väldigt låg nivå. Begreppet "green school" finns med i läroplanen men handlar mer om barnens hälsotillstånd och vikten av att hålla sig ren för att inte få sjukdomar. Man har också placerat papperskorgar i klassrum och på skolområdet för att lära barnen att hålla rent omkring sig. De stora frågorna är hur man ska säkerställa att alla skolor har tillgång till vatten och elektricitet. Att få finansiering till att trycka skolmaterial eller vidareutbildning av lärarna är något man dagligen brottas med. Som ni förstår har man helt andra förutsättningar att bedriva skolarbetet än många andra länder.


Men mötet var intressant och lärorikt. Och Mary tyckte Gustav idé var uppfriskande och såg med spänning fram emot att få ta del av hans arbete. Hade han flera frågor så kunde han bara ringa henne.


Slutsatsen efter mötet är att försöka göra en lärobok som kan användas för skolbarn i alla åldrar. Den ska innehålla exempel på aktiviteter anpassade till olika åldersgrupper. Den ska också ge lärarna vägledning och bättre kunskap om recycling. Intressant var också Marys uppmaning att försöka skapa aktiviteter för att få de äldre skolbarnen att inse att recycling kan ge dem en extra inkomst, eller med andra ord What´s in it for me. Recycling handlar i första hand inte om källsortering där kommunen har uppsamlingscentraler för att återvinna hushållens avfall. Det handlar mer hur man i samhället kan återanvända papper eller andra material för att skapa något nytt.



Personal Project går vidare... och låt oss hoppas att miljöfrågor får en mer central roll på den Tanzanska regeringens agenda framöver. Även om Tanzania inte själva släpper ut så mycket koldioxid så finns det andra områden de kan bidra med. I gårdagens tidning stod det att läsa att på grund av den globala klimat förändringen så kommer glaciären på Kilimanjaro att vara borta om ca 20 år. Vi håller tummarna för att de stora ledarna tar sitt ansvar på nästa möte i Köpenhamn i december.

Vintererbjudande från First Card...

... damp ned i brevlådan här om dagen. Vinter tänkte jag?! Hur kommer det sig att det kan snöa och vara kallt och mörk på ett ställe på jorden när det samtidigt är hetare än i en bastu på ett annat ställe?! Inte alls konstigt, men tanken slog mig ändå.

I den fina foldern fanns bilder på vackra vinterlandskap, uppmuntrande erbjudanden i vintermörkret, rabatt på julbilar osv. Då insåg jag att Afrika är långt bort från lilla norden.

Första året vi bodde här var det ganska lätt att hålla sig uppdaterad på vad som hände där hemma. Många händelser, debatter eller politiska inlägg kändes nära och jag hade egna referensramar. Men ju längre tiden går blir det svårare att hålla sig uppdaterad. Dessutom har jag knappt inga egna referensramar längre. Nya händelser och debatter pågår i Sverige. Det är det samma med årstiderna. Vi lämnade Sverige för Tanzania under den ljusaste och varmaste årstiden. Kom till ett varmt och soligt Afrika. Kort visit under nyår och en längre vistelse i Sverige under sommaren. För oss är det jämt sommar.... Inte undra på att First Card fick mig att vakna upp.

Diplomatic Spouse Group - Christmas Bazaar

Samma dag som Tanzania Mainland Club Championship 2009 gick av stapeln i Dar es Salaam.

Clara var försås med och simmade för Dar Swim Club. Eftersom hon just fyllt 9 år flyttades hon upp i klassen 10 år och yngre vilket gjorde motståndet hårdare. Hon vann inga medaljer den här gången men simmade ändå bra och slog personligt rekord i 50m bröstsim. Bra kämpat!

Efter simningen bar det av till basaren. Clara och Tess (som också simmar för Dar Swim Club) hjälper till med fisk dammen. Många fiskesugna barn fanns bland besökarna så det var mycket att göra. Säg vilket barn som inte vill ha godis?!

Den årliga traditionen med julbasar, arrangerad av alla diplomatfruar i Dar es Salaam, gick i år av stapeln den 7 november. De flesta länder som är representerade i Dar finns med och gör en insats. Pengarna går oavkortat till olika projekt i syfte att hjälpa Tanzanias fattiga befolkning. Det kan vara bidrag till skolor, sjukhus, barnhem eller andra projekt man väljer att stödja.

Karin, vår ambassadörs fru, är mycket engagerad i dessa projekt. Hon gör ett fantastiskt jobb tillsammans med alla andra engagerade och drivande krafter inom Diplomatis Spouse Group. På bilderna ovan och nedan ser ni det svenska ståndet och några glada tjejer som jobbade hårt i den tryckande hettan.

Till försäljning fanns mycket hembakat som lussebullar och kanelbullar. Dessa bullar är förövrigt mycket eftertraktade bland andra expats. Efter en timme var mer än 250 bullar slutsålda. Norrmämmen sålde rökt lax, kaviar och choklad. Danskarna lakrits. Mums!

Det mesta i ståndet såldes den här dagen och vi är alla nöjda med dagskassan.

Filip och hans band "plan B" underhöll besökarna med några låtar. Dessvärre har jag ingen bild från deras uppträdande men jag kan väl säga att runt scenen flockades skolans sötaste tjejer, så då förstår ni själva. Jag måste säga att jag var mycket imponerad av Filips insats, det är ju inte varje dag man ser honom bakom trummorna. I alla år har fotbollen varit hans enda intresse. Men kanske trummorna imponerar mer på tjejerna.........

ISSEA Tournament i Nairobi

I går vinkade vi av Gustav som åkte till Kenya och Nairobi med skollaget i Volleyboll. Varje år ordnas en turnering av Interntional School of Nairobi (ISK) i volleyboll och fotboll. Turneringen heter ISSEA och är en mycket prestigefylld turnering där självklart bara de bästa spelarna får representera IST. Lag från östra Afrika deltar i turneringen.


Det är en lång process på skolan för att välja ut spelare till de fyra lagen (Damer/Herrar, fotboll/volleyboll). Redan första skolveckan efter sommarlovet börjar try-out. Det är sedan 2 gallringar tills dess laget är spikat och hårdträning startar inför kommande turnering. Det är naturligtvis hård konkurrens och elever från årskurs 9 till sista året i gymnasiet kan delta. Eftersom volleyboll är nytt för Gustav kom han nästan hela vägen fram. För ett tag i alla fall.
Men för att få åka med krävs dessutom minst betyg 4 i Effort. (Här får eleverna 4 betyg per läsår, Term 1-4. Betyget inkluderar Achievement grade och Effort grade. Betygsskalan är mellan 1 -7) I år var det hela 8 spelare i fotboll och volleyboll som inte fick åka på grund av för dåliga betyg.

I och med det fick Gustav chansen att åka med till Kenya. Han är naturligtvis mycket stolt och lycklig för det. De kommer att bo två och två i familjer till studenter som representerar ISK. Turneringen pågår till på lördag. Förutom alla tuffa matcher kommer det naturligtvis finnas många tillfällen till sociala aktiviteter. Bl a vet jag att de kommer att ha BBQ och disco för alla spelare. Säkert ett tillfälle att knyta många nya kontakter.


Vi önskar alla spelare och ledare


Lycka till!

International Day på IST

Clara bland alla svenska barn i paraden runt skolan.

FN dagen firades traditionsenligt i fredags på IST. Det hela börjar med den stora paraden genom skolan under trummor och jubel från föräldrar och andra gäster. Det är ett mycket välbesökt arrangemang och skolans årliga höjdpunkt. Och jag kan väl bara hålla med, nu när vi själva avverkat ett skolår i Tanzania.

Alla är klädda i sina respektive nationaldräkter och går tillsammans med sina landsmän och kvinnor. Jag kan väl då avslöja att det är mycket ovanligt att vi svenskar bär med oss den svenska nationaldräkten när vi flyttar runt i världen. Vi trivs bäst i svenska fotbolls landslagets uniform. Huliganer?! Nej, vi är svenska fansar allihopa.

Paraden avslutas med storsamling i gymnastiksalen. Rektor Dr Susan Peacock håller tal, vi sjunger Tanzanias nationalsång, fredssånger och vi får se danser och andra uppträdanden från olika länder. I år var dessutom en mycket inspirerande dam från FN inbjuden att berätta om fredsarbetet i Tanzania och vad man gör för att stödja utsatta kvinnor i Tanzania.

Här är det Indien som har modevisning med kläder från Indiens olika provinser. Visst är de vackra.

Och här dansar de japanska barnen en japansk dans. Det är Claras klasskompis Chiori som dansar i mitten av bilden.

Efter storsamlingen i gymnastiksalen återgår alla barnen till sina respektive klassrum. Därefter får de klassvis gå runt och besöka alla nationer som står uppställda ute på fotbollsplanen. I år var nästan alla kontinenter representerade. För att nämna några av de aktiviteter som erbjöds barnen en dag som denna kan nämnas; måla kinesiska tecken, leka holländska och tyska lekar, hennatatuering från Indien och diverse olika goda och mindre goda smakprover från hela världen.

Som vanligt stod vi nordbor tillsammans under gemensamt tak. Här bjöds det på kanelbullar, pepparkakor och köttbullar. Norrmännen, som för övrigt hävdar att de äger rättigheterna till våfflor, bjöd på varma våfflor. Danskar bjöd på legobygge och saltlakrits och finnarna på vackra bilder från Finland.

Jag måste än en gång berömma IST för deras professionella arbete att skapa en internationell "fredlig" miljö för alla på skolan. People of the world är verkligen ett uttryck som kan representera känslan hos alla oss som var där.

Det är min övertygelse att den internationella miljön i skolan kan inspirera många barn till ett forsatt fredsarbete i framtiden. På IST har ordet Mångkulturell helt plötsligt fått en betydelse. Även om vi talar om ett mångkulturellt samhälle i Sverige så har vi mycket kvar att lära. Tänker då närmast på Integration. På IST går barn från ca 53 olika kulturer, religioner och bakgrund och alla är stolta över sitt ursprung och villiga att dela med sig av sina traditioner. Alla är också villiga att ta emot och lära sig av varandra. I Sverige gick Gustav och Filip i en internationell engelsk skola. Där kallades svenskarna för "Svennar" och övriga för "Blattar", det var alltid vi och dom. Så är det inte här.

Jag kan ibland önska att svenska politiker och företrädare för svenska skolan skulle få göra studiebesök på en skola som IST. Det skulle vara mycket berikande och ge andra perspektiv och även inspiration till en bättre läroplan för den svenska skolan. Visst finns det brister även här, det ska jag inte sticka under stol med. Men varför inte plocka russinen ur kakan.

Grattis AIK!

Vi kommer sova sött i natt och tänka på AIK som blivit svenska mästare.

Vi kan väl tillägga att vi även är glada för att IFK Norrköping klamrade sig kvar i Superettan. Där får de bra sällskap av Hammarby och kanske även Djurgården nästa år.

Go Gnaget Go!

Vad är det för en dag idag...?!

jo det är Claras födelsedag, hurra hurra hurra!
Äntligen vaknade alla i huset så att de kunde gå upp och fixa den traditionsenliga frukostbrickan, paket och skönsång till Clara som redan varit vaken ett tag. Men det ville hon ju gärna inte avslöja där hon låg. Hon försökte se så yrvaken ut hon kunde, men vi gick inte på det.

Paketen innehöll både det ena och andra. Och vissa hade kommit hela vägen från Sverige. Glad blev Clara för alla paket. Firandet fortsatte i skolan. Hon bjöd klassen på kladdkaka och glass och alla sjöng Happy Birthday dear Clara. Som om inte detta var nog forsatte firandet på nordiska skolan. Här bjöds det på glass och chokladsås och förstås lite mer sång.

Nu ligger vi alla i soffan och väntar på Pizzaleverans. Bättre avslutning på dagen kan man inte ha.

Grattis Clara som fyller 9 år idag!

Hjälp!!!!!

e

Min kropp börjar göra sig påmind. Det vill säga, den värker lite här och där just nu. Förmodar att det har med åldern att göra. De senaste veckorna har också synen drastiskt försämrats. Jag ser knappt när jag läser morgontidningen och jag har svårt att se när jag skriver på datorn. Armar och axlar värker. Här om dagen när jag skulle gå på ett work out pass snubblade jag i trappan och fick en sträckning i låret. Så nu kan jag inte böja mig framåt och jag haltar lite. Du förstår att det är synd om mig.

Så därför ska jag faktiskt ge mig själv en present och gå och boka tid för massage. Jag har också en tid hos optikern för nya linser OCH läsglasögon. En totalrenovering med andra ord.

Det kan ju också vara så att jag har för mycket tid att tänka på alla krämpor. Hyppo! som vår kära vän Acke skulle ha sagt. Jag får väl gå iväg och vika julkort med de andra tanterna för välgörenhets basaren senare i november.

See ya!

Det är inte så konstigt...

Vi var på en lunchbjudning igår hos en kund till Claes. Hela familjen var bjudna tillsammans med några andra familjer. De flesta barnen kände varandra från skolan men vi vuxna träffades för första gången. Det var mycket trevligt och god mat. Kul också att träffa folk från andra länder och kulturer. Nationaliteter som Tanzania, Indien, Brasilien, Kanada och Sverige återfanns bland gästerna.


Under ett av samtalen mellan några av gästerna fick jag reda på att ord som Infrastruktur och Underhåll är nya i det Kiswahiliska språket. Faktiskt inte äldre än två år. Och det är klart, har man inget ord så har man heller ingen kultur som stödjer dess innebörd.


Och just bristen på infrastruktur och underhåll är uppenbar i Tanzania. Även om jag ibland kan få DD (Dunder Damp) eller ett African moment i brist på detta så har jag nu i alla fall större förståelse. Just nu i alla fall när jag sitter lugnt och stilla framför datorn och inte är beroende av att allt runt och kring mig fungerar på det där supereffektiva sättet som det bara gör i välutvecklade länder.

Så nästa gång när elen försvinner för 3:e eller 4:e gången samma dag, eller vattenslangen i trädgården går sönder för sjuttioelfte gången eller när man får köra guppig grusväg i 9 mil ..... så ska jag försöka andas tre djupa andetag och minnas att man faktiskt inte har samma förhållningssätt till dessa ord. Det kan ju bara bli bättre.

Svengelska?!

Den här griffeltavlan hänger i vår hall. En dag när jag kom hem fick jag se detta meddelande.

Ganska sött tycker jag. Men är det så här det blir när man är tvåspråkig?

Kommer man någonsin kunna stava rätt eller blir det alltid en mix av många olika språk? Säkert inget att oroa sig för med dagens hjälpmedel som stavningskontroller osv. Vissa pedagogiker säger att man inte ska tillrättavisa stavningen för mycket hos barn. Då kan intresset och kreativiteten minska. Det ska lösa sig själv med tiden. Det viktigaste för att bevara och utveckla sitt modersmål är att läsa mycket böcker på svenska. Så det försöker vi göra, varje kväll i minst 30 minuter.

Höstlov i Tanzania

Barnens höstlov började redan förra onsdagen då Tanzania firade "Nyerere day". Det var 10 år sedan deras tidigare "helgonförklarade" president gick bort vilket firas med allmän helgdag i hela Tanzania. Torsdag och fredag blev klämdagar med ledighet från skolan. Precis som hela den här veckan.



Den här semestern hade vi bestämt att lämna beachlivet och ge oss av upp i bergen i södra Tanzania för att avsluta med safari i Ruaha National Park.


Första stopp efter 11 timmars resa, både uppför och nedför och sista 5 milen på grusväg av sämsta skick, nådde vi så Mufindi Highland Lodge. Högt belägen på grönklädda kullar av tea- och kaffe-odlingar. Luften klar och kylig, ja det kändes nästan som hemma. Dessutom en mycket hemtrevlig lodge i engelsk stil som drivs av familjen Fox. Familjen Fox driver i dag ett flertal lodger och camper runt om i Tanzania. Redan på 50-talet emigrerade herr och fru Fox från England för att slå sig ned i södra Tanzania. Idag har de 4 vuxna söner som alla är med och driver familjeföretaget Fox Safari Company.

I Mufindi kan man rida, fiska, vandra, spela golf och cykla. Vi hann med att testa de tre förstnämnda. Första morgonen var det dags för en ridtur runt Fox farm. Ja, ja rida kanske är för mycket att skryta med, åka häst är kanske en bättre beskrivning. Men tempot passade familjen Nyqvist alldeles utmärkt, nybörjare som vi är. Efter avslutad ridtur visade det sig att både Filip och Gustav blev otroligt allergiska. Gustav med nysningar och snuva och Filip med ett uppsvullet öga. Tacka vet jag fiske, det blir man i alla fall inte allergisk av. Två napp med flugfiske är det mesta vi kan skryta med. Bättre fiskelycka nästa gång.


Efter två nätter i Mufindi med värmen från den öppna spisen färskt i minnet, god mat och massor av aktiviteter lämnade vi Highland Lodge med en skön känsla i kroppen. Hit åker vi gärna igen, om bara vägen dit hade varit bättre.


Safari i Ruaha National Park. Tanzanias näst största park efter Serengeti National Park, som kanske är den mest kända i Tanzania. Ruaha National Park är en mycket fin park och förhållandevis inte så välbesökt som Serengeti. Vilket gör den egna känslan lite starkare. Att inte behöva trängas med flera andra safaribilar känns unikt. Torkan slår hårt mot Tanzania och det märks inte minst i nationalparken. Torkan är slående och Ruaha River var nästan helt uttorkad. Så här års är det mycket lättare att se många djur och olika arter. De samla vid vattenhålen, till skillnad efter regnperioden när gräset är grönt och vatten finns lite över allt.

I Ruaha bodde vi på Tendala Tented Camp. Även den driven av en familj som härstammar från England. Vi bodde i tält på pålar med både dusch och toalett. På natten hörde vi ljuden från elefanter och andra djur som mer eller mindre gick mellan tälten. Efter mörkrets infall var det därför inte tillåtet att gå själv till sitt tält. Man var tvungen att bli eskorterad av en Masai.

Under våra 8 timmar långa "game drive" i parken såg vi många olika djur. Allt från fåglar av varierande sort och storlek till zebror, vårtsvin, hjortar, bufflar, apor och babianer . Vi hade dessutom tur och fick se hela 20 lejon, varav 5 stycken små lejon. En helt fantastisk upplevelse.

Ruaha är känd för sin stora population av elefanter. Så inte undra på att vi såg massor av dem lite var stans.

Och giraffer. Tanzanias nationalsymbol som även har givit namnet till deras fotbollslag, Twiga stars.

Filip 15 år

Den traditionella födelsedagsbilden! Filip 15 år.

Visst ser du att Filip njuter av att bli väckt och fotograferad kl 09.00 en söndagmorgon. Han hade kommit hem sent kvällen innan. Det var sista natten med Mama Mia och de hade en liten fest efter föreställningen. Självklart var han trött och hade gärna sovit längre. Men vad gör man inte när man blir väckt på det här sättet. Med sång, paket och frukost på säng.

Dagen firades med rulltårta och kladdkaka. Senare på kvällen hade vi BBQ i trädgården Våra vänner från Sydafrika var här och även Rasmus som numera bor i Uganda var på besök. Det gäller att passa på att njuta av värmen. Det hör ju inte till vanligheten att Filips födelsedag firas på det här sättet. Normalt sitter vi inomhus med tända ljus och ser höststormarna dra förbi utanför fönstret.

På onsdag börjar barnen sitt höstlov. Då ska vi åka iväg några dagar på safari och lite trekking i bergen i södra Tanzania. Efter höstlovet kommer vi fira Filip men lite andra kompisar. Jag tror han var nöjd med dagen. Och jag kan avslöja att han redan har börjat titta efter en moppe på Blocket.

Mama Mia på Little Theatre

Jag kunde inte hålla mig till fredag kväll då hela familjen ska gå och titta på "Mama Mia" på Little Theatre. Hade hört av många att den skulle vara jättebra. Och jag kan bara hålla med, rent ut sagt SKITBRA. Faktiskt det bästa jag sett på Little Theatre sedan vi kom till Dar es Salaam. Och som någon jag pratade med sa: - Det känns nästan som vi är någon annan stans. Underförstått, någonstans där kulturlivet är mer utbrett än i Tanzania, typ Europa.


Little Theatre är en amatörteater och helt driven på frivillig basis. Till varje produktion har man auditions för de olika rollerna och naturligtvis blir det många kända ansikten som återses i de olika produktionerna. De flesta från "the expat community". Sophie spelades av Kate, Rune och Chris dotter (Rune är Claes jobbarkompis på Scania). Sky spelades av Westly som är Filips bästa kompis osv osv


Filip ingår i ensamblen och tillhör både kören, dansarna och den som flyttar rekvisita på scen. Han har dessutom ett litet danssolo nummer. Bilden nedan är från Beach scenen när Donnas väninna flirtar med Sky´s unga kompisar. Filip är en av dessa och han gör det så bra att många undrar vem den där söta killen i vitt hår är egentligen?!

Under sista akten hade stämningen i publiken byggts upp till rena discostämningen. Under publikens klappande och visslande fick de göra tre extranummer och hela salongen dansade i takt till Waterloo, Mamma Mia och Super Truper. Vilken kväll!

Jag ger "Mama Mia" 4,5 platåskor av totalt 5.

Appropå välgörenhet.

Läste i dagens tidning av The Guardian att Sveriges biståndsminister Gunilla Karlsson planerar att minska biståndsbudgeten inför 2010. Det kommer naturligtvis att drabba Tanzania som är en stor biståndstagare. Men Sverige är inte det enda landet som har dessa funderingar, i dessa finanskriser.



Gör biståndet nytta i Afrika? Ger biståndspengarna "value for money"? En berättigad fråga som många länder ställer sig när deras arbetslöshet växer, konkurserna ökar och skattebetalarna undrar var deras pengar tar vägen. Full utväxling kan man aldrig förvänta sig men man vill försäkra sig om att pengarna verkligen gör nytta. Senaste korruptionsskandalen i Zambia där miljontals svenska biståndspengar förskingrades är naturligtvis ifrågasatt av svenska skattebetalare. Och jag kan bara instämma (även om jag just nu inte bidrar med så många skattekronor till Sverige).



Att bo i Tanzania och se hur folk bor och lever gör att man ifrågasätter biståndets nytta. Varför har inte utvecklingen gått mer framåt än så här? Varför lever ett fåtal Tanzanier ett bra liv medan merparten av landets invånare lever under mycket svåra förhållanden. Där varje dag är en kamp om pengar för överlevnad. Jag vet att SIDAs personal i Tanzania jobbar hårt för att utveckla skolpolitiken. Jag vet också att de jobbar hårt med korruptionsfrågor, infrastrukturella frågor och mycket annat. Men ibland undrar man faktiskt om inte landet skulle må bättre av att själva ta sig ur krisen. Å andra sidan blir det på bekostnad av lokalbefolkningen. Kortsiktigt i alla fall. En framstående Ekonom i Zambia skrev i hennes senaste bok att "Aid makes poverty worse, not better." Det kanske är tid att hitta andra sätt att stödja utvecklingsländer i Afrika.



Nya tider kräver nya arbetsmetoder!

Charity work

Nu är det dags! Jag har länge försökt att inte engagera mig i olika välgörenhetsprojekt. Anledningen är inte att jag har något emot dessa. Nej, tvärt om. Men det har varit lite "out of my box", dvs inte riktigt JAG. Kanske lite fördomsfullt men faktiskt har jag känt det så. Jag gillar att göra business och vill jobba mer kommersiellt. Som du vet hade jag ett tillfälligt jobb under våren som var riktigt kul. Men utan arbetstillstånd håller inte det i längden. Men nu känner jag att tiden är mogen för att börja engagera mig i något av de projekt som drivs av många professionella och duktiga, främst kvinnor, i och runt Dar.

Jag vill ge det en chans!



Genom Mia har jag kommit i kontakt med en organisation som heter Mama Masai. Mama Masai är en NGO (Non Governmental Organization) och drivs av några duktiga kvinnor i Dar. Verksamheten får pengar av donatorer men tjänar också sin inkomst från de hantverk man säljer i någon av de säljkanaler man byggt upp, bl a en egen butik i Dar es Salaam. Varorna köps in från Masai kvinnor i norra Tanzania. De man nu behöver hjälp med är att utveckla försäljning och marknadsföring till nästa nivå. Mama Masai är en relativt nystartad verksamhet som behöver växa i syfte att hitta stabilitet och långsiktighet.


Då byråkratin är svår och mycket korrupt är det svårt att starta nya verksamheter i Tanzania. Det har tagit lång tid för Mama Masai att nå dit där de är idag så nu behöves ytterligare krafter för att få verksamheten att växa. Det krävs mer försäljning, mer kapital, mer struktur och inte minst kvalitetsuppföljning.



Två gånger per år åker man upp till norra Tanzania för att besöka de olika byarna och hälsa på alla kvinnor som producerar de olika produkterna som säljs i butikerna. Jag hoppas kunna följa med någon gång för att se hur det riktigt går till. Vad jag hört är att dessa kvinnor lever under mycket små marginaler och under förtryck av männen. Hos Masaierna är det kvinnorna som bygger husen (av lera), tar hand om barnen och gör alla andra nödvändiga hushållssysslor. Männer ska skydda stammen och försörja kvinnor och barn. Då torkan är mycket stor i norra Tanzania lever dessa stammar under svåra förhållanden. I dagsläget är många män borta stora delar av året för att skaffa inkomst till stammen. Vi ser många Masaier som vakter vid hus eller parkeringsplatser här i Dar es Salaam.

Genom Mama Masai får nu några Masaistammar en stadig inkomst. Genom växande försäljning kan vi kanske bidra till högre välfärd hos dessa stammar. Något som alltid är en utmaning när vi talar Tanzania är att hitta en kvalitetsnivå som ligger i nivå med västerländska förväntningar. Det är inte alltid så självklart för dessa kvinnor. Det är en ständig kamp mellan jämn kvalitet och hög produktionsnivå.





En annan verksamhet jag kommer att engagera mig i är Wonder Welders. Se bifogad länk

http://www.wonderwelders.org/about.php


Jag kommer att träffa några av de drivande krafterna under veckan för att se på vilket sätt jag kan hjälpa till.





Jag hoppas på att kunna berätta mer om mina erfarenheter i dessa båda projekt vid ett annat tillfälle. Båda dessa verksamheter är intressanta och spännande. Och jag tror även att det kan finnas en marknad för dessa konshantverk utanför Tanzania. Och för att vara riktigt ärlig, tror jag att de kommer att ge mig många intressanta och utvecklande erfarenheter.

Trädkramare eller trädshopping?

Jag tror jag föredrar trädshopping!


Som du vet är det svårt att handla kläder och skor i Tanzania. Elektronik, DVD och andra prylar också för den delen. När det gäller skor så finns det bara storlek 44 och det passar varken mig eller barnen. Claes kanske skulle kunna ha på sig dem om han stoppar tidningspapper i skon så att de inte glappar. Därför handlar vi allt vi behöver i Sverige när vi är hemma på besök. Fråga mina föräldrar, de måste tro vi är tokiga när vi kommer hem med påse efter påse. Från H&M, Stadium, Lindex, Expert, Media Markt (förlåt Peter men de har bra DVD:er) ICA Kvantum osv



Men ett bra alternativ är "Trädbutiken" vid killarnas skola. Här hänger massor av damkläder på galgar i träden. Både nya och begagnade. De flesta kläderna verkar komma från Europa och USA. Hur de hamnat i trädbutiken vågar jag inte tänka på. Men man kan i alla fall hitta några fynd där ibland. Idag köpte jag mig en klänning och en topp, ca 25 kr vardera. Eftersom det inte finns bra speglar är det en fördel om man handlar med någon i samma storlek. Och det är jag och Cattis. Om jag är tveksam till att den ser bra ut på, så ber jag bara Cattis att pröva klänningen och då ser jag ju hur den ser ut. Bra va?! Cattis köpte också två klänningar. Men hon är lite bättre på att pruta än vad jag är.



Efter denna shoppinglycka var det bara att fortsätta. Vi drog till Slipway. Där finns en butik med jättevackra smycken. Både jag och Cattis blev helt till oss. Vi hade kunnat köpa hela affären. Men vi köpte bara 6 halsband..... tillsammans. Dessa kommer att göra sig bra ihop med våra tidigare shoppingfynd.


Här sitter vår smyckestillverkare och trär fina halsband. Otroligt vackra pärlor i olika färger och former. Man har även möjlighet att skapa sitt egna unika smycke. Och det är det han tycker om, inget smycke ska vara det andra likt. Just det här halsbandet skapar han till Cattis.

Svenska nyheter i The Citizen

Att bo i Afrika känns väldigt långt borta. Faktiskt som att bo på andra sidan jordklotet. Som tur är har vi Internet och det går hyfsat lätt att hålla kontakten med familj och vänner. Jag kommer ihåg på 80-talet när jag var barnflicka i New York. Då kunde man vänta flera veckor på ett brev från Sverige. Lokala nyheter var man helt avklippt från. T ex vilka nya popgrupper som slagit igenom, mode, politik, bankrån eller andra uppmärksammade händelser. Så är det inte nu, som tur är.

Men även om nättidningar finns så får man ändå inte samma känsla för de lokala nyheterna hemma. De nyheter vi får här är inom ramen för BBC och CNN, dvs många gånger bra nyheter men väldigt UK eller US inspirerade. Absolut inget att klaga på, tvärt om. Men vad som händer uppe i lilla Sverige rapporteras sällan. En och annan gång kan man få ett litet inslag av svenska kändisar. Som för några veckor sedan när Fredrik Reinfeldt var på besök i Sydafrika. Han var där som EU representant och man rapporterade om besöket med Sydafrikas president, Jacob Zuma.

Men igår, då hände det. Under "International New" i The Citizen, var en bild och information om den helikopter som användes i rånet söder om Stockholm för ett par dagar sedan. Dagen innan hade jag läste lite om det på aftonbladet.se. Jag förstod att det var dramatiskt och att nu detta fått politiker att ifrågasätta Sveriges säkerhet. Eller var det partipolitiska stilpoäng Bodström försökte skaffa? Nu när slutspurten inför nästa års val har börjat, menar jag. Men att detta skulle finnas att läsa här nere i Afrika hade jag aldrig trott. Så det måste alltså ha varit en världsnyhet.

Annars läser man just nu om Albino-mördare i The Citizen. Tre män som anhållits och i domstolen dömts till mord på en 13-årig albino kille. Man debatterar om dessa herrar ska få dödsstraff eller inte. Många är för dödsstraff och vill att de ska hängas publikt. Tanzanias president,Jakay Kikwete, är emot dödsstraff så låt oss hoppas att detta inte blir verklighet. Annars har valkampanjen dragit igång även här. Nästa år är det även val i Tanzania. Om jag har förstått det rätt står det mellan två stora partier. Det regerande CCM och ytterligare ett till.

Minisemester på South Beach

Hela familjen Nyqvist på minisemester. En fantastiskt skön helg som gav massor av ny energi.

(Fast vad var det för energi Claes fick?! Just nu ligger han i sängen med feber. Han har säkert smittats av Clara som var sjuk förra veckan. Vi hann inte mer än hem så började han känna sig dålig.)

Ras Kutani Resort på South Beach. Ett av de bästa ställena vi varit på i Tanzania. Ett litet resort med plats för ett 40-tal gäster. Mycket familjärt, gästvänligt och av första klass; beachen, rummen, maten och inte minst atmosfären.

Vilken helg! Vi har just kommit hem från Ras Kutani på South Beach som ligger ca 30 kilometer från Dar es Salaam. Den här helgen firas EID ul Fitr vilket är slutet på muslimernas fastemånad. I och med det är de flesta lediga från sina arbeten och barnen har ledigt från skolan. Vi passade då på att åka från den lilla "halvön" i Dar, rakt in i paradiset...

I lördags morse tog vi färjan över till South Beach tillsammans med familjen Haeger. Upp i ottan, packa väskan och iväg ner till färjeläget Redan kl 09.00 är det full kommers och hamnen kryllar av människor. Vi tar färjan över till södra stranden. Väl över den lilla pölen kör vi genom typiska små Tanzanska byar. Vägen är mestadels oasfalterad och går längst kusten. När vi svänger av från den "stora vägen" kommer vi in på en liten väg som tar oss ner mot havet över sanbanken. Tänk om vi kör fast? Som tur är har vi vår proffschaufför med oss som kör tryggt och säkert genom den lösa sanden.

Strax innan lunch checkar vi in på Ras Kutani . Så här långt det bästa hotellet i Tanzania, alla kategorier. Bilden nedan visar utsikten från vår lilla "Family Cottage" som låg en bit upp i berget, även kallat Hill House. En helt magnifik utsikt. Två separata sovrum som bands samman av ett gemensam sällskapsrum.

Helgen spenderas sedan i lugn takt. En god kopp tea/kaffe eller choklad samtidigt som vi blickar ut över den blå-gröna Indiska Oceanen. En ljummen bris sveper sakta förbi. Därefter väntar en god frukost med allt du kan tänka dig. Färsk frukt, nypressad juice, ägg, toast osv. När magen var fullproppad av godsaker var det bara att gå ner till stranden för att inta ryggläge. För den som ville ha större utmaningar väntade body surfing eller kanske en skön promenad längt stranden. Jag vet inte om det har med åldern att göra men barnen föredrog aktivitet i vattnet medan vi andra gärna kopplade av med en god bok i skuggan.

Framåt ett snåret väntar så en lång och god lunch. Därefter stranden igen för ett nytt "aktivitets" pass.

Dagen avslutades med en tre rätters middag. Inte konstigt att man var trött vid 22-tiden och ville hoppa i säng! Vi somnade sött till ljudet av vågor och en och annan apa som hoppade på vårt basttak.

Hit kommer vi gärna igen!